Mitt överjag och jag ..

En fundering så här en torsdag i oktober; belöning funkar nästan aldrig på mig.

Mitt överjag tycker nästan alltid att jag är berättigad till saker och ting innan jag gjort mig "förtjänt" av det. I mitt fall blir det mer; jag får det goda/roliga nu så kanske jag gör det tråkiga sen. Vilket jag inte alltid gör. Faktiskt mer sällan än ofta att jag lyder mig. Däremot är jag bra på att ta ut saker i förskott. Dåliga som goda. Jag tycker egentligen att det är en av mina bättre sidor, en egenskap jag faktiskt trivs med. Det blir mer vardagsstormar och belöningschoklad än om jag hade hållt mig till verkligheten. Och vem vill hållas där...

Annars är mitt överjag bra på att påminna mig om mina sämre varianter av mig... disciplin och såna grejjer. Vilket kan göra mig rejält förbannad. I stället för påminnelser borde väl överjaget jobba MED mig, driva mig framför sig med uppmuntrande tillrop... typ.. Hallå där, tänk var roligt du tycker det mesta är när du börjar.. komigen.. ja komigen!!! Näää.. det blir mer .. Jaha. vad var det jag sa.. inte idag heller.. nänä .. men njuta efteråt det vill du.. efteråt som inte ens är efteråt eftersom det fortfarande bara är innan....

Mitt överjag vet inte heller vad "förtjäna" är. Eller "vänta". Självkritik är det bra på istället, en viss kompetens för avund och illvilja kan också skönjas. Skitsnack och skvaller har det koll på, men.. nu är det slut på det. Jag kanske tar upp kampen om snacket, jag kanske bara säger saker om folk och fä som kan sägas med fäna inom hörhåll och då kanske jag till slut även lyckas att skriva ett blogginlägg utan att mitt överjag lägger nåt trevlighetsfilter över hela skiten för att fortsätta vara oantastlig och därmed älskansvärd.

Bättre lycka nästa gång ekar det inne i hövvet.. ÖJ vann.. but I´ll be back!

Topologiska rum...

...alltså intervjuad blev jag idag.

I ett fint orange rum ...med en helt grym lampa - den var stor och härligt överdimensionerad.

Jag blev helt tagen - det är något med det där att leka med dimensioner som tilltalar.

Det var en trevlig intervju och jag gick vidare så att säga.

Men så börjar jag funelura på om det heter dimention? eller dimension och om jag har blandat ihop korten ...

så jag fann följande på wikipedia;

Vektorrumsdimension, som anger det maximala antalet linjärt oberoende element i ett vektorrum. För ett ändligdimensionellt vektorrum är dimensionen ett naturligt tal. I en oändligdimensionellt vektorrum är dimensionen ett kardinaltal.

Krulldimension, som för ett topologiskt rum (vanligen spektrumet av en ring) mäter längden på en maximal avtagande proper kedja av irreducibla slutna delmängder. Se även algebraiska dimensionsbegrepp

... vilka underbara ord - vilka underbara meningar ... nästan som poesi ! Vem vill låta bli att befinna sig i Krulldimensionen? Vem kan avhålla sig från en maximal avtagande proper kedja av irreducibla slutna delmängder...?

Vetenskap är vackert !

goda filmer

är som nässpray... det löser upp .. nåt.

och som en överraskningsvaniljbulle.. vilket är nåt av det bästa jag vet.

Väder och Nextopia

Sol idag. Varmt. Höst.

På träden har bladen trillat av till hälften.

Jag önskar att jag haft mer energi - att solen kunde ladda mig som vilket solcellsbaserat batteri som helst men näpp...

Å andra sidan

så har jag försjunkit ner i boken Nextopia av den "snygge" ekonomiprofessorn Micael Dahlén.

Enligt honom lever vi i ett förväntansamhälle och att gräset Är grönare på andra sidan och vi blir aldrig nöjda och vi skall bejaka det.

Lyckliga människor ...enligt honom ...tittar aldrig bakåt och de reflekterar inte utan det är plattan i mattan 300 km framåt mot fraaaaaaaaaamgången och du skall ALDRIG känna dig nöjd... du ska sträva och du ska vara avundsjuk...

ja ..det är en teori och han säljer den snyggt - farligt snyggt!

Grafiskt intressant bok - modern och lättuggad !

Men Micael jag är inte nöjd - den kunde faktiskt varit bättre ...Och ... jag hoppas på att någon gör en ny variant ...snart ... en som är mycket mycket bättre än din...

Småsneglar på America got talent - oh my god!

Två kvinnor som tänker lyfta Poledansen till höjder men fastnar i stången med sina bara ben och i varann ... det gör ont,det skaver och det blir inte bra...

Nästa kvinna har enorma bröst och hon mosar 8 st metallburkar genom att slå sin barm över burkarna som en mänsklig variant på bilskrot...

och det känns som exempel från ett land som någonstans är valda delar av Nextopia

och jag tänker att det är nog bra träning att sträva efter nöjd - att bli bättre o bättre på att ta nöjdheten till oanade nextopiska höjder...

Lotteriplanering

Jag är vinlotteriansvarig på jobbet. Vilket är ett ädelt uppdrag eftersom det tydligen är förbjudet att ha vinlotteri, men vi talar i koder och kallar det nåt annat, typ lotteri. Glädjen över att eventuellt vinna två eller tre flaskor vin får oss att bli jobbrebeller...äntligen. Vi är ju trots allt uppsagda.

Jag tar mitt ansvar på allvar. Anstränger mig att komma på nya sätt att dra lotter varje gång. Och för all del är det ganska roligt. I det sista lotteriet innan vi alla försvinner ut i kylan tänkte jag slå mina egna vinlotteriarrangemangsrekord. Som i och för sig inte är svårslagna.

Så här; jag gömmer alla flaskor i lager och server-rummet på andra våningen i det gamla trähus där vi jobbar, knyter snören runt flaskorna samt några snören som leder till nitlotter, dvs nån gammal återanvänd pärm, nåt kvarglömt register, en bunt post-it lappar osv. Så drar jag alla snörena runt i huset och sen får alla ta varsin tåt och följa den.

Jag tänker mana till lugn och ordning, ingen oreda i mitt lotteri. Man måste samarbeta för att nysta upp tilltrasslade trådar. Kommunicera. Hitta på lösningar. Jag coachar dem käckt framåt med löftet om alla idag kommer att vinna. Vi kommer att bli världens bästa vinlotteriteam! Kanske har jag hittat på nån sång vi kan sjunga under tiden. Eller kanske inte. Men kanske kommer vi en gång till att få känna oss som en personalgrupp mot ett gemensamt mål. Det vore fint.

Detta kommer att bli mitt vinlotteritestamente, mitt personalsociala arv till vinlotterieftervärlden kan man kanske säga.

Karadzic...

bojkottar rättegången i Haag - han anser sig behöva mer tid !

Jag blir fundersam - jag visste inte att det faktiskt var möjligt för en anklagad att bojkotta en mordrättegång, att bara utebli - borde inte han liksom bara köras dit med en tung stålkula i boja runt vristen och tvärrandiga kläder ...?

Fast det är klart - han står anklagad för folkmord och då kanske det är lite andra regler som gäller...

Har man haft ihjäl fler än 10.000 förvandlas illdåd till statistik och då kanske en kritstreckkostym med tunna horisontella ränder i Ull från Armani och ett PM om att framflyttat möte är en adekvat åtgärd.

Idag har varit en jävlig dag - inte bara på grund av den där skitgubben Karadzic utan för att det är konstigt och dävet väder - som att flyta omkring i lättmjölk.

En stillastående dag - som en nollpunkt- ett ickedygn - meningslös Måndag.

Jag gick genom Göteborg innerstad och försöker komma ihåg en enda minnesvärdhet.

En rolig Kappa och en fin lilagrå blustunika i affären (som jag inte kommer ihåg namnet på) som ligger innan Firoucci på Vallgatan, jag trodde det var smyckesutställning på Lerverk men det var det inte - på vägen dit höll jag på att stå på näsan genom att halka på ett löv och famlade efter en gigantisk mörkhyad kvinna i jaktgrön jacka och solgul sjal och långa hårrep som frissa, hon såg förvånad ut och i sista minuten hittade jag balansen ...

Affären Porthouse firade 1 årsdag med 25 % på egentillverkade varor - Ulrica Messing Affären med minst sagt underligt utbud - segelbåtar och stjärnor och The New American Martas Wineyard Dingle Gävle Småland konstig stil...

I slottskogen hade det trillat ner mängder med löv och jag gör en ny bakåthalksträckning och det svider till i ryggen...

Jag går som i en hösttub/tunnel och tydligen alla andra också.

Höstseénde men ... någon har hört av sig om ett jobb ...som jag tror jag vill ha ... och i så fall får jag åka tåg åt fel håll!

Äntligen ! Och jag läser Maria Kuchen (ett u med prickar över) och hon skriver så annorlunda, så dethärvilljagläsaläsaläsa - helt indragen i en text som blir min historia,min film, mitt äventyr i huvudet och min hjärna jublar och hoppsar omkring och mumsar i sig Svart Stjärna som en trekulors italiensk glass... mmmmmmmmmmm... i bägare... med lite nötströssel...

Tryckutjämning

Det är lågtryck. Alla säger det. För alla är trötta och oglada. Alla är alltså som jag. Då är det lågtryck. Gud va skönt att veta att det inte är mig det är fel på utan trycket. Kan nån komma och tryckutjämna.

Tradera

är ett fullständigt livsfarligt tillhåll om man är impulsstyrd. Hjärtat klappar och jag är alldeles slut nu ett par fem vintageklänningar och halvdana halvbilliga tunikor senare. Några är jag redan överbjuden på.. tackocklov.. andra auktioner är det några timmar kvar på. Måste sluta med sånt.. genast. Eller snart.

Go och gla - chokela...

...festival/ kalas!

är jag på gång mot just i detta nu ...

På stadsmuseét i Gbg - och för att få veta mer om kalaseriet som t ex priser,biljetter och tider så googlade jag ju naturligtvis och får upp en sida som handlade om 2008 års kalas...

hmmm ... uppdateringens ädla konst tycks ha extremt svårt att nå webbsidesansvariga i hela vårt avlånga land - vänta nu ... oj då ...är det nu ...denna helgen ...oupsi däjsi!!!

Skrattar sist fattar minst...

Jag hoppas på att vinna en egen Oumpaloumpier på min guldbiljett !

mällan kol och li

Ge mig en känsla bad jag en till mig närstående för att få en känsla, nåt att skriva om så här på lördags-sen-eftermiddagen. Dagen som började med att avsluta en så väldigt trevlig middag med en så väldigt god vän. Jag har känt honom i 27 år, den här speciella vännen. Han som var första barnets första barnvakt. Kollektivmedlem och följeslagare genom åren, ibland intensivare ibland med långa pauser beroende på hur våra respektive vardagar ockuperat oss.

Men när något hänt, något allvarligt, vilket ofta inkluderat hjärtesorg eller stora förälskelser så är han den som gått mina promenader och lyssnat. Så många tårar som runnit under de broarna vi traskat över, så många ord som försökt förklara det underbara får nog nästan inte plats i nån annans öron.

Funderar ibland på vilka som kommer i ens vän-väg, varför just de människorna, vad vill dom med mig, vilka bilder hjälper jag till med att måla i deras värld... och såna roliga banala frågor. Den här vännen kommer med stora öron, han har alltid haft det.... lyssnat och frågat. Frågat och frågat. Som en god vän har hans ögon tårats av mina tårar och mina av hans.

Tjugosju år, fem barn, många allvarliga relationer och två äktenskap, några jobb och yrkesbyten, många flyttar, några lite längre bort och tillbaka senare så sitter han i min soffa i mitt nya och sista liv och vi ställer frågor och flabbar och svarar på frågor så gott det går. Och det går, fortfarande.

Vilket ordet var som jag fick? Melankoli så klart.

Dagens inköp - Lisa Bengtsson

Lisa Bengtsson gör design i form av ett slags coolage och jag gillar dem - anteckningsböcker för Pocketshop, porslin för Indiska, kuddar för mairo, tapeter,fondväggar, samlartallrikar mm...

Snyggt o galet o roligt ...

Och så tänker jag på vad jag har i mitt skåp - jag har inte en endaste Lisa Bengtsson fastän jag gillar henne, jag har lite av varje ihopplock...

Och så tänker jag att från och med nu skall jag ge mig själv saker som jag själv tycker om,som jag själv vill ha! Hipp Hurra ! Och sedan hittade jag en kappa... som jag vill ha...

Och det är fanken inte alltid så lätt - att veta vad jag vill ha.

För jag tror att jag tror ibland att jag vet det men sedan så blir jag tveksam och hittar något annat istället och då slutar det med att jag låter bli - en rätt misslyckad existensialist m a o.

MEN - nu står den här på bordet - koppen och en tillhörande filskål - en fin fin Lisa B och jag känner mig Glad - Glad och Stark och Beslutsam...

Så kan det gå ...

tre glas vin...& Tage Andersen

och sedan lullar jag hemåt i höstmörker o småstadsnatt...

Skål ta mig fan !

Det är fredag och frågan som dyker upp är om det som kanske borde varit...

Hur borde en fredag kväll i en kommun med ca 72 423 st invånare sett ut?

Hög medelinkomst och god utbildningsnivå?

Borde jag sitta och knåpa ihop tre dikter a´ 6 325 tecken och 1,5 i radavstånd ?

Eller borde jag istället ta en 6 cl fredagsdrink med min make som ett slags belöning för en väl genomförd arbetsvecka ... nr 43 i ordningen !

Tonårsbarnen får pengar till varsin pizza ... eventuellt kan de få bjuda sina kompisar på 1,5 liter cocca cola- det blir ca 3x 65 kr + 19.90 + 4.90 kr i pant.

Vårt hus har ett marknadsvärde runt ca 3,7 miljoner och det ger såklart en känsla av trygghet, i stunder av otrygghet...

Vi kan prata om det ifall samtalsämnen tryter - vad huset kan tänkas öka i värde ifall vi sätter in en värmeväxlare eller borrar efter bergvärme eller byter till mosaik kakel i köket... grått ..med inslag av kobolt... kunde matcha trösklarna ...rent färgmässigt- Rot avdrag kanske?

Men ...

så ser det ju inte ut...

ett tag var jag på väg mot att vara mer eller mindre ägd av en bank och en föreställning ...

Den gigantiska låtsasleken ... springa i det åtråvärda ekorrehjulet och få ingå i det gyllene "vi- som- lyckades- få- vara- med- i- leken- systemet".

Ja det var tider det ! En underlig känsla ...Att få ingå ! Berusande ? Vi som minsann har ... Vi mot dem ... Dem som inte har ... The fucking looosers ...någonstans på andra sidan...de som inte ens kan tvätta när de vill ... de som måste be om en tid ...en kollektiv uppgörelse om att få låna en tvättmaskin efter ett schema...och en tid till att torka ... allt har liksom sin tid ... att tvätta, torka tvätt och minnas dagarna som besökare i den övre inkomstgruppen...

Å andra sidan har jag sällan träffat på så mycket gnäll som i gruppen Vi i villa ... så mycket missnöjdhet och missunnsamhet och ren skär illvilja...

Under fredagsdrinken och Rotavdragsdiskussionerna ...

Inte en enda jävla villaägare älskade sitt hus eller sin trädgård eller sitt rotavdrag och knappt sin make/maka...

Alla bara log och var ganska tråkiga - ytlig,ytligare,ytligast...

Nytt kakel, ny Oddmollyblus, bygga om ett badrum, träna magmuskulaturen, ny skilsmässa, nya utmaningar , ingen fick någonsin lov till att använda hjärnan,språket och förmågan till reflektion...

Fast det kanske bara var i Alingsås ... där är de 30 673 st i tätorten ...

Jag fnissar och stänger dörren till min hyreslägenhet - kanske inte lyckligare eller smartare eller "bättre"...

Bara .. fri på något vis - med en kostnad på 3 917 kr och inte en värdeökning så långt ögat kan nå ...

Läser i den underbart fina tidningen Trädgårdsliv att Tage Andersen köpt en stor fin gård, Gunillaberg, i Småland där han tänker återskapa delar av utbudet som fanns i Norrvikens trädgårdar ... det värmer i mitt hjärta!

Jag tar Tages trädgårdskonst med mig och kryper till kojs - blundar o ser ljusblå fjärilsrankor slingra sig genom rostiga trådkorgar - grönt som möter stål och errotion och allt blir vackert - Med det gyllene snittet = 3,95 ...ca

Alltid ...överallt ... i naturen ...

I kväll

ska vi ha middag för en vegetarian. Hoppsan, kan det smaka gott?

Kväll mot natt

och filmen med Jude Law var .. sådär. Inom barnteatervärlden pratar man om nyttoperspektivet. Ett väldigt populärt tema på seminarier och andra träffar inom den branschen är.. Teater - nytta eller mening. Diskussionen är sådär rolig. Jag börjar längta efter en teater (och för all del diskussion) som inte är nyttig, uppfostrande, eller talar om hur världen är beskaffad. Som hellre är felvänd.. på nåt sätt.

Så såg jag en Jude Law film idag och blev störd över att han inte genomgick någon förändring. Filmen följde inte riktigt mönstret av konflikt, vändpunkt, lärdom, förändring, den var alltså inte nyttig. Och jag blev lite provocerad.. menvafan.. en film som inte visar att man kan förändra sig.. att man måste förändra sig. Och då insåg jag att jag är en självlögnare. Jag vill antagligen bli uppfostrad, pekpinnad och känna att det var två väl användna filmtimmar.
Jag är inte klok.

Självhjälperi självhjälpera ...

Ny bok - nya insikter i den ständigt pågående evighetsmaskinen identitetsprocessen...

Sören Kirkegaard är en kompis och en annan nyfunnen vän är Anders Engquist.

Hans bok Att Växa som Vuxen - nya perspektiv på dig själv och andra var som en rejäl örfil.

Den hettade över kinden efter och under läsningen - om det är en bra metafor låter jag vara osagt men jag är nog tyvärr funtad som så att det är det smärtsamma som biter bäst...

Och här pratar vi hardcore stuff. Inga undanflykter, inget jolm, existensialistisk bottenton.

Du är dina val, du blir till genom dina handlingar, och om du inte väljer så blir du en sådan som inte väljer utan låter omgivningen välja eller försvarsmekanismerna eller generationernas missgärningar före dig... Brrrrrrr - det är ruggigt och intressant.

Och jag gillar hans syn på ångest - han anser att ångest är friskt och är att betrakta som ett slags psykisk feber p g a en för individen mindre bra livssituation som vill bli utvärderad och förändrad.

Och jag gillar hans syn på förlåtelse - att det är ett oskick och att ingen människa växer genom att hålla på att förlåta allt och alla hela tiden.

Och jag gillar hans syn på Konflikter - att det är genom konflikter som människor och situationer utvecklas - konflikter släpper in frisk luft vilket gör att känslor blir tydligare.

Konflikträdsla stänger in och konserverar...

Och jag gillar att han anser att livet självt erbjuder ständig psykoterapi... eller som han uttrycker det ..."lyckligtvis har livet självt åtskilliga psykoterapeutiska möjligheter"

Det är befriande - att tänka på sig själv som en process - att få lov till att sluta gräva inåt för att där förtvivlat försöka hitta ett slags ideal - eller en bild eller en bättre upplaga av sig själv som har sprungit och gömt sig.

Att kanske inte behöva sträva mot "bättre" utan mot "tydligare"...

Och att få slappna av i det ...

Jag tycker Buddisterna har det oförskämt bra i sin levnadsuppfattninssfär - de har sisådär 2500 liv på sig ...i en mängd olika former

Inte konstigt vi är stressade - som lägger allt krut på ett ynka liv!

Fram för fler liv!

Tiggerier triggerier

Jag insåg redan tidigt på morronen igår, strax efter att jag behövt felparkera bilen för att hinna med pendeltåg men innan jag upptäckte datorhaveriet på jobbet att plånboken var glömd hemma. Två dagar och en natt i Trollhättan utan ett öre, inte ett kreditkort, inte ett enda något att handla för. Jag fick tigga. Jag har försökt göra tiggeriet till en rolig grej, att kokettera med att inte ha en endaste liten krona. Jag har skojat till mig två glas vin, skrapat ihop till ett tredje och avstått från ett fjärde eftersom min stolthet faktiskt krävde skärpning. (vilket var bra för mig dagen efter, i morse alltså), men det har gjort mig ganska ... utsatt, lite lessen men framför allt påmind.

Behovet av en kopp kaffe har sällan varit större. Ja, jag fick behov av exakt allt och vadsomhelst som gick att betala för. Avsaknaden av kort och kontanter var så påtaglig att jag paniklånade hundralappar för att återerövra känslan av kontroll och frihet. Dom gick åt direkt. Hundra kronor, mina vänner, det är som en tvåöring för en godissugen femåring på sextitalet.. det räcker till två ettöres sen är dom slut. Och man ville bara ha mer. Så man fick gå till nån vuxen och be om en peng och sällan har man väl varit i nån större beroendeställning. Pank och sockerberoende. Och man har sen dess trott att den tiden är slut och sånt behöver man aldrig mer utsättas för. Fel fel fel. Glömd plånbok och man får ta sin lilla femåring i handen och gå sin golgatavandring igen...rycka sin arbetskamrat i armen och be.... snälla du.. jag har till en latte, men kan du låna mig till en muffins.

Hjärtat som slår

Hela veckan har mer eller mindre gått åt till tandläkarbesök.

