Det har varit mycket om det limbiska systemet i mitt liv de senaste dagarna. Och för all del om andra delar av hjärnan också, amygdala och sånt smått och gott. Men jag har fått anledning att fundera över just det limbiska systemet.. över exakt när mitt limbiska system bestämde sig för mina reaktioner. Hur jag ska reagera vid stress, när jag blir förälskad eller när det ska till och sexas.
Vad tänker mitt system då!?.. jaha.. hon är förälskad, ja men då ser jag till hon springer från sin käresta...åt motsatt håll ett tag så det blir lite stake i hjärtligheterna... Oj då.. väldigt vad stressad hon är nu, ja men då hjälper jag till med skicka iväg henne i ilskeattack som resulterar i att hon gör sig helt oförstådd av nära och kära och tappar alla ord som handlar om att be om både förlåt och hjälp. Bra.. kreativt!
Så tar limbisken hand om minne och inlärning en stund också.. nej men DET viktiga telefonnumret behöver hon inte komma ihåg, det är bättre hon kan Itsy bitsy teenie weenie utantill. Hela livet. Namnet på en kär barndomsvän får hon klara sig utan, det är ju en skitsak.
Vad jag ägnar min hjärna åt just nu är alltså att förstå vad som kom först, hade jag ett tåligt friskt glatt öppet fördomsfritt generöst modigt limbiskt system och sen sabbade det? NÄR? Eller är det systemet som sabbar det för mig och jag är oskyldig?
åååå snygg jungfrufödsel - I like : )
SvaraRadera