projekt

har varit på mitt andra besök hos homeopaten. en oerhört beläst kvinna, så full av kunskap att det liksom inte får plats inne i henne utan det trillar kunskap ur munnen.. som pärlor.. .. för svin.

näää.. inte riktigt så, men jag hinner inte med. hänger inte med. tänker att jag borde komma ihåg, vet att jag aldrig gör det. vill så gärna återberätta allt jag lärt mig men inser att jag sitter och ljuger ihop historier eftersom jag inte antecknade som jag borde.

så mycket jag vill kunna - så mycket som försivinner i samma sekund som jag vänder bort örat. tänker att jag kanske kan homeopatbehandlas för det. kallas det okoncentration och var det magnesium som ordinerades för det?

jag är ganska nöjd över att jag är en lättledd liten människa. och det inte för inte som jag kan titulera mig projektledare. just nu görs kropp och kost till projekt och jag ger efter för min stora övertygelse.. om man alltid gör samma sak får man alltid samma resultat. så jag gör nya saker.
jag vet att jag visst kan vilseledas.. men hellre ledd än låst.

i morron börjar jag jobba halvtid. med våren återkommer även delar av livet. ingen ska njuta mer än jag.

snart påsk

en helg som jag gillar.
inga förväntningar,ingen som behöver åstadkomma så mycket eller leva upp till något eller tjo och tjim som midsommar...
man äter ägg
målar ägg
hyllar hönan och tuppen och deras barn
äter godis

sätter fjädrar i riset    

...hur svårt kan det vara och påskångest har jag aldrig hört talas om ...kanske möjligtvis hos Opus Dei-medlemmar men några sådana känner jag inte ... vad jag vet...

igår fick jag mig en timmes coachning
alltid spännande
o stackars Anita
därför att jag lider av en svårbestämd målsättningsfobi...
jag är som blåvitts målvakt - jag flyttar på stolparna - helt utan hämningar.
Jag är en skuttande måltavla
ena dagen känner jag att guldsmed & smyckesdesigner ÄR DET jag ska satsa på
nästa dag BUTIKSCHEF
veckan efter drar läraryrket
för att två veckor senare bli krönikör
eller en bloggande butikschef inom hälsokost som vid sidan av gör smycken OCH undervisar samt har startat en kennel ...med vinthundar OCH driver en plantskola med perenner och gammaldags växter...

Anita ber mig att gå på A4 papper
Jag kliver lydigt omkring på mina A4 or och känner efter
På vissa får jag genast ont i mina knän - det är stress och frustration
på vissa lyser jag upp
och på vissa drar det till i nacken...
Det var bara på det tomma pappret som ensamheten var en rund varm boll och kroppen kändes lugn och fin...
jag vet inte riktigt vad det betyder
att jag skall ha ett fullständigt tomt jobb
tomt-e kanske ? eller lantmätare ?
Jag tröstar mig med att jag kan vara bra för Anita
att hon möter ett sånt här fall under utbildning...
Vi skrattar en del
eftersom målbilderna börjar anta ett memoryliknande antal...
Och att gråta är ju bortslängt

idag träffade jag min AF grupp
fan jag gillar dem - skarpt
det kommer till att gå bra för dem - helt klart
och då tänker jag att jag kanske skulle vara arbetsförmedlare...
eller så är syokonsulent det ultimata för en som inte vet vad hon ska bli
när hon blir stor...
eller så skall jag ta jobben som säljare som jag blev erbjuden på den trånga och konstiga mässan på AF
Dagens Industri here I come...
imorgon skall jag skriva lite till om påsken
...och vad jag tänker om jesus - världens mest kända VARUMÄRKE!!!

lite om mycket

... alla vill tydligen göra sitt eget sommarprogram. inte jag. jag har knappt nåt klokt att säga så det räcker i 10 minuter utan att det handlar om sjukdomar, skvaller, flams och trams. VEM i hela friden skulle vilja lyssna på det?

alla ska tydligen släcka ljuset i kväll på earth hour. här hemma får vi väl bråka om det.. för jag vill inte sitta i mörker. jag tycker inte det är en gemenskap med andra, att släcka ljuset. och då röstade jag ändå på miljöpartiet... en av 13 i min valkrets. och jag gillar manifestationer som princip.

det som göms i snö kommer upp i tö. tell me all about it. jag har plockat två coop-plastpåsar med hundbajs i trädgården. och det är inte hundens fel, det är ett oerhört pinsamt bevis på att hunden fått för få promenader i vinter. kan jag skylla på att det har varit svår-gått och att tomten är stor? nä. jag kan bara skämmas och lova bot och bättring. bara det slutar regna.

hunden är annars en ganska bortskämd hund. sover i säng med hundhårs-tolerant barn, har älgar, rådjur och rävar på tomten att speja på, spåra och skälla ut. är detta ett försvarstal. ja.

och så mycket lättare det är att blogga när man skiter i versaler. heja gemener!

sommartid... tycker jag nåt om det? hmm.. ja jag gillar det. jag gillar att det hejsvejs över natten blir görmycket ljusare på kvällarna. enda insatsen är att ställa om visare på tre klockor och två mobiler. en lagom arbetsinsats.

och jag älskar dofterna som kommer nu, den galna ensamma fågeln som börjar med sitt entoniga läte tidigare än alla andra fåglar, att se ljustljust grönt nånstans långt nere eller inne i den förmultnade gråbruna härvan av gamla växtdelar från förra året, den alggröna altanen som snart ska högtrycktvättas, att hitta ljusstakar som jag helt enkelt struntade i att ta in i höstas och som stått insnöade på utebordet... tillsammans med yxan och några burkar färg.

antar jag är för snäll mot mig själv men jag inte ens uppröras över min slarvighet.

Men hallå

alla ystra läsare! Är jag saknad? Är jag älskad! .. bra

nu ska jag bara planera och utföra lite lördag sen återkommer jag med långt inlägg om nästintill ingenting!

...den gröna guden

var med mig - Halleluja!
Nu ska jag snart jobba vareviga helg ända fram till Midsommar.
Arbetskläder på- naglar bort- hårt jobb i växtsvängen...

Ja det är att hitta tillbaka- till det praktiska o jordnära men också mer handfast på "riktigt".
Gröna händer på!
Sedan börjar jag trivas med den sävliga takten på folkhögskolan.
Jag kan vänja mig.
Jag ser potential.
Jag trivs... tror jag.
Men det är lite slutet. Kanske väl mycket institution på gott och ont.
Jag vet inte huruvida det alltid är bra att jobba 25 år på samma arbetsplats eller så är det bra... i don´t know...

nu ska jag njuta min förmodligen sista helg som ledig...

jag arbetar...

alltså finns jag.
Fast jag undrar... om det är något allvarligt fel på mig.
På min energi.
För det känns inte så mycket som arbete. Det är lååååååååååååååååångsamt.
Det är ingen som helst stress - helt befriat- nirvanalikt.
Och gissa vem som blir mer eller mindre tokstressad av detta ???
Jag vet inte om jag kan lära mig att känna mig nöjd med en arbetsdag som bestått av att göra klart 75 foldrar ...dvs stoppa i 4 st blad i en mapp x 75.
Skära upp 7 skivor citron och byta ut vattnet 2 gånger i 2 stycken tillbringare...

det känns som jag har lite mer att ge - det gör det faktiskt.

Imorgon skall jag på en arbetsintervju - sälja växter - igen ...trädgårds- halleluja!
Må den grönfingrade guden vara med mig!
Nu skall jag sova gott o drömma om kryddarrangemang o gammaldags rosenbuskar och lavendel...

För övrigt har de hittat en bit av en lillfinger från en tredje människoras i en grotta i Sibirien...
förunderligt...

                                                                                                       ... en sån här kanske?

Vååååååååååååååååren

...verkar väl vara på gång.
Jag lånar trädgårdsböcker o spanar efter vårtecken bland all hundbajs.
Väl mycket hundbajs tycker jag.
Äckligt!
Men idag såg jag krokus o det är skönt. Färgklickar mot det bruna.
Jag längtar intensivt efter grönt.
Och att slippa lager efter lager med kläder.
Och att få gå barfota.
Och att köra ner händerna i sandstrandssand. Solvarm.
Ljum vårluft.
Och doften av Schersmin.

Med våren kommer också längtan efter trädgård och sorgen efter trädgårdar som flytt ur mina händer.
Jag tänker på Botaniska minitulpaner som väcker känslor, Tulipa Tarda.
De är ett viltväxande vårtecken på sluttningarna i det inre Turkiet. Ungefär Som våra tussilago.
Här hos oss kostar en liten paket med lökar 49 kr - väl investerade pengar.

Jag tänker på att det minsann inte alltid är så lätt att lägga saker/växter bakom sig.
Rosor som New Dawn eller Rosa helenae - Honungsros vilken växer så det knakar.
Eller Astrantia Major - stjärnflocka
Eller Ros de Rescht vars sammetsblommor doftar för evigt i din näsa bara du tänker på den - som ett Brittiskt kostymdrama från sekelskiftet med ton av mysk.
Eller Bångstyriga akvilejor som alltid hamnar fel men ändå rätt.
Och några gurkört vars blommor smakar mjöl och gurka - på samma gång.

Det sorgliga med sorg är att den stänger av - kyler ner - fryser till is.

Och nästa gång jag lägger energi på en trädgård skall den vara min egen...

Men tiden värmer upp och smälter issorg och trädgårdsdrömmar vaknar till liv...igen ... som krokus ur bruna snödrivor...

Tulipa Tarda !

Våren

har kommit till bloggen!

Underbart. Tack Helena!

Nu ska bara snödropparna fram. Om jag så själv ska skotta fram och tvångsdra upp dom i ljuset. Med egna händer, utan vantar.

bloggsvacka

ja så är det ...
jag sackar i bloggandet.
mitt huvud känns stundtals lika svävande som en sådan där metallisk köpeballong i Hallo Kitty form...med pratgas i - vad heter det ... butan?
Min coach gav mig i uppgift att skriva till mig själv i en liten fin bok - lyckas inte riktigt hela vägen med uppgiften och hennes intention med det var bara god - som ett slags självpepping,tror jag i alla fall.
Men jag tror att jag är trött på mig själv - jag skulle vilja ta en semester från mig själv.
Me Myself and I.
Vi är utvecklingsfreaks.
En ständig process. I en ständig process.
Jag har läst Scott M Peck - Den smala vägen.
Filtrerar jag mig själv genom honom så är jag mer neurotisk än karaktärsstörd... och hellre det.
Neurotiker driver sig själva till vansinne medan de karaktärsstörda driver alla andra till vansinne.

På måndag börjar jobbet. Den fria tidens era är över. Och må det ske.
Jag tycker det skall bli skönt med struktur och att få bli delaktig i en gemenskap och att bandet nu är backat,redigerat och till viss del rensat från skräp.
eraise and rewind ...och sedan Play.

Kent spelar I Göteborg.
Jag tänker inte gå.
Ett slags kall betraktande musik. Utifrån eller ovanifrån.
Inte dålig men totalt hjärtlös med mycket offer-utanför-martyr-känsla.
Energilös. Deppjävlig.
Så Tack men Nej tack- Jocke Berg.

Istället skall jag ta reda på vad en kolonilott kan tänkas kosta.

det är dags att köra ner händerna i myllan...

Whats in it for me del 2

Jag gick till Sprängkullsgatans Cafe idag för att lyssna till ett föredrag om Whistelblowers i offentlig verksamhet.
Det var ett rätt illa planerad sopplunchhistoria på Gbg Universitets café.
Det finns få personer som är så dåliga på att strukturera saker som akademiker - det var liksom fullsatt i avdelningen där vi skulle sitta och lyssna till föreläsningen ...trots trängsel fortsatte kön ringla genom rummet och alla tvärrandiga människor i manchesterbyxor från 1976 blev stående handfallna med brickor lastade med soppa och bröd.
De liksom bara stoppade fastfrusna med flackande hjälplösa blickar och knogar som vitnade eftersom de höll så hårt i brickan och de bekväma Mephistoskorna trampades upp o ned på stället.
Alla med sittplatser vid bord tittade bort - inte en enda person gjorde så mycket som en ansträngning att försöka hitta lite rum eller plats - typ tränga ihop sig för att hjälpa manchester-med-människorna att få sittplats.
Vilket gjorde att ett helt stim människor i kläder från 1980 blev stående och ett akademiskt kaos utbröt som ingen varken kvalitativt eller kvantitativt hade läst någon forskarrapport om... så därför ... fanns ingen empirisk lösning att ta till på den här typen av problem. Det hela kunde definieras som Ett mer Praktiskt tekniskt problem och nu var vi ju på Samhällsvetenskapliga institutionen... Och Chalmers ligger  som bekant på andra sidan staden.

Den akademiska varianten av Whats in it for me klubben satt med ansiktena mot varandra extremt fokuserade på sina samtal - fullständigt avskärmade ifråga om att vara åtminstone hövligt hjälpsamma...
Jag hade på ett tidigt stadie givit upp tanken på soppa med tanke på den vindlande kön och bristen på platser och tog mig en stol för att sitta en bit ifrån och bara lyssna samt bevittna mänskligt beteende som fortfarande får mig att häpna och undra.
Varför är vi människor på det här viset? Varför hjälps vi inte åt?
Det finns fan ta mig ingenting att förlora ifråga om revir eller status på att flytta sig några centimeter åt något håll så att någon annan kan få lite plats för att åtminstone få plats till att stå och äta sin soppa.

och är det något fel på mig som blir upprörd?
För vad tjänar jag på det ...egentligen?

samtidigt så var det ett intressant ämne som fick hela den här WIIFM klubben att vilja gå dit och lyssna - för hela grejen med whistelblower handlar ju om människor med civilkurage som vågar säga ifrån och kritisera, ofta utifrån humanistiska och moraletiska grunder ...

men det där är väl en annan sak och det är lurigt då man låter ett ämne bli för brett
och eventuellt tvärvetenskapligt

Inget hänger ju ihop - allt är bara fragmentariskt ... eller ?

Det är nu vi ska vara tacksamma. Solen lyser. Först har den har lyst med sin frånvaro i ett halvt sekel och nu är det alltså dags och den orkar fram en stund. Känner jag tacksamhet? Nä, jag blir förbannad. NU... är det dags nu tänker jag och faller som så ofta in i tankar på hämnd.

Jag är alldeles för hämndlysten. Många tycker det är konstigt, jag tycker det är lika normalt som bitterhet. Men det är väl för att jag är en så positiv mänska.

Google ger stöd i rättan tid!

Idag googlade jag på "det goda i livet", bildgooglade. Tänkte som så att.. hur ska man avsluta denna åttonde mars anno 2010, året då valduellerna i tv började runt 9 januari i snuttifierade 3-minutersdueller, då bevakningen av bevakningen av kungabröllopet tar över nyhetsflöden och trailers för nöjesprogram tar över hela tvtablån, då Haiti däremot inte nämnts på några veckor för jorden bävade i Turkiet, då jag inte ens orkade bemöda mig att skicka skojsms till döttrarna om att ååhhh ååhhh tjejer osv eftersom det inte är ett roligt skämt längre. Jo, med att söka efter det goda i livet!

Behöver mycket av det goda. Utan tvekan känner jag mig mig lite vilse. Har man inget yttre att luta sig mot får det bli det inre. Soffkudden tillexempel. . Och jag byter kanal om minsta lilla trålfiskeprogram går på nån nature-canal... det är för lessamt med lessna fiskar(e). Men nu gör iallafall havsbotten uppror och skickar metangasmoln likt fyllda pruttbubblor. Önskar att dom, pruttbubblorna, stod på vår sida, men det gör dom nog inte.

MEN

Vi ska inte låta oss nedslagas, jag skulle komma till det goda livet! Hittade en färgglad bild som får symbolisera det goda i livet. Först hade jag en bild av ett väldigt fint arkitekthus i Rioja och massa resetips till, men bilden var så liten så man såg inte vad den föreställde. Hur gott är det?



Så här är mitt andraval. Faktiskt fina färger. Även om det är godare med Rioja. För all del, en vanlig BiB duger också.

Ja så tar vi farväl av åttonde mars under mottot; lek, lev och låt andra leva och leka.

Gonatt

Whats in it for me del 1

Ja nu är det dags för mitt träningsläger ifråga om att bli en aning bättre på att tänka i vad- vinner- JAG- på -detta banor.
Det är min i särklass allra sämsta gren och det förundrar mig lite eftersom jag i tre års tid levde med mästarnas mästare i denna ur mänskligt/själsligt perspektiv rätt läskiga sport/egenskap.

Dock spillde lite ändå över och under denna begränsade tid lyckades jag trots allt hitta mitt hitintills mest välbetalda arbete med både pensionsförsäkringar och andra förmåner som t ex träningskort samt massage 2 ggr i månaden.
Dock var det en arbetsplats fullproppad med likasinnade - lika barn-leka bäst - och då 98 % av människorna i en grupp alla tänker -Whats in it for me så förvandlas arbetsplatsen till ett slags undercoverslagfält... Där alla med olika metoder och manipulationer ägnar sig åt hugg i rygg - skitprat- rövslickeri- och ta för dig och skit i andra mentalitet...
Det var ett fullständigt kvävande lågt tak där ingen som helst dynamik någonsin uppenbarades.
Däremot PRATADES det väldigt mycket om just dynamik och vikten av att ha högt i tak OCH att använda HJÄRTA och HJÄRNA ...bla bla bla blablabla
Och folk som inte riktigt förstod att man trillat in i ett slags krig blev förvirrade av allt fint prat om hjärtan och känslor och hjärnan och managementkonsulter och fina öppna möten där minsann KÄNSLOR skulle både vädras och Värderas...

Känslor som om man var korkad nog att inte fatta att det var en strategi, efteråt snabbt smiddes om till en pilkorg med pilar att skjuta i denna stackares rygg så fort ett litet misstag uppdagades...eller bara för att det var roligt...

Just dessa folk hamnade i korgen med utbrända - långtidssjukskrivna - som aaaaaalllllaaaaaaa kääääääääände med - staaaaaaaaaaaackars Ullaaaaaaa Guuuuuuuuuuuuuud vaaaaaaa jobbigt för heeeennneeee ... och så beställde man en gigantisk blombukett från NK och skickade med bud.

Jag har nog vare sig förr eller senare känt en sådan gigantisk avsmak inför mig själv som under denna tid.
Det var tjusiga golv - Det var frukostbröd fullproppade med frukt från Pour bonn - det var så jävla tjusigt på Ytan...
men man sade knappt hej till varandra, ingen kunde lämna sin personarustning ens för två minuter.
Varje dag hördes kvävda snyftningar från toalettregionen och blomsteraffären på NK hade fullt upp...

I Whats in it for me kunskaperna ingår att kunna objektifiera andra människor.
Människor är inte människor - de är alla verktyg i ett slags livets verktygslåda.
Människor man inte kan ha någon som helst nytta av kastas eller om de på något sätt hotar bilden av mig själv- min omsorgsfullt uppbyggda image - måste eller bör offras...
Livet är ett spel - en strategi...

Rent matriellt har jag aldrig haft det bättre - rent själsligt hade det aldrig ekat tommare...

Saker som inte hände

Jag tog mig till Borås idag. Det är inte så märkvärdigt i sig, om man inte har solen i ögonen på riksväg 40 samtidigt som det är nollgradigt och töväder som fryser till i skuggpartierna. För vad händer då... jo, lilla tvåmansbilen dansar rumba på vägrenen. Men för all del, det var mer i tanken det hände saker. Och egentligen inte för mig, men jag började fantisera om hur snabbt jag kunde slå 112 om bilen framför mig dansade loss. Man tänker mycket när man kör och lyssnar på Meny i P1. Katastroftankar. Har levt med såna hela livet så jag är van och inslaget om café Vera i Vasaloppshuset som serverar falukorvmackor kunde inte distrahera mig. Inte heller sejen.