Nu har jag två veckors respit hoppas jag och det behövs - jag har ont och jag har blivit bedövad och det som förut var lätt som en plätt är inte alls plättigt ett endaste dugg - bara jobbigt och tröttsamt och utdraget.

Jag ligger och spänner mig och tycker att bedövningen är obehaglig,men att vara utan den är än mer obehagligt och valet mellan koleran och pesten får bli kolera.

Idag fick jag adrenalinbedövning - en halv ampull för att jag inte skulle sprätta till och få alla de där små båthakeliknande mini mojängerna och borrkittet och annat tandtekniskt spännade på tandläkarbrickan att INTE regna ner över golvet...något som skett tidigare...något som INTE är önskvärt ur steriliceringssynpunkt...något som varken tandläkare eller tandsköterska eller Hygienist tycker är ett bra sätt att fylla upp sin tid med... alltså krypa runt och plocka upp.

Jag har en mycket snäll och god tandläkare - hon bedövar så det står det härliga till - för min skull och för hennes skull och den lilla brickans skull...

Idag blev det alltså dessutom en halv ampull adrenalinbaserad bedövning vilken resulterade i att jag fick känna ...på ett påtagligt sätt ...hur hjärtslag känns... höga,starka, intensiva,tredubbla hjärtslag under ca 4 minuter...

och hur lätt det var att glömma bort att andas under ca 4 minuter och hur sinnrikt konstruerad en kropp är - rent tekniskt- kemiskt med sympatiska nervsystemet och det osympatiska nervsystemet som fick mig att lättkortslutas och rädslan och sedan tillbakakopplingen...

Och sedan min förvåning över kroppens funktioner och vilka mystiskt utformade organismer vi är, spröda och lättpåverkade men samtidigt starka och funktionella...

Och nu flera timmar senare förstår jag att två koppar kaffe efteråt var en mindre bra idé, att en kokoskaka med socker och smör var en till mindre bra idé (fast rent själsligt var den god) och att min kunskap om vad som kunde varit bra att stoppa i sig för att hitta balansen igen är helt kass,nästintill obefintlig...

Det gör mig beklämd att veta att jag faktiskt INTE vet hur jag skall återställa min kropp - att jag är dum som ett spån och pumpar i mig ännu mer stressande ämnen och att jag nu sitter här och känner mig trött och matt och vid sidan av mig själv.

Stackars min kropp - förlåt!

...fast tänderna blir fina och funktionella och utan äckligt fult kvicksilver...

att bli autentisk...

Jag har en ny gammal bekantskap - han heter Sören och är en dansk man.

Han är tydligen Mr urexistensialist.

Jag gillar Sören - han undersökte tillvaron i slutet av 1800-talet och han menade att om man vill hitta meningen med livet så måste man lära sig att leva INNERLIGT.

att helt enkelt gå inåt och att ömsint titta på sig själv, försiktigt och intresserat:

Varför gör hon så tro ...Vad hände här ? Förundras ?

Inte döma ? Fortsätta ställa frågorna - upptäcka,vara nyfiken på sig själv och på livet.

Innerligheten är sanningen.

Jo det är ganska vackert tycker jag.

... men sedan fick jag näsblod och det kanske betyder att min näsa tycker att nu blir det för djupt och filosofiskt och att jag borde lighten up.

Hur det än är så hette Sören Kyrkogård i efternamn - det är inte muntert.

Fast Sören var nog ganska munter ändå och så tokshoppade han böcker för ca 40.000 kr om året...

och så sa han kloka saker: "Innerlighet är att vara närvarande i sig själv"

Eller: "Den olycklige är den som mer eller mindre har sitt ideal,sitt livsinnehåll,sin medvetenhet,sitt väsen utanför sig själv.Den olycklige är alltid frånvarande i förhållande till sig själv, aldrig närvarande".

För övrigt så är nomineringarna till Augustpriset klar och oups ...två poeter.

Plötsligt så börjar böckerna inta medierna och det är härligt men också lite äh va fan...

Böcker är mitt intresse och nu skall helt plötsligt det vara "inne" - helt plötsligt läser alla böcker hela tiden...

Ja det är jobbigt och ja visst är jag en ogin typ.

Asterix fyller 50.

Min religionshistoriaPrefekt BrittMari Näsström har gett ut en bok om Nordiska gudinnor.

Roliga starka frimodiga och sexuellt utlevande gudinnor som förvanskats av historien till bullbakande hemmafruar - så icke längre ...Britt-Mari stänger köksdörren och placerar dem där de hör hemma - på slagfältet och med magisk makt - heja Brittmari - heja Skade och Freja och Frigg och Gefjon m fl

Och nu ska jag ta min känsliga näsa och mig själv och stoppa oss i sängen...

Allt nytt under solen.

Jag har lärt massor idag. Lärt mig räkna procent .. eller uppdaterat kunskapen .. och hittat på lön för potentiella arbetskamrater.. i timmar. Och funderat på vad en hemsida kostar hos en konsult och lärt känna en ny trevlig människa som det gick att samtala med, jag har upptäckt vad fort man väljer fel väg om har tankarna på andra ställen än framför ratten... fast det visste jag redan.
Hur länge man behöver micra spenatfrittata.... ja en väldig massa goda kunskaper!
En bra dag.

Psykologiseringen sprider sig...

Varför är det mörkt på natten

...egentligen?

Olbers paradox

Olbers paradox är en paradox inom kosmologin, som uppmärksammar att det inte är lika ljust överallt på himlen, som den genomsnittliga stjärnans ljusstyrka. Den tyske läkaren och privatastronomen Heinrich Wilhelm Olbers var inte först (1823) med att fråga varför det är mörkt på natten, men har likväl fått ge namn åt gåtan.

