Nobelfest och det vackra ...

Vacker vacker - Camilla Thulin
Poeter in - Vampyrer ut
Det vilar något vackert,sorgligt, mänskligt över utnämningen av Tomas Tranströmer.
Inte massa hårda ord om valet i sig ,som det brukar vara.
Ibland kan samstämmighet vara vackert.
Eller hur en skör gammal man i rullstol som inte längre har något språk men att ändå kan man känna hans glädje, stolthet och styrka. Tidlöst vackert. Oerhört värdigt.
Och hur många gamla starka människor i rullstolar utan språk stoppas i säng som kollin klockan 16.30 i vårt land... Jävligt Ovackert. Oerhört Ovärdigt.

Jag läser om värdighet,dygd och måttfullhet i Voltaire.
Jag skulle kunna starta en rörelse för dessa ledord.
För jag är så innerligt trött på att bara få små enstaka glimtar av detta - och det från en man som sitter i en rullstol och som inte längre har något språk.
Vi borde alla skärpa oss - hela Landet Sverige !
VÄRDIGHET DYGD MÅTTFULLHET - det är vackert !

heja Camilla !

Salvador Dali

http://www.williambennettgallery.com/artists/dali/pieces/DALI1011.php

Fina fina illustrationer till Alice i Underlandet av Mr Dali - vår tids största PR geni ...
Vill ha dem allihopa !
Ja det vill jag !  Tack tack !

Det här med sanningen ...

Fredag fredag fredag

Ja så är det ...
Veckans mesta veckodag.
Som en liten julafton varje vecka dyker den upp.
Hurra Hurra !
Veckorna går fort - och inte är det för att det är så himla roligt.
Och inte så himla tråkigt heller.
Veckorna fylls med bildhantering och människohantering.
Människohanteringen är påfrestande och mycket lärorikt.
Människor är en komplex livsform - och tyvärr inte det direkt slugaste här på jorden.
Jag läser Scott M Peck och finner tröst i hans kognitiva-psykologiska-andliga och krassa syn på mänskligheten och vad som egentligen är meningen - att lära och ständigt utvecklas.
Ända in i döden måste man fortsätta vara nyfiken och beredd på att lära om.
Ständigt checka av sin karta mot verkligheten.
Livslång existensiell orientering m a o.
Det jag har runt mig dagligen är det direkt motsatta.
Avstannad ickeexistensiell  DisOrientering
Rigida  livsmönster - kartor inknackade i sten som Moses stentavlor. Extremt undvikande av verkligheten.
Och all denna energi som tas i bruk för att upprätthålla självbilder som nästan helt går på tvärs med vad andra ser. Egna regler. Egna föreställningar. Egna varianter.
 Så sorgligt Instängda i sig själva - vilket mer eller mindre är denna tidens signum.
JAG JAG JAG
MIG MIG MIG
MITT MITT MITT
Men det är inte alldeles lätt att hitta balansen heller - för någon.
Altruism - Ego !
Men man måste ändå fortsätta försöka  - det är den enda och jävligt jobbiga vägen ...
Åtminstone för mig...

Glädje !

den här lilla bloggen ligger ju och skvalpar lite som en kär men bortglömd liten båt ... en som man en gång i tiden gärna var ute och gjorde utflykter med och putsade och tog hand om, eller en gammal favoritleksak...
Lite bortglömd men ändå älskad...
Och så hittade jag hit igen just nu ikväll och då ... visade det sig att det är 20 sidvisningar om dagen hit !
Det var så fint ! Och jag blev så glad!
Och Tack Alla ni vilka ni nu är som tittar in hit ibland !
Tack Tack Tack !

Att bli samhällsentreprenör...