I Borås var jag och mamman på Lars Lerin utställning. Vi och resten av västra Sverige. Första försöket vände vi i dörren för det var dubbla köer ca 50 meter. Mamman som är i högsta grad en ovan museibesökare höll på att skratta ihjäl sig. Av förundran. Jag kunde hålla mig för skratt och tog mä´na på lunch istället. Andra försöket, då var det bara enkelkö 30 meter. Som vi ställde oss i. Kunde inte med att säga till henne att vi skiter i detta. För vad hade det inneburit? Att jag nästan katastrofade i onödan? Att vägen till konsten minsann ska vara rak och snabb? Nope. Vi rättade in oss i ledet för att efter en kvart kunna svepa förbi fantastiska bilder. En del av dom iaf. Alla vi som kände att vi borde och ville i lika delar, delade på utrymmet.

Jag får alltid ont i ryggen på konstmuséer. Tror att det nåt med tålamodet som sitter i ryggslutet med rakt förbindelse till amygdala genom iris. Mättnaden infinner sig efter 6-7 bilder och sen ser jag liksom inte mer. Ögonen tror att alla bilder är samma. Men jag tyckte mycket om hundbilderna. Eller, jag tycker mycket om Lars Lerin.

Hur det går med detoxen? Jomentackar som frågar. Det går skitbra. I morron börjar fjärde och sista veckan och sen ska jag ta ett glas vin, eller kaffe, eller vin.. eller båda..

Life on Mars

Liv på Mars
Livet i Mars
Livets egen Mars...

Chokeladbiten som på svenska heter Japp
Månaden då knoppar brister och gör ont
En riktigt skitbra låt med David Bowie
Eller en kylig grannplanet

... kanske märks att jag inte har så mycket att skriva om

just Nu

Jag tror att jag snart fått jobb på en folkhögskola - först praktik - sedan anställning och vikariat över sommaren och sedan ... vet inte...

Det var synnerligen fint att få känna av atmosfären på en arbetsplats som inte var TOK-inriktad på mätbarhet och konkurrens.
Ett slags Humanistisk värdegrund som verkade genomsyra verksamheten.
Det var så ovanligt och annorlunda att jag blev alldeles Yr
och alldeles precis utanför fanns havet - nära och närvarande...

Jag tänker på att få slippa sträva,slippa bevisa,slippa vässa mina armbågar för att ..." Ta för mig..."
Det är så jävlans  tråkigt - det är min sämsta gren i livet.

Sedan gjorde jag ett test - där fick jag Svart På Vitt att jag är längst bort på skalan ifråga om What`s in it for me...
Och det är både en lättnad och en sorg.
Jag kommer förmodligen aldrig bli rik och bara lagom framgångsrik och jag kommer inte trampa på lik - alltså min - IK faktor är låg lägre lägst...

Risken att jag hamnar ut mot Hovåshållet och en årsinkomst på 1,3 miljoner hänger ihop med min IK faktor som hänger ihop med What`s in it for me...

Ack ja - så är det !

men så tittar jag ibland på programmet Secret Milionere - ett engelskt program där en miljonär lever undercover en vecka i något ytterområde till Manchester där 89 % är arbetslösa och har det knaggligt  med sina liv - för att jobba som volontär i olika verksamheter.
Och ALLA miljonärerna blir förundrade över den gemenskap som de hittar bland fattiga och utslagna människor och gråter då de inser att en del människor tänker annorlunda,och inte hela tiden Whats in it for me ...
Och sedan skänker de 50 000 kr till någon som driver ett hem för ungdomar ideéllt eller en boxningsklubb eller verksamhet för unga ensamstående mammor...
Det är ett fint program! Det värmer i hjärtat!
Så här i den kyliga Planet-choklad-vår-låt-månaden Mars.