tisdag 12 januari 2010

Svettigt

Jag har precis insett att jag sällan är nervös. Är det en brist? Ett självljug?
Nej nej.. självljuga kan man göra i mycket men inte nervositet för både hjärtat och magen är oerhört tydliga med budskapet.. DU ÄR NERVÖS. Vilket borde vara JAG, alternativt VI är nervösa... för vad är jag om inte mitt hjärta och min mage. Och att prata till sig själv i tredje person är inte sunt.

Nåväl, jag är iallafall nervös tillräckligt ofta för att det nog inte kan kallas brist.

Och mest nervös blir jag när jag ska ringa och få besked om något. Det är nåt med besked som är ångestframkallande.. nåt oåterkalleligt eftersom jag inte ser mig som en god övertalare. Jag tar ofta ett besked med - Jaha.. jamenvadsynd.. men jag förstår. Istället för - Jaha.. nämen det var tråkigt, är det genomtänkt.. men har ni tänkt på det här.. och det här.. och här är min nya idé!

Oerhört svettigt tycker jag. Som en tvångstanke förbereder jag mig inte heller, utan tänker att min intelligens kommer att ge sig till känna när det svarar i andra ändan. Fel. En dålig strategi. Som jag kompenserar med att låta lagom högdragen. Eller högdragen och högdragen... jag låter som en överambitiös människa med stockholmsdialektkomplex.

Ja ja.. idag fick jag en man på tråden som var trevlig och informativ och i mitten på mars tas beslut på om mitt svinroliga projekt kommer att beviljas stöd i tre år.
Trots min högdragenhet.

2 kommentarer:

  1. ...jag tror på en viss högdragenhet...det är liksom... affärsmässigt korrekt!
    Tänk adel - de är både högdragna och lätt inavlade men lyfter mest EU-stöd av alla...

    du vinner Ajm schåår - heja heja !
    ...och länge leve det högdragna

    SvaraRadera
  2. Det här var intressant !
    jag hade just ett samtal med en person som absolut inte analyserar saker.
    Då tänkte jag - Helena har inget emot att vrida och vända på pusselbitar, det har jag också ett stort behov av just nu - särskilt efter att ha blivit så snyggt avsnoppad som jag blev..

    Det där med att ringa och få ett beslut.
    Om det gäller anslag för tre år så är det inte så konstigt väl om man är nervös..?
    Men i allmänhet att dra sig för att få ett svar -
    det är väl prestationsångest helt enkelt?
    Så känner jag igen det som.

    När jag drar mig för att få ett besked. Precis som du säger.. svaret man får är antagligen oåterkalleligt.. om man är uppfostrad sån. det är jag. :)

    Man tror inte att man har rätt att ifrågasätta. andra har ALLTID rätt.
    -dåligt självförtroende kanske i mitt fall, att inte tro att man kan eller får påverka folk, bearbeta dem till MIN idé eller vad det nu kan vara..

    så kanske det inte är för dig.. men för Mig är det nog så när jag "känner igen" mig i det du säger.

    kram
    Anders F

    SvaraRadera