Ja visst är det något att fundera på en lördagkväll?

Eller varför Svt envisas med att visa speedway på den ena kanalen tv1 och X Games/motorfuckingsport på tv2

eller vad det är som gör den här typen av "sporter " intressant?

Att köra runt runt runt 28 varv det snabbaste man kan ...ev med visst avbrott för att fylla på lite bränsle,skruva på ett däck, knacka på en mutter,badda en panna och dricka lite energidryck...

Jag anser det fullständigt imbecillt...

I djuren värld är det ett allvarligt tecken på att något är riktigt snett i deras beteénde och psykiska hälsa

...Hundar fär avlivas och kor skickas till slakt då de visar på patologiska cirkuleranden - typ 28 varv eller tills de stupar...

När det gäller vår egen ras lägger vi in det på bästa sändningstid och hyllar den cirkulerande som en stor hjälte !

Är inte det en paradox så säg ...

Övertalning

Dagens tredje projekt; lär dig använda ipod utan krusiduller. Att bara göra det.. byta musik, köpa ljudbok, importera och sånt ... . Det gick bra tills jag tänkte radera. Det gick inte och då får en sån som jag blackout. Radera är en mänsklig rättighet.

Det är då operation överövertalning blir aktuellt. Sitt kvar, undersök, lura på det, testa en annan väg........ ropa på nån av manskön.... jo men det har jag redan gjort. Han gick.

Jag bara tycker det är så ointressant. Kanske lika ointressant som en del tycker att relationssamtal är. Och då får jag förståelse för allt och börjar ny taktik, belöningstaktiken. En funktion till sen får du ett glas vin. Dock inte socker.

Nu är första mappen med tre Norah Jones klar! Neil väntar samt mina gamla bland-cd från fyrtioårskalas som väl nån tyckte var musik för mig. Summan är alltså. Var inte en sån jävla mes! Lär dig tekniken!

Allt för er

Ja, jag gör allt för er, alla dessa läsare där ute i världen.. allt för att ni ska mötas av nya intressanta inlägg när ni slår upp datorn.. NU till exempel skulle jag bara slå på Spotify för att ha lite Melody Gardot när jag byter lakan och sanerar sovrummet, men insåg att för vara säker på kunna att ge er mitt dagliga inlägg så får jag skriva nu.. stående i en hög begagnade lakan runt benen, damm i örona och en otvättad toalett.. (än så länge alltså).

För tänk om det inte blir tid annars. Tänk om detta är den dagen då min kreativitet kommer att rinna till.. tänk om jag går ut i kreativetens ångesthögborg och tar kommandot... TÄNK OM.......... tänk vad förvånade vi skulle bli!

Idag

skulle jag skrivit igår.. men det blev idag alldeles för fort så jag hann inte. Har tillbringat många timmar med god vän, pratat nödvändigheter och ätit och druckit och åkt pendeltåg och sett vuxna människor rensa sig under naglarna med tänderna.. på pendeltåget.

Är inte det lite äckligt? Jag har inte influensaskräck.. men tillochmed en sån som jag , som inte tror på pandemier, alltså en virusomogen människa som jag fattar att det inte är riktigt bra.

Kropp Kaputt

Horisontalläge och röd näsa och blodkroppar som strider inuti.Varm som en kamin.

Trött och svett.

En hel dag som aldrig blev till något annat än planlöst zappande,surfande,slumrande.

Huvudet i en burk.

Idag har jag därför sett : Ett fall Louise - ja jag vet inte ...ambivalens - måste vi bli inbjudna till allt,måste allt visas upp,måste allt vara Real Life? - vad är det för fel med dramatiseringar? Jag är övertygad om att de kan fylla en slags öm mänsklig funktion. För är det rätt att hänga ut en nioåring - är HAN tillräckligt vuxen ? Och hur kan Svt veta hur andra i hans närmiljö typ skolan kommer att reagera på medverkan! I serien In Treatment får man följa psykoterapi i dramatiserad form ... intressant ,nyttigt och lätt beroendeframkallande - vilket jag tror att ett fall för Louise också kan vara och att utgå helt från barnets perspektiv är hur bra som helst...

Ja som sagt a m b i v a l e n s

Kobra - om kunglig smak.

Babel - om kändisar som blir författare. Michael Nyqvist var trevlig men sen ... Idoljury Andreas var nog något av det mest ytligt dryga jag sett på länge - när han log drog han liksom bara upp läppen för att blotta extremt brilliant shinevita tänder men det var den helt mekaniska läpprörelsen som fascinerade- inga andra delar av ansiktet var med...definitvt inga ögon.

Jag kan tänka mig att en väldresserad apa förmodligen hade åstadkommit mer känsla i det intränade leéndet...

Andreas kanske är Bubbels ...

Carolina Gynning är numera Egowomen - och på något vis blev dessa två representanter för något som inte längre känns bra,något som breder ut sig,något som krackelerar...som en farsot.

De är sig själva så för mycket att ett slags vibrerande känsla av ev egoexpandition till implodering var överhängande, Som svarta hål i rymden ...USCH ...läskigare än skräckministeriet och all exorcism i världen...

Jag saknar den fina ytligheten - den goda ytligheten - den som bara är ytlig och älskar smink och väskor och att inte tänka på så mycket annat - ack ja o nu tappade jag tråden och orken och kryper tillbaka in i min snuvburk...

intressssangt

Såg ett program på tv i kväll, det blir en hel del program... detta handlade om en liten pojke som berättade om sin dumma pappa som är för arg hela tiden och så kom det en psykolog som sa väldigt kloka saker till föräldrarna. Om att allt var deras fel. Ungefär så.

