Lämnar 45:an

... för att snart ingå i sällskapet 46:an
År alltså. Jag har snart, om inget oväntat inträffar under natten, levt i 46 somrar,vintrar,vårar och höstar...
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skall jobba med.
Vilket parti jag ska rösta på.
Vem eller vad jag skall tro på.
Och ofta undrar jag verkligen hur jag kunde fatta en hel del rätt så fullständigt hjärnbefriade beslut...
Men nu står jag här - eller rättare sagt sitter - med datorn i knät (så jag kommer utveckla 2;a gradens brännskador ) och ser tillbaka på en snårig men ändå rätt rolig hinderbana i livscirkeln.
Konstiga val - som att hoppa av radiojournalistlinjen efter 2 månader bara för att folk var to much vara-som-en-enda-stor-familj
eller säga tack o hej till en frisörutbildning bara för att jag skulle skriva på ett papper om att vara lärling i tre år - paniken då jag såg de gallerförsedda portarna stängas
eller säga upp mig från ett trevligt jobb med fina arbetskamrater för att en 80 årig gammal dam inte ville bli pensionär och envisades med att dela rum/kontor med mig.
Jag har ibland varit dålig på att stanna kvar.
Och ibland har jag varit väl bra på att stanna för länge

Men jag har i alla fall fokuserat brett

Nu när jag har ca 19 år kvar av min dyrbara arbetstid att sälja ut i små delar känns det å ena sidan väldigt viktigt att jag en vacker dag hittar något som känns meningsfullt men som å andra sidan också genererar värde.
Å tredje sidan så har insikten om att vi alla är totalt utbytbara skänkt mig en slags galghumoristisk tröst.
Ingen går säker.
Och Vad Som Helst Kan Hända.


"Det blir alltid som man tänker"

Nu tänker jag avrunda denna söndag med att titta på SVT Play - Klostret.
Mest för att det alltid gör mig glad, lycklig och tacksam då jag ser människor som förändras och växer.
Det är det bästa jag vet

                                                 ... i minst 45 år till !