Som magnolia-älskare vet, så är det en tämligen ordinär växt utom några veckor i maj då den blommar på bar kvist. Det är liksom det som är grejen med magnolior. Det är en fantastisk urtida känsla av ... dinosaurie-gener ... jag får av att betrakta en fullt utslagen magnolia på en grå lövfri kvist.
Min skulle också göra det om det var en normal magnolia. Det är det inte, det är en surmagnolia, som jag berättat om tidigare.
Nu har surmagnolian antingen blivit besatt eller utsatt för klimatpåverkan. Vad tror ni? Eller är den helt enkelt bara glad? Kanske hade den en vårdepression som nu övergått i hösteufori?
söndag 29 augusti 2010
lördag 28 augusti 2010
Varning, starkt ord
Det regnar sol. Konstigt är det när solens hetta på ett ögonblick övergår i störtregn. Det är kallt varmt och viner i öronen när jag framhärdar med att sitta ute i luften med entvåtre filtar. Under störtregnen går jag in och får fullt upp med att springa och stänga - öppna - stänga - öppna altandörrarna. Jag vet inte hur det kommer att sluta. Jag är totalt i händerna på vädret. Man kan inte ens jämföra det med en osund kärleksrelation för det fattar tillochmedjag att den sortens projicering på och personifiering av solvindochvatten är meningslöst dravel.
Men faktum kvarstår ... vädret skiter fullkomligt i mig och mitt behov att att känna ute inomhus eller skapa rum utomhus, behovet av fritt strömmande... syre?
Vad ska man säga... jävlar.. kanske.
Men faktum kvarstår ... vädret skiter fullkomligt i mig och mitt behov att att känna ute inomhus eller skapa rum utomhus, behovet av fritt strömmande... syre?
Vad ska man säga... jävlar.. kanske.
onsdag 25 augusti 2010
varför har ingen tvättat mina fönster !?
det är vad jag undrar nu när jag ligger här i soffan och är förkyld. och tittar ut.
med förlorat smak- och luktsinne.
och här finns inte ens en hund begraven, för den sympatiligger på mig och är högst levande. och det som är bra med allt idag är att jag inte känner att han behöver bada och borsta tänderna.
japp, så sant som det är sagt ... det är inte hur man har det utan hur man tar det.. .............
det är vad jag undrar nu när jag ligger här i soffan och är förkyld. och tittar ut.
med förlorat smak- och luktsinne.
och här finns inte ens en hund begraven, för den sympatiligger på mig och är högst levande. och det som är bra med allt idag är att jag inte känner att han behöver bada och borsta tänderna.
japp, så sant som det är sagt ... det är inte hur man har det utan hur man tar det.. .............
söndag 22 augusti 2010
Lämnar 45:an
... för att snart ingå i sällskapet 46:an
År alltså. Jag har snart, om inget oväntat inträffar under natten, levt i 46 somrar,vintrar,vårar och höstar...
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skall jobba med.
Vilket parti jag ska rösta på.
Vem eller vad jag skall tro på.
Och ofta undrar jag verkligen hur jag kunde fatta en hel del rätt så fullständigt hjärnbefriade beslut...
Men nu står jag här - eller rättare sagt sitter - med datorn i knät (så jag kommer utveckla 2;a gradens brännskador ) och ser tillbaka på en snårig men ändå rätt rolig hinderbana i livscirkeln.
Konstiga val - som att hoppa av radiojournalistlinjen efter 2 månader bara för att folk var to much vara-som-en-enda-stor-familj
eller säga tack o hej till en frisörutbildning bara för att jag skulle skriva på ett papper om att vara lärling i tre år - paniken då jag såg de gallerförsedda portarna stängas
eller säga upp mig från ett trevligt jobb med fina arbetskamrater för att en 80 årig gammal dam inte ville bli pensionär och envisades med att dela rum/kontor med mig.
Jag har ibland varit dålig på att stanna kvar.
Och ibland har jag varit väl bra på att stanna för länge
Men jag har i alla fall fokuserat brett
Nu när jag har ca 19 år kvar av min dyrbara arbetstid att sälja ut i små delar känns det å ena sidan väldigt viktigt att jag en vacker dag hittar något som känns meningsfullt men som å andra sidan också genererar värde.
Å tredje sidan så har insikten om att vi alla är totalt utbytbara skänkt mig en slags galghumoristisk tröst.
Ingen går säker.
Och Vad Som Helst Kan Hända.
"Det blir alltid som man tänker"
Nu tänker jag avrunda denna söndag med att titta på SVT Play - Klostret.
Mest för att det alltid gör mig glad, lycklig och tacksam då jag ser människor som förändras och växer.
Det är det bästa jag vet
... i minst 45 år till !
År alltså. Jag har snart, om inget oväntat inträffar under natten, levt i 46 somrar,vintrar,vårar och höstar...
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skall jobba med.
Vilket parti jag ska rösta på.
Vem eller vad jag skall tro på.
Och ofta undrar jag verkligen hur jag kunde fatta en hel del rätt så fullständigt hjärnbefriade beslut...
Men nu står jag här - eller rättare sagt sitter - med datorn i knät (så jag kommer utveckla 2;a gradens brännskador ) och ser tillbaka på en snårig men ändå rätt rolig hinderbana i livscirkeln.
Konstiga val - som att hoppa av radiojournalistlinjen efter 2 månader bara för att folk var to much vara-som-en-enda-stor-familj
eller säga tack o hej till en frisörutbildning bara för att jag skulle skriva på ett papper om att vara lärling i tre år - paniken då jag såg de gallerförsedda portarna stängas
eller säga upp mig från ett trevligt jobb med fina arbetskamrater för att en 80 årig gammal dam inte ville bli pensionär och envisades med att dela rum/kontor med mig.
Jag har ibland varit dålig på att stanna kvar.
Och ibland har jag varit väl bra på att stanna för länge
Men jag har i alla fall fokuserat brett
Nu när jag har ca 19 år kvar av min dyrbara arbetstid att sälja ut i små delar känns det å ena sidan väldigt viktigt att jag en vacker dag hittar något som känns meningsfullt men som å andra sidan också genererar värde.
Å tredje sidan så har insikten om att vi alla är totalt utbytbara skänkt mig en slags galghumoristisk tröst.
Ingen går säker.
Och Vad Som Helst Kan Hända.
"Det blir alltid som man tänker"
Nu tänker jag avrunda denna söndag med att titta på SVT Play - Klostret.
Mest för att det alltid gör mig glad, lycklig och tacksam då jag ser människor som förändras och växer.
Det är det bästa jag vet
... i minst 45 år till !
fredag 20 augusti 2010
tänker på Gud
och jag vet inte om det hjälper...
Just nu har jag drabbats av akut upplevelseutmattning.
Det yttrar sig i att jag bara vill ha det riktigt rejält tråkigt.
Inga mer känslosensationer och pirrande irrkemikalier som drar igång i kropp och hjärna.
Jag vill ha en stunds stiltje.
Läste i Metro och på varenda sida fanns uppmaningar till att UPPLEEEEEEEEEVA saker - varenda liten boutique bjuder på happenings och singalong och swipping o swopping och museérna har workshops 24/7 och gallerier och Claes Ohlsson och kyrkorna anordnar hallaballo och föreläsningar och måla din egen tro och ställ ut den samtidigt som en nykristen frisör klipper och stylar om dig och efteråt kan du raskt lära dig speedsalsa samt skriva en novell och få ut det hela komprimerat som ett grafiskt collage...
På måndag på fikarasten är det bara att briljera med allt man lyckats pressa in i helgens upplevelseruta.
Fullmatad som en augustikrabba av livsförhöjande UPPLEVELSER.
Jag orkar inte. Uppleva. För Mycket.
Jag skulle vilja uppleva :
Gunillaberg - Tage Andersens nya trädgårdsprojekt i Småland
Pilane på Tjörn
Ett stim blåvalar i sin naturliga miljö
Istället köper jag mig en grå filthatt - läser en rätt ospännande bok om en fransk portvaktsdam som gömmer sig bakom sin tråkighet och betraktar tillvaron samt fördjupar sig inom konst - historia och filosofi.
Tar min tämligen osexiga lilla lånelådbil och ger mig av mot Åsa - som utflyktsmål.
Sitter på mitt jobb och försöker bringa ordning i katalogiserade bildnegativ.
Tittar på katalogkort och matar in dem i en databas som heter Carlotta.
Och i dessa något repetitiva totalt odramatiska arbetsuppgifter finner jag en välgörande stillhet...
Innerligt önskar jag att detta vore min enda uppgift - Inte att leda och uppmuntra och förstå en flock medmänniskor för vilka jag har ett betalt ansvar.
Frånvaro av diskussioner och inget direkt tyckande.
Bilder från expeditioner i Brasilien och sydamerika a´1904-1905 är intressanta i sig. Människorna på bilderna är både stolt vackra och neutrala och väldigt tysta.
Inga frågor,inget diskuterande.
Och jag erkänner min nördiga,småtråkiga introvertighet och står för den allt vad jag orkar.
Sedan tänker jag på Gud lite till och tackar någon eller Något för hur saker och ting utvecklar sig...
Boken kan jag rekommendera varmt : Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Just nu har jag drabbats av akut upplevelseutmattning.
Det yttrar sig i att jag bara vill ha det riktigt rejält tråkigt.
Inga mer känslosensationer och pirrande irrkemikalier som drar igång i kropp och hjärna.
Jag vill ha en stunds stiltje.
Läste i Metro och på varenda sida fanns uppmaningar till att UPPLEEEEEEEEEVA saker - varenda liten boutique bjuder på happenings och singalong och swipping o swopping och museérna har workshops 24/7 och gallerier och Claes Ohlsson och kyrkorna anordnar hallaballo och föreläsningar och måla din egen tro och ställ ut den samtidigt som en nykristen frisör klipper och stylar om dig och efteråt kan du raskt lära dig speedsalsa samt skriva en novell och få ut det hela komprimerat som ett grafiskt collage...
På måndag på fikarasten är det bara att briljera med allt man lyckats pressa in i helgens upplevelseruta.
Fullmatad som en augustikrabba av livsförhöjande UPPLEVELSER.
Jag orkar inte. Uppleva. För Mycket.
Jag skulle vilja uppleva :
Gunillaberg - Tage Andersens nya trädgårdsprojekt i Småland
Pilane på Tjörn
Ett stim blåvalar i sin naturliga miljö
Istället köper jag mig en grå filthatt - läser en rätt ospännande bok om en fransk portvaktsdam som gömmer sig bakom sin tråkighet och betraktar tillvaron samt fördjupar sig inom konst - historia och filosofi.
Tar min tämligen osexiga lilla lånelådbil och ger mig av mot Åsa - som utflyktsmål.
Sitter på mitt jobb och försöker bringa ordning i katalogiserade bildnegativ.
Tittar på katalogkort och matar in dem i en databas som heter Carlotta.
Och i dessa något repetitiva totalt odramatiska arbetsuppgifter finner jag en välgörande stillhet...
Innerligt önskar jag att detta vore min enda uppgift - Inte att leda och uppmuntra och förstå en flock medmänniskor för vilka jag har ett betalt ansvar.
Frånvaro av diskussioner och inget direkt tyckande.
Bilder från expeditioner i Brasilien och sydamerika a´1904-1905 är intressanta i sig. Människorna på bilderna är både stolt vackra och neutrala och väldigt tysta.
Inga frågor,inget diskuterande.
Och jag erkänner min nördiga,småtråkiga introvertighet och står för den allt vad jag orkar.
Sedan tänker jag på Gud lite till och tackar någon eller Något för hur saker och ting utvecklar sig...
Boken kan jag rekommendera varmt : Igelkottens elegans av Muriel Barbery
tisdag 17 augusti 2010
lite mer Alma Löv
och lite Allsång med svansen..
Den är på nu, Allsången. Mest för att Anders Lundin är en favorit. Han är en sån som släpper.. som om han lovat att idag ska jag inte vara FÖR skojig, men så kommer det. Ett släpp, en ingivelse, ett flow. Nåt ohjälpligt. Som nyss, när Våååår bästa tiiid är nuuuuuuuu.. allsången når himmelska höjder, och AL pratar lite om detta och avslutar det hela med att konstatera att vår bästa tid var ju nyss. Är det inte uppsluppet roligt? Jo.
men nu Alma.
Ja. Vad ska man tro. Hade Selma ovanligt stora tår? Är det bara stortånaglar eller var alla hennes tår lika stora. Något att fundera över under sömnlösa nätter .. de nätter som kommer allt som oftast. För många av oss. Nu mina sömnlösa medkamrater ... nu har vi att att göra.
Ännu en rörlig upplevelse. Den största egentligen i ryggraden. Hur det känns när man sitter på nåt så välkänt, som man hanterar självklart. Som man styr. Not. Här alltså. Här kan man bara trampa, iofs i olika hastighet för att få den glasklara melodin att låta. Men händerna vill ju styra. Ryggraden blir utmanad, det pirrar.. är det den förlängda märgen? Eller hjärnbarken (cerebrala cortex, cortex cerebri eller bara cortex) som minns att har man styre i händerna ska man minsann bestämma vägen själv också.
Konst... igt är det.
Den är på nu, Allsången. Mest för att Anders Lundin är en favorit. Han är en sån som släpper.. som om han lovat att idag ska jag inte vara FÖR skojig, men så kommer det. Ett släpp, en ingivelse, ett flow. Nåt ohjälpligt. Som nyss, när Våååår bästa tiiid är nuuuuuuuu.. allsången når himmelska höjder, och AL pratar lite om detta och avslutar det hela med att konstatera att vår bästa tid var ju nyss. Är det inte uppsluppet roligt? Jo.
men nu Alma.
Ja. Vad ska man tro. Hade Selma ovanligt stora tår? Är det bara stortånaglar eller var alla hennes tår lika stora. Något att fundera över under sömnlösa nätter .. de nätter som kommer allt som oftast. För många av oss. Nu mina sömnlösa medkamrater ... nu har vi att att göra.
Ännu en rörlig upplevelse. Den största egentligen i ryggraden. Hur det känns när man sitter på nåt så välkänt, som man hanterar självklart. Som man styr. Not. Här alltså. Här kan man bara trampa, iofs i olika hastighet för att få den glasklara melodin att låta. Men händerna vill ju styra. Ryggraden blir utmanad, det pirrar.. är det den förlängda märgen? Eller hjärnbarken (cerebrala cortex, cortex cerebri eller bara cortex) som minns att har man styre i händerna ska man minsann bestämma vägen själv också.
Konst... igt är det.
söndag 15 augusti 2010
Alma Löv,
är ett museum i Östra Ämtervik i Värmland. Jag var där i helgen, för alldeles snart stänger dom ner för allmänheten. Och det är ju det jag är tyvärr, allmänhet. För det var ett alldeles förtjusande ställe, 16 egenbyggda paviljonger och ett stort utställningshus, för svenska och andra konstnärer av idag. Mycket var väldigt roligt, särskilt roligt är saker som rör sig och som inte är videor. Men mest av allt är hela stället en magisk känsla av att livet är lätt och roligt. Att det är bara att göra. Precis det jag man/jag behöver höra. Jag skrattade mycket. (och jag hoppas att man får göra så här med andras konstverk.. det är helt kärleksfullt och utan egen vinning)
Tack Alma Löv
Tack Alma Löv
onsdag 11 augusti 2010
söndag 8 augusti 2010
söndag
.. startade med frukost. utomhus. jag kommer att sitta utomhus tills frostharen tar mig. gp och kaffe och gråa moln. men varmt. sen har ju ett inköp av en köksö medfört stor ommöblering som långsamt håller på att att ta form. och med "ta form" menas även att det krävs fler och andra lampor. ju fler ställen att arbeta, ligga, sitta eller äta på - desto fler lampor. en sådan inhandlades igår, med resultat att en annan måste flyttas och då räcker inte sladden och då måste man byta sladd vilket innebär lilla elektrikerleken med döden som insats.
så det gjorde vi. och lampan blev skitfin!
annika östberg var sommarpratare. och jag blev så påverkad av hur livet kan bli. hur många liv som bara blir utan att man har en endaste aning om det och kanske att man inte ens orkar med att veta om det. så jag lipade lite. vilket passade bra till regnet och ännu gråare moln. och när det är så regnigt och grått går jag gärna ut. inte för att det är speciellt känslosamt med det vädret, mer för att det inte är så många andra hundar ute så min fejk-mördarhund slipper sina traumatiska utbrott. så vi gick ut, pälsen och jag. en dryg timme. det var ... blött.
samtal om närhet, och svårigheter med närhet och sårbarhet och leda och allt det gröna gräs som växer som fan på alla andras gårdar. sånt kräver ett glas vin. så det fick jag.
fläskfilén fick lime som krydda. och chili. återkommer om det blir en succé. nån som inte är jag bakar bullar. och lagar maten. (och det mesta av elen)
det är en vecka kvar av ledigheten och jag känner en liten, väldigt liten med dock längtan efter ... en fredag i november med kallt och efter jobbet och det är helg och det mest spännande som händer är en räka till vinet och kanske en bio. på hela helgen.
ja j-r, regn i augusti skapar melankoli. det är det jag alltid sagt. och melankoli är livsfarligt lätt att förväxla med missnöje. vilket bör göras med förnuft. och måtta.
(går bättre att läsa om man klickar)
så det gjorde vi. och lampan blev skitfin!
annika östberg var sommarpratare. och jag blev så påverkad av hur livet kan bli. hur många liv som bara blir utan att man har en endaste aning om det och kanske att man inte ens orkar med att veta om det. så jag lipade lite. vilket passade bra till regnet och ännu gråare moln. och när det är så regnigt och grått går jag gärna ut. inte för att det är speciellt känslosamt med det vädret, mer för att det inte är så många andra hundar ute så min fejk-mördarhund slipper sina traumatiska utbrott. så vi gick ut, pälsen och jag. en dryg timme. det var ... blött.
samtal om närhet, och svårigheter med närhet och sårbarhet och leda och allt det gröna gräs som växer som fan på alla andras gårdar. sånt kräver ett glas vin. så det fick jag.
fläskfilén fick lime som krydda. och chili. återkommer om det blir en succé. nån som inte är jag bakar bullar. och lagar maten. (och det mesta av elen)
det är en vecka kvar av ledigheten och jag känner en liten, väldigt liten med dock längtan efter ... en fredag i november med kallt och efter jobbet och det är helg och det mest spännande som händer är en räka till vinet och kanske en bio. på hela helgen.
ja j-r, regn i augusti skapar melankoli. det är det jag alltid sagt. och melankoli är livsfarligt lätt att förväxla med missnöje. vilket bör göras med förnuft. och måtta.
(går bättre att läsa om man klickar)
lördag 7 augusti 2010
tänkte bara berätta
att jag idag iklädde mig mina nya leggings (halva priset på coop). det är som tajts ... eller kalasbyxor utan fot. till det hade jag nåt ganska slirvigt, syntetaktigt kjoligt.
jag hade ärende på Kungsmässan, som är köpcentret i Kungsbacka, för att sedan gå en sväng i Slottsskogen.
sen(t) upptäckte jag att kjolen satt konstigt, att den klättrat upp längs kroppen, så som syntet kan göra när det möter syntet. det klättrar.
så om nån har sett en mänska med kjolen runt midjan och blottade svarta kalasbyxor utan fot, så var det jag.
jag hade ärende på Kungsmässan, som är köpcentret i Kungsbacka, för att sedan gå en sväng i Slottsskogen.
sen(t) upptäckte jag att kjolen satt konstigt, att den klättrat upp längs kroppen, så som syntet kan göra när det möter syntet. det klättrar.
så om nån har sett en mänska med kjolen runt midjan och blottade svarta kalasbyxor utan fot, så var det jag.
torsdag 5 augusti 2010
var på vandring
...igår
Genom Värlsdkulturmuseéts arkiv.
Så mycket saker...
Blåsrörspilar & koger där cyanid fanns kvar på pilarna
1000 tals med indexerade Symboler
Huvudjägarverktyg
...som att ta ett huvud var ett slags konfirmation hos vissa folkgrupper
Ett sätt att markera från pojke till man
Intressant
Eller gigantiskt stora lerkrukor som var kistor
Vackert formade
eller
buddastatyetter med milda ansiktsuttryck från Tibet...
eller 5000 benkammar
eller 7000 lerskärvor
eller 3000 pilar... osv
Historierna om tingen som gör oss till människor
Idag tillbaka i nutiden bland alla de andra tingen som inte är katalogiserade ...ännu
Och jag längtar efter en mer utarbetad plan
Och en annan slags tid än den här uppdelade ner till pixelnivå
Och jag är en jävligt usel pedagog
Och människor är nästintill utmattande komplexa fast ändå inte ... utan hur lika som helst
Jag läser I boken Ledarskap på Apstadiet om flockmentalitet
och vår likhet med Apor
Det är minsann riktigt intressant...
Nu måste jag jobba ... oxå ...
Genom Värlsdkulturmuseéts arkiv.
Så mycket saker...
Blåsrörspilar & koger där cyanid fanns kvar på pilarna
1000 tals med indexerade Symboler
Huvudjägarverktyg
...som att ta ett huvud var ett slags konfirmation hos vissa folkgrupper
Ett sätt att markera från pojke till man
Intressant
Eller gigantiskt stora lerkrukor som var kistor
Vackert formade
eller
buddastatyetter med milda ansiktsuttryck från Tibet...
eller 5000 benkammar
eller 7000 lerskärvor
eller 3000 pilar... osv
Historierna om tingen som gör oss till människor
Idag tillbaka i nutiden bland alla de andra tingen som inte är katalogiserade ...ännu
Och jag längtar efter en mer utarbetad plan
Och en annan slags tid än den här uppdelade ner till pixelnivå
Och jag är en jävligt usel pedagog
Och människor är nästintill utmattande komplexa fast ändå inte ... utan hur lika som helst
Jag läser I boken Ledarskap på Apstadiet om flockmentalitet
och vår likhet med Apor
Det är minsann riktigt intressant...
Nu måste jag jobba ... oxå ...
onsdag 4 augusti 2010
Vädervarsel, är min senaste faiblesse. Fast på norska. Väervarsel. Som dom skriver på norska vädersajten. Den jag frekventerar ofta.
Vädervarsel.. så mycket vackrare att kalla det så, än skitväder.
Frågan är vem man ska tro på, Vädervarsel säger 15-23 grader och sol med lite moln i Särö i morron. Tvnyheterna säger regn. Och jag blir osäker på om jag kommer att vakna nöjd eller håglös, vilket såklart skapar oro bland dunbolstren.
Håller nog på att utveckla mig till en väderkärring... är det åldern?
Faktiskt en uppriktig fråga som nån gärna får ge mig svar på.
Sen har jag andra åkommor också.
Vädervarsel.. så mycket vackrare att kalla det så, än skitväder.
Frågan är vem man ska tro på, Vädervarsel säger 15-23 grader och sol med lite moln i Särö i morron. Tvnyheterna säger regn. Och jag blir osäker på om jag kommer att vakna nöjd eller håglös, vilket såklart skapar oro bland dunbolstren.
Håller nog på att utveckla mig till en väderkärring... är det åldern?
Faktiskt en uppriktig fråga som nån gärna får ge mig svar på.
Sen har jag andra åkommor också.
måndag 2 augusti 2010
som det kan se ut
när naturen gör sig snygg, när den anstränger sig lite för att skapa harmoni med blommer och blader och när djuren fattar hur dom ska samarbeta med färger och former.
jaja, fjärilstemat kanske är lite utnött nu, tänker ni. men, tänker jag, hur kan den bara vara så gul och så snyggt bara sätta sig på toppen av det lila. lite nonchalant. som om den inte fattar hur skön-chockad jag blir av att se det.
det som är synd i allt detta, är att färgerna försvinner i mobiltelefonkameran. livet i kameran blir urvattnat, som om det ville säga ... skit i att försöka återge ... njut.
kanske jag inte tänker göra, tänker jag, utan jag kanske bloggar om det!
bara för att visa vem det är som bestämmer.
förresten har jag semester. då ska man titta på fjärilar. möjligtvis åka på bilpromenad. tvätta ibland eller försöka ta sig igenom senaste boken om sir thomas lynley.
alternativt bakar man en citronochlimepaj. bara för att överraska sig med att kunna följa recept ner till minsta vägda smörgram. det är underskattat det där med att följa recept. det blir mycket godare. fast jordgubbarna hittade jag på själv.
jaja, fjärilstemat kanske är lite utnött nu, tänker ni. men, tänker jag, hur kan den bara vara så gul och så snyggt bara sätta sig på toppen av det lila. lite nonchalant. som om den inte fattar hur skön-chockad jag blir av att se det.
det som är synd i allt detta, är att färgerna försvinner i mobiltelefonkameran. livet i kameran blir urvattnat, som om det ville säga ... skit i att försöka återge ... njut.
kanske jag inte tänker göra, tänker jag, utan jag kanske bloggar om det!
bara för att visa vem det är som bestämmer.
förresten har jag semester. då ska man titta på fjärilar. möjligtvis åka på bilpromenad. tvätta ibland eller försöka ta sig igenom senaste boken om sir thomas lynley.
alternativt bakar man en citronochlimepaj. bara för att överraska sig med att kunna följa recept ner till minsta vägda smörgram. det är underskattat det där med att följa recept. det blir mycket godare. fast jordgubbarna hittade jag på själv.
jobbbloggning
...synnerligen olämpligt
men det olämpliga kan få vara just det ...
För just precis nu infann sig den obändiga lusten och viljan och den där meningen som dyker upp i mitt huvud som envisas med att dyka upp just där ganska ofta...sedan en tid...
För såhär ligger det till:
Jag vill skriva krönikor.
Jag vill
Jag vill
Jag vill
Och meningen som dyker upp hela tiden är;
En krönikör skriver krönikor.
Varje dag
Och en författare skriver
Varje dag
Så om man skriver varje dag då är man ett slags författare
för man för-fattar något ... varje dag... alltså det är det man gör...
Varje dag
Och det är väl en trösterik tanke
Inte huruvida man blivit publicerad
Eller om det man skriver är genialiskt
Eller Rättstavat
Eller Grammatiskt riktigt
Eller får vara med i Babel och sitta i deras moderna fåtöljer...
Men nu skall jag skriva in närvaro i ett excelark
Lyssna och utvärdera huruvida en självinstruktionskurs i photoshop funkar
Vilka böcker vi behöver köpa in
I vilka mappar jag skall spara S14UM_ UMFA 546328
Lätt som en Plätt
å hejtjolahopp
men det olämpliga kan få vara just det ...
För just precis nu infann sig den obändiga lusten och viljan och den där meningen som dyker upp i mitt huvud som envisas med att dyka upp just där ganska ofta...sedan en tid...
För såhär ligger det till:
Jag vill skriva krönikor.
Jag vill
Jag vill
Jag vill
Och meningen som dyker upp hela tiden är;
En krönikör skriver krönikor.
Varje dag
Och en författare skriver
Varje dag
Så om man skriver varje dag då är man ett slags författare
för man för-fattar något ... varje dag... alltså det är det man gör...
Varje dag
Och det är väl en trösterik tanke
Inte huruvida man blivit publicerad
Eller om det man skriver är genialiskt
Eller Rättstavat
Eller Grammatiskt riktigt
Eller får vara med i Babel och sitta i deras moderna fåtöljer...
Men nu skall jag skriva in närvaro i ett excelark
Lyssna och utvärdera huruvida en självinstruktionskurs i photoshop funkar
Vilka böcker vi behöver köpa in
I vilka mappar jag skall spara S14UM_ UMFA 546328
Lätt som en Plätt
å hejtjolahopp
söndag 1 augusti 2010
husdjur
trädgården befolkas av djur med estetiskt sinne. hoppas det går fram hur extremt grön fjärilen är, som sätter sig på den disneyblå friggebodsväggen.
det är som om den vill göra en kommentar, säga - jag är här för att stärka dig i känslan av att det finns en mening med det mesta, eller iallafall med det konstiga val av färg på fönstersnickerier du gjorde för några år sen ... även om den meningen inte varar så många minuter, så är den ändå tillräcklig.
(klicka klicka så ser ni vad jag menar)
och jag njuter en stund av en ordlös kontakt med djur... kvinnan som pratar med fjärilar.. och sedan målar jag allt.. svartbrunt. ja inte fönsterbågarna då, de är fortfarande fjärilsgröna.
tyvärr har jag inte någon bild på detta ännu. men om nån skulle få för sig att uttrycka ett intresse för att se detta, så är det bara att komma förbi eller så lägger jag väl ut bild på det med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)