Hela veckan har mer eller mindre gått åt till tandläkarbesök.
Nu har jag två veckors respit hoppas jag och det behövs - jag har ont och jag har blivit bedövad och det som förut var lätt som en plätt är inte alls plättigt ett endaste dugg - bara jobbigt och tröttsamt och utdraget.
Jag ligger och spänner mig och tycker att bedövningen är obehaglig,men att vara utan den är än mer obehagligt och valet mellan koleran och pesten får bli kolera.
Idag fick jag adrenalinbedövning - en halv ampull för att jag inte skulle sprätta till och få alla de där små båthakeliknande mini mojängerna och borrkittet och annat tandtekniskt spännade på tandläkarbrickan att INTE regna ner över golvet...något som skett tidigare...något som INTE är önskvärt ur steriliceringssynpunkt...något som varken tandläkare eller tandsköterska eller Hygienist tycker är ett bra sätt att fylla upp sin tid med... alltså krypa runt och plocka upp.
Jag har en mycket snäll och god tandläkare - hon bedövar så det står det härliga till - för min skull och för hennes skull och den lilla brickans skull...
Idag blev det alltså dessutom en halv ampull adrenalinbaserad bedövning vilken resulterade i att jag fick känna ...på ett påtagligt sätt ...hur hjärtslag känns... höga,starka, intensiva,tredubbla hjärtslag under ca 4 minuter...
och hur lätt det var att glömma bort att andas under ca 4 minuter och hur sinnrikt konstruerad en kropp är - rent tekniskt- kemiskt med sympatiska nervsystemet och det osympatiska nervsystemet som fick mig att lättkortslutas och rädslan och sedan tillbakakopplingen...
Och sedan min förvåning över kroppens funktioner och vilka mystiskt utformade organismer vi är, spröda och lättpåverkade men samtidigt starka och funktionella...
Och nu flera timmar senare förstår jag att två koppar kaffe efteråt var en mindre bra idé, att en kokoskaka med socker och smör var en till mindre bra idé (fast rent själsligt var den god) och att min kunskap om vad som kunde varit bra att stoppa i sig för att hitta balansen igen är helt kass,nästintill obefintlig...
Det gör mig beklämd att veta att jag faktiskt INTE vet hur jag skall återställa min kropp - att jag är dum som ett spån och pumpar i mig ännu mer stressande ämnen och att jag nu sitter här och känner mig trött och matt och vid sidan av mig själv.
Stackars min kropp - förlåt!
...fast tänderna blir fina och funktionella och utan äckligt fult kvicksilver...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar