Jag gick till Sprängkullsgatans Cafe idag för att lyssna till ett föredrag om Whistelblowers i offentlig verksamhet.
Det var ett rätt illa planerad sopplunchhistoria på Gbg Universitets café.
Det finns få personer som är så dåliga på att strukturera saker som akademiker - det var liksom fullsatt i avdelningen där vi skulle sitta och lyssna till föreläsningen ...trots trängsel fortsatte kön ringla genom rummet och alla tvärrandiga människor i manchesterbyxor från 1976 blev stående handfallna med brickor lastade med soppa och bröd.
De liksom bara stoppade fastfrusna med flackande hjälplösa blickar och knogar som vitnade eftersom de höll så hårt i brickan och de bekväma Mephistoskorna trampades upp o ned på stället.
Alla med sittplatser vid bord tittade bort - inte en enda person gjorde så mycket som en ansträngning att försöka hitta lite rum eller plats - typ tränga ihop sig för att hjälpa manchester-med-människorna att få sittplats.
Vilket gjorde att ett helt stim människor i kläder från 1980 blev stående och ett akademiskt kaos utbröt som ingen varken kvalitativt eller kvantitativt hade läst någon forskarrapport om... så därför ... fanns ingen empirisk lösning att ta till på den här typen av problem. Det hela kunde definieras som Ett mer Praktiskt tekniskt problem och nu var vi ju på Samhällsvetenskapliga institutionen... Och Chalmers ligger som bekant på andra sidan staden.
Den akademiska varianten av Whats in it for me klubben satt med ansiktena mot varandra extremt fokuserade på sina samtal - fullständigt avskärmade ifråga om att vara åtminstone hövligt hjälpsamma...
Jag hade på ett tidigt stadie givit upp tanken på soppa med tanke på den vindlande kön och bristen på platser och tog mig en stol för att sitta en bit ifrån och bara lyssna samt bevittna mänskligt beteende som fortfarande får mig att häpna och undra.
Varför är vi människor på det här viset? Varför hjälps vi inte åt?
Det finns fan ta mig ingenting att förlora ifråga om revir eller status på att flytta sig några centimeter åt något håll så att någon annan kan få lite plats för att åtminstone få plats till att stå och äta sin soppa.
och är det något fel på mig som blir upprörd?
För vad tjänar jag på det ...egentligen?
samtidigt så var det ett intressant ämne som fick hela den här WIIFM klubben att vilja gå dit och lyssna - för hela grejen med whistelblower handlar ju om människor med civilkurage som vågar säga ifrån och kritisera, ofta utifrån humanistiska och moraletiska grunder ...
men det där är väl en annan sak och det är lurigt då man låter ett ämne bli för brett
och eventuellt tvärvetenskapligt
Inget hänger ju ihop - allt är bara fragmentariskt ... eller ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar