måndag 11 oktober 2010

kreativiteten gömmer sig

... jo så är det
lusten att skapa har dragit sig undan - blivit osynlig som det osynliga barnet i Mumindalen.
Ligger och surar under sängen.
Traskar ensam genom höstlöven med uppdragna axlar och ihopkurad hållning

Dagarna försvinner ut genom dörren som en butter tonåring- jamen lägg av... ja eller hur...

Två ljuvliga dagar drog förbi. Ut genom dörren med en smäll.
Sol och klar luft. Skarpa färger. Vi var vid havet. Havet som var grumligt som om någon kört med en gigantisk Stavmixer i botten.
Sedan fikade vi på det vackra men totalt oengagerade fiket i den lilla fiskelägesliknande orten precis vid havskanten.
Mycket segelmänniskor med hög årsinkomst . Människor som speglar sig själva mot andra, som mäter sig och som positionerar. Likt vilken flock babianer som helst... Över eller Under eller Mittimellan.
En urblekt sebagoväst ger minst 100 poäng - den har varit med länge vilket underförstått betyder att den 40 åriga garderoben är fylld med liknande dyra plagg- dyra och väl använda.
Seglingen och pengarna är inte ett nytt påfund - de har funnits där - länge länge...
Små markörer.
Mikrovärlden kontra makro.

Det verkar så arbetsamt att hålla reda på.
Alla de där små markörerna som signalerar något - alla små symboler med betydelse.

Själv blir jag alldeles trött och matt av vind.
Segla är vackert med fötterna stadigt på landbacken- för min egen del.
Jag äger inget sebagoplagg överhuvudtaget.
Jag signalerar nog inte direkt segling eller saltstänkt eller New England alls - isåfall är det bara ett olycksfall i symbolism.
Jag tycker bara om själva Havet och djurlivet där. Jag vill mycket hellre bli betraktad som Jaques Cåstå - undervattensmannen med röd mössa.
Cyklop och snorkel och baddräkt - eller en vanlig hederlig luftmadrass med huvudet i vattnet för att tjuvtitta ner i en annan värld.

Små havsutflykter med fika är ett sätt att försöka locka fram den trubbiga,gnissliga kreativiteten där under sängen...
Att gå med lite lättare steg i lövhögarna med huvudet lyft mot himlen.
Att inte alls vilja gömma sig utan mycket hellre vilja visa upp sig - snurra runt - brista ut i sång och dans som i en Bollywoodfilm

Nåt sånt här  kanske ? Med Jeff Goldblum och gåshud och brist på Gore tex...

 http://video.google.com/videoplay?docid=-3463504951695975658&hl=sv&emb=1#

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar