41 besökare den 7 juli ...

Ja så är det faktiskt - 41 personer råkade halka in här på en stackars sovande blogg som jag inte har hjärta att göra mig av med...
Och det vore ju så roligt om någon av dessa 41 bara ville säga nåt - kommunicera lite.
Skriva typ att
- Oj då, jag råkade hamna här av misstag men vilket trevligt misstag eller vad är det för scheisse du sysslar med...
Det är svårt med likgiltighet - men å andra sidan kanske man förtjänar den när man gör inlägg var tredje månad.
Men ...
Varje dag har jag små roliga och underfundiga inlägg i mitt huvud;
När jag kör The Killing i kampen mot sniglarna.
När jag kör 8 mil på slingriga vägar - Horred - Helsjön - Gällinge - Idala - Förlanda - Fjärås -  Kungsbacka och i galopp mot någon form av kollektivt färdmedel.
När jag sitter på det kollektiva färdmedlet och tjuvlyssnar på damer som alla sysslar med utveckling och ledarskap och som gått för många kurser i positivt tänkande.
När jag rensar ogräs och undrar va fan det är för flygfä som glupska limegröna maskar förvandlas till.
När jag känner att det är alldeles för många människor som jag tycker om som dött, bara i år.
När jag tittar på fotboll och märker att jag samtidigt håller på med Facebook och letar efter sneakers på junkyard eller liknande sida .
När jag ligger i sängen och lyssnar på regnet som slår mot det svarta plåttaket.
När jag hör små möss (förhoppningsvis ) som springer omkring i väggarna.
När jag klappar katten som är kattvärldens svar på Patsy Stone.
När jag bulktittar på diverse TV :serier (och är lycklig i mitt beroende)
Och så vidare ...
Sedan tänker jag på Jenny Diski
Och lite på Bodil Malmsten
Som förmodligen skrev och skrev och skrev och skrev och skrev och skrev och skrev och sedan skrev de lite till ...
Och så är det med det !

Står och stampar...

jo det är precis vad jag gör ...
Hur man kan tycka att här & nu är något eftersträvansvärt kan jag inte förstå.
Jag lider av att inte ha något att se fram emot, något att sträva till, kämpa och strida för.
Obekväm med att vara bekväm men har samtidigt ingen ork till att köra igång stora projekt - bara att välja färg till en vägg känns som en K2 expedition. Inte ens att tänka ut saker som kan vara framåtblickande och spännande drar igång generatorn
Är det min jävla ålder som gör mig såhär tråkigt avmätt och oengagerad ?
Eller är det hormoner ? Eller hur världen ser ut, samhället, människorna ? Jag känner inte riktigt igen mig själv...
förutom i Els Cools bilder ...

och Håkan Hellströms edelwiess - som det är för sent för

och netflixserien RIVER med Stellan Skarsgård i en helt overkligt fantastisk roll - med Tina Charles I love to love som ett slags ledmotiv och det är så sorgligt och vackert och komplext...

Jag köper frön - ett flerpack solrosor, mängder med luktärter, ringblommor, sommarmalva, flerfärgade rädisor och i lördags en kartong sättpotatis - längre än så kommer jag inte till planering för framtiden...
Men det kanske räcker ... en bit ...

Funderar på att starta ...

Ett vet- ni- att- företag ...

Så det så !

fredag fredag med Charles Bukowski och mr Fondu

Det bästa med att blogga är att man får tillfälle att scanna sig igenom allt och inget där ute i den där gigantiska galaxen av allt möjligt som  bara ligger där och finns.
Ibland uppsorterat och ibland bara i en enda röra.

och röran bara byggs på med allt möjligt och ibland får man ta en paus och ibland hittar man små guldkorn ...
Just nu är jag inne i en filmletarfas.
Jag tycker löjligt mycket om att hitta små tilltalande filmer.
Korta berättelser.
Inga långa omständliga historier, bara utbrutna bitar.
Det räcker för mig just nu. Högt & lågt

Som den här: Charles Bukowski Uncensored & Animated- typ 3 minuter lång
https://vimeo.com/103458089

Ja jäklar - det är enkelt men det är bra...

Och vem var då denne Charles Bukowski ?

Henry Charles Bukowski, född 16 augusti 1920 i Andernach, Rhenprovinsen, död 9 mars 1994 i Los Angeles, Kalifornien, var en tysk-amerikansk poet och författare. Bukowski influerades starkt av geografin och atmosfären i sin hemstad Los Angeles, och kännetecknas av en tonvikt på det vardagliga livet för fattiga och marginaliserade amerikaner, skrivandet, alkohol, förhållanden till kvinnor, arbetets slit, och travsport. Bukowski skrev tusentals dikter, hundratals noveller och sex romaner, tills det att han till slut hade 60 böcker i tryck. Han kallas ibland för Poet Laureate till Skid Row.

Bukowski studerade utan framgång journalistik vid Los Angeles City College och levde ett vagabonderande liv under 1940-talet, efter att under andra världskriget ha fått frisedel från försvaret, för att från 1952 under tre år arbeta som brevbärare i hemstaden Los Angeles. Sedan han sagt upp sig från postverket och blivit opererad för ett livshotande magsår började han skriva stora mängder poesi. 1958 lyckades han åter få anställning inom postverket och arbetade sedan som postsorterare tills han 1969 fick chansen att försörja sig som författare tack vare stöd från sin blivande förläggare John Martin.

I slutet av 1950-talet började Bukowski publicera beatinfluerad poesi (se även Beat Generation), och gjorde sig känd för en grov och hänsynslös stil. Framför allt kommer denna till uttryck i de fyra självbiografiska romanerna om Henry Chinaski(samtliga översatta till svenska). Bukowski bejakade en svart syn på livet, med en varm syn på kvinnan, spriten och de på samhällets botten. I de flesta TV-inslag som finns om Bukowski är han kraftigt berusad. I sina böcker beskriver han samhället från de plågades perspektiv, han skildrar verkligheten sådan som den tedde sig för dem som levde i dåtidens slum. Han skrev även manuset till filmen Barfly från 1987. Han avled i leukemi 1994

och det här är en annan slags partysnubbe  ... så dåligt så det blir bra !

https://vimeo.com/151758555


Go fredag därute !

en dag med himmel i grått & turkos - Terry Gilliam

och det var igår .
Och idag är idag. Fuktkallt blågrått med solglimtar om vi ska beskriva vädret

Känner mig låg.

Backar ur saker och kastar mig in i annat och ångrar mig igen.

Har en app som heter headspace - 10 minuter om dagen får jag hjälp med att meditera, växelvis med små instruktionsfilmer och glada tillrop...en del animerade och då faller jag såklart platt.
Jag tror att han som pratar heter Andy. eller kanske Gary... Ja så är det ... jag kommer inte ens ihåg namnet på min daglige ledsagare in i medvetenhet och mindfullness.
Jag räknar andetag - in genom näsan och ut genom munnen. Jag skall scanna kroppen efter hur den känns.
Min armbåge känns allra mest, värker som bara den. Ibland säckar jag helt ihop och sitter med nacken ihopvikt som ett pappersstridsflygplan i A4 format och det gör också lite ont...
sedan skall jag känna vilka känslor jag befinner mig i ... ungefär dit kommer jag innan jag tuppar av i någon slags behaglig dvala. Jag misstänker att det inte riktigt är meningen. En av de animerade filmerna påpekade nog detta med huvudet som ett lock och blå himmel - lite a la Terry Gilliam.
Vart har Terry Gilliam tagit vägen ...förresten ...
Han borde göra lite fler animeringar - har alltid älskat Terry...ända sedan jag var en liten rart småknepig flicka i för små gummistövlar med olika tecknings & collageprojekt... Undrar om han gör nåt miljardöverskridande galet filmprojekt? Det vore härligt ...

Ungefär såhär studsar mina tankar omkring när jag inte faller i Andy-Garys ledsagande koma-dvala.
Som små moln av Terry Gilliamtankar - och så får det vara ... accepting and let them go som Andy-gary säger med sin mjuka sövande stämma...

Avrundar med det här fina fyndet med Terry Gilliam som tipsar hur man gör skojiga animationer från 1970-nåt ... Från siten open culture.com - en guldgruva!


http://www.openculture.com/2014/07/terry-gilliam-reveals-the-secrets-of-monty-python-animations.html

vill du bli sjukskriven p g a stressrelaterade arbetsmiljöproblem ?

...då skall du helst vara kvinna, arbeta med människor...alltså människor som behöver någon form av hjälp och stöd och ha ansvar för en större grupp personer - fler än 10-15 st.
Precis det som 97% av den kvinnliga delen av människosläktet säger sig vilja arbeta med - för att det är så outstanding meningsfullt - att få hjälpa, att få göra skillnad... Att bara få vårda och älska människor !
Japp så är det !

Allra störts risk löper du om du är präst!

Själavård är ingen lek.
Och varken Gud eller arbetsmiljöverket gör någon direkt nytta... Tydligen! Amen !

Man skall akta sig för att älska människor för mycket - bevisat att vara direkt hälsovådligt enligt statistiska centralbyråns undersökning.

För övrigt har jag backat på att äntra en ny arbetsroll - först sa jag Ja tack .

Och sedan sa jag Nej Tack.

Och det är som det är.

Livet kom emellan och lusten och orken.

Orka !
Orka mer och mer och mer...

Och ibland tänker jag att kyrkogårdsförvaltning skulle vara ett underbart arbete.
Plantera växter - göra fint, köra grävskopa och låta omgivningen få var tyst & stilla.

vi måste prata om februari... och Naturen ... och djuren ...

ja jävlars vilken opålitlig månad februari är ...
Affärerna är fulla med pastellfärgade vårplagg som skulle förorsaka svårartad urinvägsinfektion om man skulle vilja använda dem på studsen.
Ena dagen kvittrar fåglarna vårrusigt i skogen och buskar och det både droppar och doftar vår i vartenda hörn.
Två timmar senare singlar det ner dasslockstora snöflingor och det blir hastigt både underkylt och livsfarligt halt överallt...
 Februari är som naturens egen Borderlinediagnos - stabilt ostabilt så att säga...
Alla varianter på känslolägen under en ynka dag och så fortsätter det i 28 och ibland 29 dagar...
Nästa år ska jag försöka fly denna Kluster B månad.
Kommer tre veckor i landet så långt bort man kan komma förändra år 2017 till något annat eller behöver man ha en släng februari för att uppskatta de övriga årstiderna?
Jag vet inte - det enda jag vet just nu är att årets februari svänger onekligen fram och tillbaka på ett nästintill utmattande sätt.
Var är mina blommor i rabatterna? Ena dagen fullt av liv i de uppåtsträvande tulpanerna/ snödropparna och andra spetsiga gröna löftesbringare (vilket betyder att jag inte vet riktigt vad som kommer blomma ut)... Andra dagen är det plötsligt 12 minusgrader och dödens kalla hand fryser vätskan i kapillärerna så det inte kommer bli nåt annat än en skadad smörja och åter till livets kretslopp utan att passera  vacker blomma i purpurlila ... och bortkastade 350 kr + frakt ...

Och så familjen Bambi - de hittade tydligen hit för någon vecka sedan...
Tyckte att mina vackert spetsade äpplen till fåglarna i den lätt märkliga "hasselbersån" var bland det bästa som hänt dem sedan vargen försvann för 200 år sedan !
Och nej ... fan vad trött jag blev ...
Och sedan hittade de fler små godbitar längs väggarna - tulipa Tarda, botaniska  raringar som egentligen borde växa längs de turkiska bergssluttningarna - vilt och galet och i frihet !
Och numera till hälften upptagna av gänget Rådjurs matsmältningsapparat...
Och hur de kommer se ut om några veckor återstår att se - tulpanerna alltså !
Rådjuren kommer nog fortsätta komma på besök och passa på att släppa av någon av sina 1000 fripassagerare i form av fästingar...

så ...

to be continued ...

Startar en ny blogg - välkomna till Hålla På !

Första inlägget - en dag med kurs