Heja heja
Och jag blir sådär barnsligt fylld med glädje då de skidar in i mål...
Precis som jag kan bli alldeles pirrigt nervös då det är dax och de står vid starten och man vet att nu fan ...nu ...gäller det...!!!
Jag börjar bli lätt oroad av min förmåga att leva mig in i saker ... t o m genom Tv-rutan...
Sist fick jag nervöskänning då jag råkade zappa in på mästarnas mästare och P.Sjöberg och någon skrinnarmänniska Gustavsson hade kvällsduell och skulle fånga nedfallande svärd!
Allvarligt!
Ett nöjessportprogram med hittepågrenar och gamla fd sportmänniskor i ett slags mer sportinriktat Big Brotherkoncept... ger mig lätt stirrig vollyboll -match-mage!
Det är oroande och att sportmänniskor tycks vara fyrkantiga och torrt inrutade som ett träningsschema ända ner i personligheten är också oroande...
Det handlar om mina spegelneuroner - vilka tydligen är på gränsen till överfungerande.
Å andra sidan är det spegelneuronerna som gör att medkänslan och empatin fungerar ifråga om medmänniskor och den vill jag få ha kvar.
För övrigt är jag mycket glad över min randiga handmålade vägg min käraste gav mig i present.
Lila - Brunt- Beige i jordtoner typ 50 tal - Snyggt!
Hela rummet förändrades och blev bättre på ett alldeles oväntat positivt sätt.
Och hallen är fint lila och känns härlig att kliva in i - som en violpastill!
Violpastill is the shit !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar