måndag 22 april 2013

2.
Scenariot är när jag hämtar tidningen på morronen. Åtta månader om året sker nästan samma procedur;
  • på med morronrocken, 
  • är det under -5; på med termobyxor, 
  • på med stora dunjackan, 
  • är det riktigt tidigt; leta upp ficklampa, 
  • på med gummistövlar, 
  • ropa på pälsen, 
  • huka under regn/pulsa i snö/gå grusvägen 100 meter och under tiden hålla koll på hund, 
  • om han bajsar; riva av den delen av sportbilagan som handlar om sportresultat och plocka upp (det är inte mer land än att vi delar väg med två grannar)
  • lyssna efter fåglar, lukta på årstiden, kolla stjärmhimmel
  • gå in 
  • torka av hunden
 Ja, så håller det på, dag efter dag.

Detta kommer antagligen inte ske på Andra långgatan, en märkbar förändring som kanske ser ut så här;
  • på med morronrocken
  • gå ut sex meter till hallen
  • plocka upp tidningen

söndag 21 april 2013

Konturer ...

Ja då så är jag tillbaka på en liten visit här ...
Blogger har nya funktioner som jag tror jag låter bli att lära mig.
Jag fortsätter bara där jag slutade ...
Och det var väl i mina Dr Martens...
där har mycket lite förändrats - de är fortfarande lynniga.
Sköna ena dagen och klämmer förfärligt den andra.
Jag använder dem sällan. Skor måste vara sköna.
Jag arbetar fortfarande inom arbetsmarknadsåtgärder. Ett underbart och framför allt fritt fritt fritt arbete.
Men det är hett om öronen. Externa aktörer som det vi är skall kvalitetssäkras, det betyder att allt vi gör måste dokumenteras. I diverse olika system. Så att vi kan bli kontrollerade när som helst. Och våra deltagares fria individuella val att få hjälp av oss, skall skrivas ner i varje liten detalj, sekretessbelagt men ändå ...

Det här är den fria marknadens enterprenörers pris - formulär, kvalitetssäkringar, revisioner,undersökningar, dvs en gigantisk kontrollapparat.

Jag undrar vart vi är på väg ...

För övrigt har livet tagit en annan vändning.

Privat.

Något hände för två veckor sedan - ett besked.

Jag har döpt det till Herr P.

Herr P har objuden nästlat sig in i mitt och min kärleks liv.

Så om tillvaron för tre veckor sedan var lite lagom blurrig och ihopblandad och  halvt om halvt konturlöst och utblandad tidsmässigt. Det mesta kunde liksom skjutas på framtiden... är det nu ofrånkomligt ändrat.

 Då tog herr P sin feta spritpenna och ritade tjocka ordentliga konturer runt tillvaron.

Herr P skar en tjock bit ur dimensionen vardag och spetsade till den - vägde den, mätte den och förändrade den.

Och nu sitter jag här med konturerna.

Och en förskjutning av tiden.

Och jag tänker aldrig- never- ever tacka Hr P för det.