söndag 30 juli 2017

Nästan ett år sedan förra inlägget... vad har hänt ?

Sista dagen på min semester 2017.

Jag funderar fortfarande på ett - Vet- ni- att - koncept.
Vi har i stort sett valt färg till vardagsrummet.
Det regnar utanför.
Den lilla Patsy Stone-katten finns inte längre och jag är fortfarande ledsen och förundrad över hur en så liten och näpen katt kan lämna ett så stort tomrum.
Imorgon skall jag arbeta och det känns som att jag glömt bort hur man gör.
Jag kan inte ens komma ihåg portkoden till arbetsplatsen.
Klimakteriet är ingen lek- illamående, huvudvärk, hormonsvall och minnesbortfall.


Vi har fler träd på tomten.
Vi har mer gräsmatta.
Vi har köpt för dyra träd som trivs bäst i japan med subtropiskt klimat - men man måste hålla hoppet levande.


Ett gäng jordgetingar skiter fullständigt i anticimex som försöker få bort deras bo  under ett dyrt gräs från Träslövs trädgårdsbutik. Anticimexmannen heter Kjell- Arne och han har varit här flera gånger och varje gång undrar jag varför det irrar omkring en tågvärd på gräsmattan eftersom Kjell- Arne inte hittar det där boet fast han varit här och strött ut vitt dödspulver, minst tre gånger...


Vi har flyttat från Majorna till Masthugget.
Vi bor så högt upp att jag får hantera svindelkänslor och känner tacksamhet över att vi inte har balkong för den hade jag aldrig gått ut på utan skyddsväst och livlina. Till hösten får de två katterna flytta in till stan och bli innekatter - inte helt säker på att damerna kommer uppskatta den tillvaron ...

Jag är totalt kass på jordgubbsodling - för andra året i rad lägger jag på gräs som ger tre meter höga plantor och kanske fem jordgubbar. Vilka grannens hönor mumsar i sig glatt.
Jag ville inte odla potatis i år i mina pallkragar. Jag ville ha morötter, sommarblommor och prydnadspumpor.
Jag fick tokmycket potatis (som hade övervintrat), gurkört, konstiga rädisor som var rejält beska OCH en hel pallkrage med sommarblommor som tar lite väl mycket tid på sig.

Jag älskar rosor.
Rosor avskyr Hallands sandjordar med järn i. De blommar med ca 3-5 blommor och får sedan rostsjukdom och tappar alla blad i stort sett. Förutom Madame Boll som jag misshandlat, flyttat runt och varit allmänt taskig mot. Hon repar sig och är tre gånger större än övriga rosor.
Louise Odier kämpade också väl innan de bruna fläckarna kom och alla blad trillade av.



Jag älskar vårt växthus.
Och än så länge tycks växterna som bor där älska det oxå - trots att tre glasskivor halkat iväg någon centimeter, vilket innebär  visst läckage. Och kamikazesniglar som klättrar hela vägen upp på taket för att sedan trilla i golvet och dö.
Men det växer - goda gurkor. Tomater på G och basilika. Apelsinträd och olivträd och solrosor och massa annat spännande. Jag hoppas snart hitta ett maffigt fikonträd på rea.
Att greja i växthuset samtidigt som man lyssnar på radio är balsam för själen.
Jag önskar alla människor ett växthus.



Jag älskar inte ständigt magont.
Att IBS-magen skulle bli bättre hade varit fint. Det är den inte riktigt. Jag prövar lite olika varianter på lindring;
Enzymer - funkar inte ett skit.
Map- metoden - funkar men blir tråkigt och omständligt efter ett tag.
Socker och godisförbud - se ovan men just nu finns ingen återvändo- det råder nolltolerans.
Dimor - fortfarande en av mina allra bästa vänner i pillervärlden.
Xyloproct - se ovan.
Grejen med att känna av sina tarmar är fruktansvärt tråkig. Vissa delar av ens kropp skall liksom bara vara automatiserad. Insidan av organismen människa vill jag inte lägga mig i. I min värld får den mer än gärna vara självständig och göra så gott den kan utan att ständigt och jämnt skrika på uppmärksamhet och bekräftelse.
Rutiner - jajamen - mina tarmar är som konservativa kristdemokrater med en rejäl släng autism.
Ett minutiöst inrutat liv får IBS att somna in som en brunbjörn på hösten. Alltså gå i dvala men kan när som helst bli uppväckt och aggressiv och otrevlig. Sviktande hormonnivåer tycks vara något som retar upp den mer än allt annat och vad fan ska man göra åt dem...när man är 53 och mitt i någon slags kroppslig  ålder och- könsrelaterad variant på Ctrl alt delete.
Stress - inte bra.
Fet mat - inte bra
Vegetarisk kost - Absolut INTE bra - linser är som att be om en helg i smärtor på husets minsta rum.
Koffein - inte inte bra... och min akilleshäl...



Jag älskar kaffe och Håkan.



Till sist ...

Jag älskar verkligen inte Parkinsons sjukdom.

Neurologiska sjukdomar är bara kass.