Övergivna och ibland hittade - 30 september var det 9 personer här på den gamla bloggen.
Hur gick det till ? En sökning som halkade snett ? Någon som tror att det finns Salvador Dali-illustrationer till salu ... Lurendrejeri... eller nej ! Att skriva blogg kräver kontinuitet och ihållighet.
Det är mina sämsta grenar. För två år sedan skrev jag om att Mr P flyttat in i familjen.
P som i Parkinson och att livet fått tjockare konturer. Det stämmer fortfarande men som med allt annat som har med livet att göra så vänjer man sig snart vid konturerna. Nu gör Mr P att vi skyndat på vissa saker. Som att ha köpt ett litet hus ute på landet. Ett hus som jag älskar innerligt.
Mr P hjälpte också till att välja att följa med tvärs över jordklotet (nästan) till världens bästa land - Japan och världens coolaste stad (Tokyo).
Mr P skrämmer mig nästan från vettet ibland och ibland blir jag bara ledsen och nedstämd eller irriterad. Jag står bredvid och förhåller mig till P. Jag vet inte om det alltid är så mycket lättare.
Ibland är t o m P användbar. Sjukdomar kan liksom få andra att tagga ner
Mr P gör dock att myndigheter står och knackar på med x antal byråkratiska manövers.
Jag har börjat fylla i Vita arkivet - det är lite makabert och jag dras med och föreställer mig min egen begravning som ett slags event där det skall lyssnas till INXS och ätas ostkaka och drickas päroncider och jag blir lite tårögd och tänker att det är ju synd att man inte får vara med på denna härliga tillställning...
Eftersom jag knappt träffar några vänner nu och dricker päroncider och äter ostkaka och definitivt inte lyssnar på INXS...
Och Mr P är inte min utan valde min partner och kärlek i livet. Så jag fyller i vita arkivet om jag av någon anledning skulle tas av daga för att underlätta för honom / mina barn.
Sådant börjar man tänka på när livet får tjockare konturer. Och vad fan man håller på med och vart man lägger sin tid...
Vilket då innefattar att jag försöker ta min examen i Religionsvetenskap - så nu sitter jag här och fördjupar mig i religionspsykologi och Jim Jones och hans Jonestown apocalypsial mass suicide i Guyana 1978.
Det är minsann inget tjolahopp precis!
Samtidigt är jag inte ett endaste dugg förvånad och förstår tyvärr att det hela handlade om ett narcissistiskt växelspel mellan gruppen och en personlighetsstörd ledare. Kluster B och dess synergier.
Freud hade nog rätt - vi är fucked up hela bunten mer eller mindre...
nu blir det INXS...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar