söndag 1 november 2009

döden döden döden

...alla helgons blodiga parmiddag...
Jag måste ha sprit, alkohol och blodkärlsihopdragande ämnen.
japp så är det - en sådan person är jag.
Det är uselt och mindre begåvat men även sanning.
En del former av mänskligt umgänge får mig att handlöst kasta mig över den kulturellt accepterade formen av drogen sprit.
Idag ska vi tänka på döden och lura skuldkänslorna för att vi kanske händelsevis glömt döden med x antal ganska konstiga små kransar och blomsterdekorationer med kottar,granris och exotiska frökapslar.
Det konstiga med döden är att den drabbar med perception - att livet stannar och stoppar för den närmaste men fortsätter för alla andra som om inget hänt.
Det är i det där djupa glappet mellan dessa två som allt blir så konstigt, så obegripligt.
Det är då man kanske känner att ett knepigt växtarrangemang nedtryckt i en kub oasis kan göra mellanrummet lättare... eller så lurar vi oss ...eller så kan det vara en helt okey känsla...
Det är mycket man inte vet...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar