Saker som inte hände

Jag tog mig till Borås idag. Det är inte så märkvärdigt i sig, om man inte har solen i ögonen på riksväg 40 samtidigt som det är nollgradigt och töväder som fryser till i skuggpartierna. För vad händer då... jo, lilla tvåmansbilen dansar rumba på vägrenen. Men för all del, det var mer i tanken det hände saker. Och egentligen inte för mig, men jag började fantisera om hur snabbt jag kunde slå 112 om bilen framför mig dansade loss. Man tänker mycket när man kör och lyssnar på Meny i P1. Katastroftankar. Har levt med såna hela livet så jag är van och inslaget om café Vera i Vasaloppshuset som serverar falukorvmackor kunde inte distrahera mig. Inte heller sejen.

I Borås var jag och mamman på Lars Lerin utställning. Vi och resten av västra Sverige. Första försöket vände vi i dörren för det var dubbla köer ca 50 meter. Mamman som är i högsta grad en ovan museibesökare höll på att skratta ihjäl sig. Av förundran. Jag kunde hålla mig för skratt och tog mä´na på lunch istället. Andra försöket, då var det bara enkelkö 30 meter. Som vi ställde oss i. Kunde inte med att säga till henne att vi skiter i detta. För vad hade det inneburit? Att jag nästan katastrofade i onödan? Att vägen till konsten minsann ska vara rak och snabb? Nope. Vi rättade in oss i ledet för att efter en kvart kunna svepa förbi fantastiska bilder. En del av dom iaf. Alla vi som kände att vi borde och ville i lika delar, delade på utrymmet.

Jag får alltid ont i ryggen på konstmuséer. Tror att det nåt med tålamodet som sitter i ryggslutet med rakt förbindelse till amygdala genom iris. Mättnaden infinner sig efter 6-7 bilder och sen ser jag liksom inte mer. Ögonen tror att alla bilder är samma. Men jag tyckte mycket om hundbilderna. Eller, jag tycker mycket om Lars Lerin.

Hur det går med detoxen? Jomentackar som frågar. Det går skitbra. I morron börjar fjärde och sista veckan och sen ska jag ta ett glas vin, eller kaffe, eller vin.. eller båda..