Trött och svett.
En hel dag som aldrig blev till något annat än planlöst zappande,surfande,slumrande.
Huvudet i en burk.
Idag har jag därför sett : Ett fall Louise - ja jag vet inte ...ambivalens - måste vi bli inbjudna till allt,måste allt visas upp,måste allt vara Real Life? - vad är det för fel med dramatiseringar? Jag är övertygad om att de kan fylla en slags öm mänsklig funktion. För är det rätt att hänga ut en nioåring - är HAN tillräckligt vuxen ? Och hur kan Svt veta hur andra i hans närmiljö typ skolan kommer att reagera på medverkan! I serien In Treatment får man följa psykoterapi i dramatiserad form ... intressant ,nyttigt och lätt beroendeframkallande - vilket jag tror att ett fall för Louise också kan vara och att utgå helt från barnets perspektiv är hur bra som helst...
Ja som sagt a m b i v a l e n s
Kobra - om kunglig smak.
Babel - om kändisar som blir författare. Michael Nyqvist var trevlig men sen ... Idoljury Andreas var nog något av det mest ytligt dryga jag sett på länge - när han log drog han liksom bara upp läppen för att blotta extremt brilliant shinevita tänder men det var den helt mekaniska läpprörelsen som fascinerade- inga andra delar av ansiktet var med...definitvt inga ögon.
Jag kan tänka mig att en väldresserad apa förmodligen hade åstadkommit mer känsla i det intränade leéndet...
Andreas kanske är Bubbels ...
Carolina Gynning är numera Egowomen - och på något vis blev dessa två representanter för något som inte längre känns bra,något som breder ut sig,något som krackelerar...som en farsot.
De är sig själva så för mycket att ett slags vibrerande känsla av ev egoexpandition till implodering var överhängande, Som svarta hål i rymden ...USCH ...läskigare än skräckministeriet och all exorcism i världen...
Jag saknar den fina ytligheten - den goda ytligheten - den som bara är ytlig och älskar smink och väskor och att inte tänka på så mycket annat - ack ja o nu tappade jag tråden och orken och kryper tillbaka in i min snuvburk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar