Något som är väldigt fult idag ...ja nästan en dödssynd ...det är att INTE ta på sig halva ansvaret i en havererad relation.
Varenda psykologispalt i tidningar och på nätet och i självhjälpsböcker pekar alltid bestämt med hela handen på att man alltid är två i en tango och att man alltid har 50% av ansvaret för relationen.
Och det är säkert rätt och riktigt ofta för att inte säga för det mesta.
Å andra sidan tror jag att i stort sett alla någon gång i sitt liv träffar på människor som på något sätt gör att en underlig känsla sprider sig i kroppen.
I början blir man alldeles upplyft - det är en speciell energi som riktas mot dig.
Du känner dig sedd och speciell och uppmärksammad.
Som om en sol plötsligt lyser upp en grå vardag - det är lätt euforiskt - en stund i strålkastaren - en sekunds fame och stjärnglitterglans...
Beröm och smicker och alla inre goda sidor lyfts fram - som att bli förförd (för att längre fram i relationen bli förStörd).
De är charmiga, roliga, tjusiga med en air av framgång och smartness runt sig.
Fin bil och vackert hus och resor och spännande intressen.
Är de riktigt skickliga delar de med sig av några misslyckanden och personliga motgångar - de kan t o m vara ganska rejäla - en svår barndom, en sträng pappa som slog hårt, ett kärlekslöst hem...
Oj oj - stackars ... ja det kan inte ha varit lätt - men gud så duktigt att ha klarat sig så bra...en riktig överlevare.
Ett tips här kan vara att be om lite mer detaljer - vad var det som kändes värst med kärlekslösheten? Hur har det yttrat sig i nuet? Varför tror du din pappa var så sträng?Tror du att du kanske behöver hjälp med att komma över de skadorna?
1000 kronor på att svaret kommer bli - det är inget att gräva i nu, jag orkar inte prata om det etc ...
Se det som en krok ...med bete ... och vips har du förvandlats till ett byte och ett objekt som snart kommer till att lekas med,användas , utnyttjas och sedan ... om du har tur ... kastas bort!
Jag kallar dem teflonmänniska eller energitjuv eller människoätare...
Det finns kliniska benämningar och spaltkilometer med litteratur men den tynger och skrämmer.
De är ingen lek och de gör mycket skada psykologiskt på andra människor, i familjer och i arbetsgrupper.
De mobbar och intrigerar och får energi av det ...
Deras fasad är oklanderligt putsad och egentligen det enda som är viktigt och dem riktig kärt.
Alla människor blir påverkade av den här typen av människor vars egon tar sig patologiska uttryck.
Det kan vara svårt att förklara för andra om man råkat ut för dem - och att känslor av hat,ilska,hämnd, frustration och förvirring ofta gör att andra snarare tar till - två för en tango och man är ju trots allt två- i- en- relation förklaringen...
Så därför alla ni som råkat ut för den här typen men även andra varianter av den tråkigare skalan av existenser inom människorasen - ger jag er en mycket användbar mening - klar koncis och känslomässigt frikopplad.
Varsågod- här kommer den:
Person X har uppträtt och agerat på ett sätt som jag har svårt att förklara och att jag pga av detta inte har något som helst förtroende för denne/denna längre och att jag tyvärr INTE längre kan lita på det X säger och gör.
Sedan stoppar man där, inga ytterligare förklaringar behövs - fungerar utmärkt vid kontakter med myndigheter.
Och i vissa fall skall man INTE alls ta på sig något halvt ansvar och en del dansar tango ensamma och tycker det är deras rättighet...