Jag vet inte jag, men är det inte väldigt tråkigt att vara förälder när inte bara en psykolog får tillträde till ens usla barndom utan hela Sverige. Eller iaf dom som just då tittade på tv 1. Och det visar sig att man är en usel förälder. Med usla vanor och usla reaktioner. Och reaktionen i min tv-soffa är.. intressant.. det kunde varit jag. Om jag hade haft ett sånt barn. Och det var väl inget uselt barn utan det var en familj som andra. Tror jag. Eller hoppas jag inte.

Lite mörkrädd blir jag iallafall så här frampå kvällen.

Förövrigt somnade jag ganska gott i går kväll, ganska snart. Jag ska alltså lyssna på morron-jaget.

Det snöar i Europa ...

och Anna Lindmarker är snuvig då hon läser upp tv 4:a nyheter.

Dole drar tillbaka sin stämning mot en svensk dokumentärfilmare för att Sverige reagerat.

En "Bamse -många- små- kan- göra- mycket- känsla"

Och så mötte jag Per-Olov Engqvist utanför centralstation - han var liten och tunn med vitt hår.

Är det därför man blir författare? Kroppstyp: författarkropp.

Icas senaste reklamavsnitt är en cliffhanger a´la Von Trier och Riket.

Stig har tagit in en praktikant ...med Downs syndrom - vad heter han ? Kommer han få vara med länge ? Kommer det visa sig att han är den smartaste av alla? Kommer byrån nu få Guldägg för sitt djärva grepp?

Är det Bra ? Kan man få ta del av arbetsgruppens Briefutkast?

Något Sånt här kanske: ja jävlar Palle ...du é ju fan genial... Von Trier ... såg Riket i helgen... vi tar in en utvecklingstörd...hur utvecklingstörd ... inte för mycket ... kan vara riskabelt...its a fine line vettu... ... hmmm... men du ... helvete nu har jag det ... Downs syndrom ... de är gulliga på nåt vis - alla gillar dem... blir jävligt positivt... Faaaaan va bra ...där satt den ...som en smäck ! Bra jobbat gaaajs!!!

Alla dessa frågor och jag köpte mig en bok på pocketshop om Sören Kirkegaard och hans niostegsmetod till att hitta sin egen mening med livet - och det var minsann en nyhet att han - Sören- var Mr Ur Existensialisten. Hver gang!

Med risk för kortslutning har jag även startat upp läsningen av the hardcore Brain Genus Boken

Könet sitter i hjärnan av Annica Dahlström

Och jag trillar rätt ner i drottning Kristinas förmodade testosteronhjärna ... uppfriskande och intressant

Vår drottning beskrivs ..."Hon verkar mer kavalleriöverste än kvinna" och förmodas vara ett exempel på ett androgenitalt syndrom.

Prinssalut 1626 och nu tänker jag fortsätta läsa ...

Tråkigt

är att lägga sig i förhoppning att bli trött. Men vem ska bestämma, jag i morron kl 06.00 eller jag nu kl 22.43?

En som undrar

ifråga om vett och etikett och verklighet

Jag läser i det senaste numret av Filter - denna ljuvligt intelligenta tidskrift,vilken inriktat sig på långa intressanta, belysande,grävande och i stort sett alltid, välskrivna reportage.

Blandat med kortare vällagade små aptitretare om ditten och datten.

Jag tänker på Filter som en lyckotablett med kunskapsbruspulver för min information-törstande hjärna.

Jag lär mig saker.

Jag lär mig också en del saker som jag faktiskt önskar att jag slapp lära mig,så jag slapp känna att världen känns helt jävla galen ...

Magdalena Ribbing - vett & etikett berättar i Filter (en liten aptitretare) att det är absolut inget fel att omedvetet ta fel bestick - uttala ord fel eller kanske missuppfatta klädkoden till en bjudning... Det som däremot är HELT FEL och ABSOLUT No No är den person som påtalar felet och gör sig viktig på en annan persons bekostnad.

Jamen jag blev Glad - det blev jag. Tack!

I senaste numret kan man dessutom få lära sig om hur det går till när man fiskar ut haven, hur polisen och svenska myndigheter INTE tycker att våra kulturskatter är värda ett endaste skit medan Europeiska auktionshus gnuggar sina händer o cashar in ...

Filter - I love och jag önskar mig en kvinnlig Filter - utan en kvinnlig halvkroppskändis på framsidan i allmänhet och Camilla Läckberg i synnerhet...

och där slog jag ihop klackarna tre gånger...klick klick klick !!!

asseptans

japp.. jag tycker att man får säga hur man vill. Vill man säga asseptans i stället för ackseptans så får man det. Jag tycker att vi ska bilda mottattack mot utvecklingen av den allmäna svenskavärnplikten. Alla dessa självutnämnda rabiater som med sammanbiten blick rättar andra ...och är stolta över det. Där ingen minsta lilla borttappad ändelse slinker förbi, utan att bli kommenterad. Som säger med nöjda och belåtna röster.. "ja.. kalla mig gärna svenskafröken men det heter faktiskt".. eller "man kan faktiskt inte säga så" .. och "jag står inte ut med att höra".... och så kommer det en utläggning som får SAOL att göra nöjda baklängesvolter i bokhyllan.

Varför?! Varför är det så viktigt? Jag förstår inte dom drivkrafterna.. förklara det nån svenskahjälte därute.

Namn till exempel. För mig är inte ett e på slutet av ett förnamn eller ett h mer eller mindre i efternamnet så viktigt.. gör som ni vill brukar jag säga när folk ska stava mitt namn. Jag vet ju vad jag heter, stava det så som det känns bekvämt. Och folk brukar titta på mig och le lite ansträngt, dom vill helst inte göra som dom vill. Dom tycker nog att jag är gränslös och nån slags omvänd viktigpetter som koketterar. Det gör jag inte. Jag tycker bara inte det är viktigt. Just DET är inte viktigt. Det är viktigare att inte ljuga. Eller att vara så snäll mot okända som man orkar med. Men det har inget med språk att göra. Förstås.

Svårt att ...

... acceptera min dagsform ifråga om låg eller mindre låg energi.

Det var en överraskning att den inte var mig trogen som en hund...

sedan har jag en känsla av att just ordet acceptans är felstavat och väldigt ofta feluttalat när jag skall prata om det - så jag kommer nog använda det sparsamt... och det kanske är lika bra det...

Anette Utterbäck som startat accepterareligionen är minst sagt en prövning...i Gp...på... söndagar.

Henne har jag svårt att acceptera - helt klart!

Acceptans

Är det nåt jag har svårt att acceptera så är det restless legs.. så onödigt!

För bra för att vara sann...

Jag vet inte riktigt men en viss skepsis infinner sig ifråga om Mr President och nu även fredspristagare... Det är för bra på något vis, för snyggt, en väl vacker tillrättalagd saga.

Det är som en större och internationellt uppdaterad variant av pjäsen familjen BRA...

Ibland undrar jag om det inte finns En väntan på krackelering, på sprickor i den leende fasaden, på något med lite smuts,lite tilltufsning, lite skit... någonstans i ett hörn,en delstat, ett händelseförlopp. Tänk om världen vill ha någon på en pedistal? Tänk om världen vill putta ner någon från Pedistalen ...

Jag hade gärna sett att fredspriset hade gått till den kvinnliga mexicanska advokaten som slåss för barnen vilka kidnappas och utnyttjas systematiskt i Mexico - hon är helt grym!

Nobelpriset i litteratur går till Herta Muller - hon är en poet så jag borde känna glädje...

Jag gillar titeln på boken - "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv" - det känns bekant på något vis - jag läser ett stycke ur boken i Gp - det är en jobbig text ... jag får andnöd,vilket kan innebära att det bor en liten and i mitt bröst och den har kanske simmat bort från sin mamma eller att HC Andersen som skrev om änder som sedan förvandlades till skönhet i form av svanar står vid kanten av en liten damm där det råder syrebrist för att fåglarna skitit så mycket i vattnet och det gröna på ytan skimrar som jade och sagomannen förvandlas till en droppställning som kan hjälpa till att syresätta dammen som egentligen är en prosatext med ord vilka förväntas virvla ut och ner mot en vinter och en höst och ett vitt ark...där nöd i grönt råder ...

Och där blev jag lite blå och tappade tråden - hennes text är så full av detaljer att min hjärna tappar tråden och orken ...men det är roligt att skriva på det viset ... som ett ordens maratonlopp och grattis till Herta - som kan ordfnissa hela vägen till banken !

Gärna hjärna

Det har varit mycket om det limbiska systemet i mitt liv de senaste dagarna. Och för all del om andra delar av hjärnan också, amygdala och sånt smått och gott. Men jag har fått anledning att fundera över just det limbiska systemet.. över exakt när mitt limbiska system bestämde sig för mina reaktioner. Hur jag ska reagera vid stress, när jag blir förälskad eller när det ska till och sexas.

Vad tänker mitt system då!?.. jaha.. hon är förälskad, ja men då ser jag till hon springer från sin käresta...åt motsatt håll ett tag så det blir lite stake i hjärtligheterna... Oj då.. väldigt vad stressad hon är nu, ja men då hjälper jag till med skicka iväg henne i ilskeattack som resulterar i att hon gör sig helt oförstådd av nära och kära och tappar alla ord som handlar om att be om både förlåt och hjälp. Bra.. kreativt!
Så tar limbisken hand om minne och inlärning en stund också.. nej men DET viktiga telefonnumret behöver hon inte komma ihåg, det är bättre hon kan Itsy bitsy teenie weenie utantill. Hela livet. Namnet på en kär barndomsvän får hon klara sig utan, det är ju en skitsak.

Vad jag ägnar min hjärna åt just nu är alltså att förstå vad som kom först, hade jag ett tåligt friskt glatt öppet fördomsfritt generöst modigt limbiskt system och sen sabbade det? NÄR? Eller är det systemet som sabbar det för mig och jag är oskyldig?

Nu är det dags...

att läsa Siri Hustvedt - Vad jag älskade.

Den har fått ligga o vänta på sig. Alla säger den är bra men jag är lätt orolig för det är så mycket textmassa - sida upp o sida ner... Inga avbrott, inga indragningar, dåligt med faktarutor eller insprängda brev eller mail eller SMS - det där som kan göra mig förtjust i en bok bara för att formen på texten är tilltalande och omväxlande. Sådär som Livet efter Gud av Douglas Coupland eller Girlfriend in a coma eller Genertaion X var eller varför inte Pettsonböckerna med alla små extrafinurligheter ute i kanterna ...

Första sidan ... är lovande och jag önskar innerligt få bli indragen i en riktigt bra bok, en sådan jag vill äta upp med hjärnan, mumsa in och bli beroende av...

Det var ett tag sen ... jag hoppas på Siri ...det gör jag verkligen.