Mitt överjag och jag ..

En fundering så här en torsdag i oktober; belöning funkar nästan aldrig på mig.

Mitt överjag tycker nästan alltid att jag är berättigad till saker och ting innan jag gjort mig "förtjänt" av det. I mitt fall blir det mer; jag får det goda/roliga nu så kanske jag gör det tråkiga sen. Vilket jag inte alltid gör. Faktiskt mer sällan än ofta att jag lyder mig. Däremot är jag bra på att ta ut saker i förskott. Dåliga som goda. Jag tycker egentligen att det är en av mina bättre sidor, en egenskap jag faktiskt trivs med. Det blir mer vardagsstormar och belöningschoklad än om jag hade hållt mig till verkligheten. Och vem vill hållas där...

Annars är mitt överjag bra på att påminna mig om mina sämre varianter av mig... disciplin och såna grejjer. Vilket kan göra mig rejält förbannad. I stället för påminnelser borde väl överjaget jobba MED mig, driva mig framför sig med uppmuntrande tillrop... typ.. Hallå där, tänk var roligt du tycker det mesta är när du börjar.. komigen.. ja komigen!!! Näää.. det blir mer .. Jaha. vad var det jag sa.. inte idag heller.. nänä .. men njuta efteråt det vill du.. efteråt som inte ens är efteråt eftersom det fortfarande bara är innan....

Mitt överjag vet inte heller vad "förtjäna" är. Eller "vänta". Självkritik är det bra på istället, en viss kompetens för avund och illvilja kan också skönjas. Skitsnack och skvaller har det koll på, men.. nu är det slut på det. Jag kanske tar upp kampen om snacket, jag kanske bara säger saker om folk och fä som kan sägas med fäna inom hörhåll och då kanske jag till slut även lyckas att skriva ett blogginlägg utan att mitt överjag lägger nåt trevlighetsfilter över hela skiten för att fortsätta vara oantastlig och därmed älskansvärd.

Bättre lycka nästa gång ekar det inne i hövvet.. ÖJ vann.. but I´ll be back!