VAMmar

VAM... är motsvarigheten till VAB. Alla som jobbar vet att kollegor ibland/ofta vabbar, det vill säga dom är hemma för vård av barn. Jag är hemma för vård av mage.

Min mage kör ett enträget bedjande efter fyrtioprocentig grädde. Jag hör den tydligt. Gärna med mandelmassan och kardemummabullen. Den saknar krämfräschen, äggochbacon, vinsås och röda biffen och de fyra kopparna kaffe om dagen som jag i ett svagt ögonblick lovat att alltid leverera. För sisådär 30 år sen. Kontrar med att det för f-n är preskriptionstid på sådana löften och håller den inte käft snart så kommer att jag svälja hela kamomilltepåsar. Nån måtta får det för h-e vara på kraven, nu när vi ska försöka .... storstäda. (kära nån, inte visste jag att veganer svär så mycket)

Hur det går? Jotack. Det går bra tycker jag. Tycker vi, min mage och jag. Vi har väl båda två varit lite ... luriga mot varandra under vår gemensamma levnad. Det här tål jag nog inte, har jag ibland tyckt mig höra nerifrån och jag har kontrat med att.. va, är det inte gott nog åt dig? Ofta när jag erbjudit skitgoda grejjer som smågodis och rostat bröd har det ryats högre men jag har låtsats som jag inte fattar. Då blir magen.. sur. Och kastar sig ut i alla väderstreck, över alla linnings-hinder, som vore den på rymmen. Finns inte en knapp den inte forcerar. Jag hämnas med en Plopp lakrits, vaniljmuffins, tre Plopp lakrits till och en stor latte. Och så har det hållit på. Just nu förhandlar vi om vapenvila. Den är på gång.

inteätainteätainteäta

Och blir man inte lite debil av att avstå kött och vin? Det känns så efter det här inlägget.