...likt ett spökskepp - eller en manet...
6500 visningar känns ändå rätt mycket för något övergivet ...
Lusten att skriva försvann då en tokfrasse fick för sig att jag var en form av helig livräddare.
Det är jag inte.
Det gjorde honom såpass djupt upprörd att han blev tvungen att fortsätta knarka och tycka synd om sig själv och låta bli att ta tag i sitt liv - passa tider,lägga in sig på rehab,göra upp en plan och sluta skylla ifrån sig på allt och alla andra...
Själv har jag kommit fram till att man kan inte rädda en enda människa om den inte vill göra arbetet själv och be om hjälp hos dem som har möjligheten att hjälpa.
Det är inte svaghet som är problemet- det är felriktad styrka och att tro att man är så mycket förmer än någon annan.
INSIKT i Att man är en kugge bland 8 miljarder andra likartade kuggar.
Samtidigt finns det inte en enda som har precis mina inre hjärnfilter som gör att min uppfattning av världen är som den är...
En gigantisk paradox med andra ord.
Att förhålla sig till - gärna med några stänk ödmjukhet inför livet och att det när som helst kan ta slut.
Därför är Döden det mest demokratiska vi har.
Hur det blir sedan vet man inte...
Jag tror på en fortsättning och önskar mig då det är dax, ett litet mellanliv som någon form av encellighet utan tankekraft - gärna i havselement - flyta omkring och bara finnas i lagom tempererat havsvatten...
typ ...som ... en ...manet... !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar