För bra för att vara sann...

Jag vet inte riktigt men en viss skepsis infinner sig ifråga om Mr President och nu även fredspristagare... Det är för bra på något vis, för snyggt, en väl vacker tillrättalagd saga.

Det är som en större och internationellt uppdaterad variant av pjäsen familjen BRA...

Ibland undrar jag om det inte finns En väntan på krackelering, på sprickor i den leende fasaden, på något med lite smuts,lite tilltufsning, lite skit... någonstans i ett hörn,en delstat, ett händelseförlopp. Tänk om världen vill ha någon på en pedistal? Tänk om världen vill putta ner någon från Pedistalen ...

Jag hade gärna sett att fredspriset hade gått till den kvinnliga mexicanska advokaten som slåss för barnen vilka kidnappas och utnyttjas systematiskt i Mexico - hon är helt grym!

Nobelpriset i litteratur går till Herta Muller - hon är en poet så jag borde känna glädje...

Jag gillar titeln på boken - "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv" - det känns bekant på något vis - jag läser ett stycke ur boken i Gp - det är en jobbig text ... jag får andnöd,vilket kan innebära att det bor en liten and i mitt bröst och den har kanske simmat bort från sin mamma eller att HC Andersen som skrev om änder som sedan förvandlades till skönhet i form av svanar står vid kanten av en liten damm där det råder syrebrist för att fåglarna skitit så mycket i vattnet och det gröna på ytan skimrar som jade och sagomannen förvandlas till en droppställning som kan hjälpa till att syresätta dammen som egentligen är en prosatext med ord vilka förväntas virvla ut och ner mot en vinter och en höst och ett vitt ark...där nöd i grönt råder ...

Och där blev jag lite blå och tappade tråden - hennes text är så full av detaljer att min hjärna tappar tråden och orken ...men det är roligt att skriva på det viset ... som ett ordens maratonlopp och grattis till Herta - som kan ordfnissa hela vägen till banken !