Ett huvud fullt av ideér.
Det har jag.
En ständigt processande hjärna som hela tiden lägger pussel.
Vad skall jag göra med dem ? Bitarna ?
Har jag ofta tänkt...
Ett tag arbetade jag med försäljning på reklambyråer - där var det ett smärtsamt framvärkande av ideér ... vilka krystades fram under stort pådrag... Ett för mig helt obegripligt scenario.
Kreatörerna skulle behandlas med silkesvantar för de var mitt uppe i sina känsliga ide´processer och fick absolut inte störas... oj oj oj vad det värktes och spelades tv-spel och drack vin och kastade basketbollar och rullades runt på små sparkcyklar för att värka fram en slogan till Västtrafik...
Jag brukade läsa på deras små gula post It -lappar som de lämnat efter svettiga brainstormingsstunder i den flashiga köksvåningen med tillhörande uteterass.
Förvånansvärt få små gula post it lappar brukade jag tänka - förvånansvärt få crazy ideér, förvånansvärt fattigt för att vara överbetalda viktigpettrar, förvånansvärt dålig fantasi....
På en annan byrå fick jag ibland vara med och då blev alla sura - "så många ideér kan man inte ha,inte få ,bara sådär "...
Och sedan fick jag inte vara med mer - jag fick t o m sparken, för jag var besvärlig... 100 % besvärlig !
Det var en tid då jag inte riktigt hade klart för mig att kreativitet får man bara utöva om man fått ett litet papper som säger att jodå - du har gått här på vår skola och betalat en dyr terminsavgift och fått lära dig att vara kreativ enligt ett visst erkänt mönster...
Det i sig tycker jag är ett antidiplom - något ickekreativt.
Ett tag var jag så nedslagen i skorna att jag inte ville kreera någonting.
Jag bara kände ett utbrett förakt för en branch som säger sig stå för kreativitet och som ofta är så förljugen och inskränkt att man vill kräkas - rätt ut.

Och som alltid måste förakt få värka ut - det får ta sin tid och sedan tar man en annan väg.
Jag tror jag håller på att ta en annan väg.
Den är inte lätt att gå - jag vet inte riktigt hur det kommer till att gå till och det känns som att det är något större och viktigare och helt utanför mitt lilla fjösiga självupptagna ego som styr.
Ibland känns det som att man har ett slags omedveten plan - att brickorna i ett spel bara dyker upp längs med livet och plötsligt har allt trillat på plats.
Så må det ske !

I sverigedräkten

... jag vet ärligt inte riktigt vad det är tänkt att göra på en nationaldag !
Önskar att jag levde i en kontext där kanske andra kunde hjälpa mig ur dilemmat - påhittiga vänner/släktingar som kunde rädda mig ur traditionsvacumet med en tema middag eller folkdans eller fika med nationaldagsbakelser...
Men - det har jag inte ! Jag och sonen stod på balkongen och räknade flaggor och då jag bor så käckt att jag kan studera samhällsklasserna som en Maslowsk trappa med hyreslägenheter närmast - radhuslådor samt högst upp en gräddhylla med gigantiska villor i 8 miljonerklassen som ett översta trappsteg så var det ungefär lika klent rent flaggmässigt över samhällsklasserna...
Kvantitativt svårt att ge en vetenskaplig bedömning av nationalismen med andra ord... såhär på hemmaplan.
Så jag njöt av ledigheten - åt sill och färskpotatis samt satt på min balkong under mitt nyinskaffade balkongparasoll och tyckte att det var grönt och fint här i Sverige!

Antal flaggor hyreslägenheter: 4 st
Radhus:6 st
Villor: 4 st + en vimpel

Sommaren är här !

Eller ja ... Juni iallafall...
Jag köpte mig ett inträdeskort till Trädgårdsföreningen idag
Träffade en rolig vän
Drack vin
Åt kyckling med bulgur och sallad (förhoppningsvis utan ehec krydda)
Satt där i solen och pratade och fick en skojig affärside´
läste i Metro att 75 % skulle föredra att umgås med en Bohem - så jag kunde hyra ut mig själv och andra lite flummiga högercortexare
2500 kr för en heldag
30.000 för en vecka
100.000 en månad
Sedan hade det nog varit bra
Rationella människor mäktar icke med The real bohemian style längre än så...
Det börjar nog krypa lite i kroppen redan efter en dag ...
Kontrollfunktionerna som sätter in... strukturerna som måste upprättas ...  regler ner på atomnivå ...
Jag skulle störa alla dessa cirklar och det är jobbigt
I get it

Tog sedan en tur genom HBTQ festivalen  - det var minst sagt stelt och trist.
Tre väldigt damiga damer som såg ut som de rymt från en Amerikansk delstat typ Minnesota i stelt papiljottlagda och sprayade frisyrer i små koftor och nylonstrumpbyxor och clipsörhängen stod i ett tält för/i/med transvestiter och var religiöst allvarliga.
Ja jag vet inte riktigt - i min mening får folk klä sig i vad som helst och pröva alla möjliga varianter på kön så länge ingen annan blir skadad. Men det såg ungefär lika tråkigt ut som att stå i monter på väg och vattenmässan...
Uppstyltat och pålagt. Jag kände mig betraktad och värderad - inifrån tälten - Vad är du ? tissel tassel ... ser löjligt hetero ut - inte snaggad- inga tatueringar... Hade jag verkligen rätt att kryssa mellan tälten ?
Titta in i/hos något exklusivt...
Men jag tyckte det verkade vara trist och uteslutande - inga glada tält precis - Inget inbjudande eller kul eller spännandelockande...
Sedan behöver man ju inte vara tvångskäck bara för HBTQ - men man behöver inte vara så jävla sur heller - speciellt när man har en så grymt fin och färgglad flagga !

Namn till Bloggen

Jodå jag vet det - jag har det ...
Allt om möjligt och omöjligt eller bara Morph
För jag gillar ju Morph
Eller Livet som lerfigurer
För jag gillar lerfigurer
Eller Allt är animation
För det mesta är som en rysk liten animerad kortfilm - egentligen.
En film som jag kommer extra väl ihåg handlade om tre förtrollade hasselnötter - den var bra. Borrade sig in i minnet på något vis.

För övrigt är det kort vecka och jag är djupt tacksam.
Jag sitter här och känner mig urvattnad och urvriden som en trasa.
80 personer idag.
Jag har pratat med alla mer eller mindre - bekräftat - min paradgren.
Jag är ett bekräftelseproffs. Nickar uppskattande - ser ett par snygga skor - en ny frisyr- en matlåda med god mat - ett nytt läppstift- läser en Cv - berömmer en ide´und so weiter und so weiter ...
Tröstar-tror inte att någon har en allvarlig hudsjukdom - snarare allergi,råder en annan att ringa FK och sedan sin handläggare...

Min utsikt är en liten bit Älv, en CRAMO skylt och några företagsflaggor som vajar i blåsten samt en stor pöl på Cramobyggnadens platta tak.
Jag tänker mögelskador... Ett stort vackert knotigt träd mellan vars grenar Älven med glitter skimrar igenom samt en väg och ett ständigt trafikbrus.
På andra sidan vägen ligger som en märklig överraskning en .... tennisbana!
Ett utomordentligt fult industrihus i vitt med en hoper alltmöjligt företag...

Varje dag tittar jag ut över detta- x antal postIt lappar - x antal undanflykter och datum och klockslag...
Jag tror inte riktigt att jag längtar bort men jag längtar inte hit heller.
Olängtar till annat - färger - glädje - liv -engagemang....
yepp så ser det ut ... just nu!

Sugen på ATT SKAPA en ny blogg

En att hålla fast i - en som förhoppningsvis inte blir kidnappad och nedsmutsad...
Samtidigt känns det så roligt att fått tillbaka lusten att skriva och informera och fundera med orden och bilder och allt möjligt...
Så go vänner därute
Nu kör vi ...
HEJ hopp !

Konsten att shoppa efter en obehaglig upplevelse

...Jodå - det går utmärkt
Sinnena skärps till rakbladsvass perception.
Plötsligt scannade jag av affären med tiotusen olika tunikor och möbler och filtar och märkliga tavlor -fult,fräckt och mittemellan ... zzzzzzzing - den vill jag ha ....ziiing ...den vill jag ha.
Ingen tvekan - inget velande.
Smack.
Jag har börjat hylla kontrasterna. De tjocka svarta strecken runt konturerna. De som särskiljer.
Att välja att ha en mur runt sig - att skydda sig. Det är verkligen bra och stärkande.
Har hittat ett schysst danskt klädmärke jag gillar - Soya Concept. - vilka båda visade sig vara de två Zzzzingen...
http://www.soyaconcept.com/
Det är en lättnad att hitta något som liksom Är En Stil - något som låter sig väljas easypeasy lemon squise
Jag förändras och med intakta tuschstreck är det lättare att lägga upp en plan...

det obehagliga var ett sammanträffande med en person som jag på ett sätt önskar jag sluppit träffa någonsin å andra sidan hade jag väl fortfarande svävat runt i en la la land syn på världen och människorna som gott och goda - ett slags barnsligt dream world.
Nu är verklighet och sanning viktigare. Och konturer.
... man kanske måste möta riktig elakhet för att verkligen förstå motsatsen - godhet.
Polariseringen behövs - inget vackert utan något fult.
Och positiv psykologi och coaching gör mig numera illa berörd - det är något otäckt med att bara var glad och käck och positiv ... riktigt otäckt !!!

en gammal blogg som driver omkring

...likt ett spökskepp - eller en manet...
6500 visningar känns ändå rätt mycket för något övergivet ...
Lusten att skriva försvann då en tokfrasse fick för sig att jag var en form av helig livräddare.
Det är jag inte.
Det gjorde honom såpass djupt upprörd att han blev tvungen att fortsätta knarka och tycka synd om sig själv och låta bli att ta tag i sitt liv - passa tider,lägga in sig på rehab,göra upp en plan och sluta skylla ifrån sig på allt och alla andra...
Själv har jag kommit fram till att man kan inte rädda en enda människa om den inte vill göra arbetet själv och be om hjälp hos dem som har möjligheten att hjälpa.
Det är inte svaghet som är problemet- det är felriktad styrka och att tro att man är så mycket förmer än någon annan.
INSIKT i Att man är en kugge bland 8 miljarder andra likartade kuggar.
Samtidigt finns det inte en enda som har precis mina inre hjärnfilter som gör att min uppfattning av världen är som den är...
En gigantisk paradox med andra ord.
Att förhålla sig till - gärna med några stänk ödmjukhet inför livet och att det när som helst kan ta slut.
Därför är Döden det mest demokratiska vi har.
Hur det blir sedan vet man inte...
Jag tror på en fortsättning och önskar mig då det är dax, ett litet mellanliv som någon form av encellighet  utan tankekraft - gärna i havselement - flyta omkring och bara finnas i lagom tempererat havsvatten...
typ ...som ... en ...manet... !

lite här o lite där

Det är fredag.
En på många sätt helt underbar veckodag.
Jag sitter med bilder upp över öronen och kan inte koncentrera mig - det är en viljeansträngning att inte bara resa mig upp och gå ... rätt ut.
Jag har skummat igenom platsbankens erbjudande. Jag har googlat på tänkbara jobb. Jag har rent fysiskt fått nog eftersom stresshormonerna skenar genom mina vener. Manglad av ständiga pågående missuppfattningar och uppfattningar om varenda liten milimeter av tillvaron försöker jag kapsla in mig och kränga på mig en roll som skaver. En roll där det som är mitt privata,min själ,mitt jag,som behöver skyddas av en stålmur och en vallgrav med krokodiler - minst ... gärna en fem sex pirayor och några elektriska ålar som extra ammunition.

Det är som att vara i en känsloskottlinje - allas känslor och frustration smattrar ut som kulspruteskott - en ständigt pågående attack att förhålla sig till...
Vi går runt på ett minfält - små granater briserar med jämna mellanrum.
Ibland smäller det till rejält - någon har tryckt till en mina...

Som sagt har jag börjat kapsla in mig i en rustning för att inte dras med, inte dras ner, inte beröras.
Bara checka av - dela ut uppgifter, närvaro,frånvaro,bildhantering.
Lyssna till alla de problem som finns oavbrutet - ett pärlband av problem ... frustrationer... i stort och i smått.
Sjukdomar, krämpor, konflikter i en ständig cirkelrörelse.

Jag börjar förvandlas till teflon - det måste få glida av annars blir jag crazy- stänga av - inte reagera - men avstängdheten fortsätter hem med bussen och tåget.
Jag sitter som ett tomt skal i min fåtölj hemma och zappar mig vidare genom programtablåerna. Jag tittar på Tv men ser inget, tar inte in något, ett pixlat skval som får skölja genom en känslomässigt överansträngd hjärna.
Det känns inte så bra - nej faktiskt inte bra alls.
Tröttheten är fullständigt bedövande och en helg räcker inte alls till för att återhämta sig...
Jag är ganska lyckligt lottad med snart vuxna och självständiga barn och ett ordnat liv med goda vänner och en lugn man...ändå ...ändå är söndagkvällarna fyllda av dubbla känslor...
En helg räcker inte för att hitta återhämtning och gå ner i varv.
Dessutom handlar varvnedgåendet om att stänga in sig, prata så lite som möjligt, bara få vara i fred.
Så lite mänsklig kontakt som möjligt...
Det blir ett torftigt liv - utarmat.

Att jobba med människor är då inte alls en dans på rosor.
Det är ett romantiserat arbete som låter bättre än vad verkligheten handlar om.
Jag tror det passar mig dåligt, jag tror t o m att jag blir sjuk av det.

Jag vill inte arbeta med människor med problem - jag vill driva min egen affär, jag vill sälja saker, jag vill hjälpa människor att bli nöjda...

men som alltid lär man sig saker - och mina senaste 5 år har varit oerhört lärorika ifråga om mänskligheten och dess mindre tilltalande sidor och hur viktigt det är att lämna sitt magiska,barnsliga sätt att tänka - öppna sina ögon och våga se VERKLIGHETEN. Våga förhålla sig till VERKLIGHETEN och inse att världen är både ond och God. Och människan också...
Det är VERKLIGHETEN.

Fina gamla blogg - Hej !

Jag tror du behöver lite kärlek ... och bekräftelse !