Att Jämföra Barn Och Hundar

Ett av världens mest minerade områden är Barn.
Mina barn - dina barn - barn som definition - barn som människor på tillväxt - barn som konsumenter - barn som begrepp - barn som heliga - barn som oskyldiga- barn som ansvarsbefriade - barn som tillgång - barn som problem - barn som arbetskraft - barn som grupp - barn som individ - barn som ett fint tillbehör - barn som spegling etc etc

Varje århundrade har sin begreppsapparat.

Ett annat av världens mest minerade områden är Hundar.
Min hund - din hund- hund som barn-stand- in - hundar som problem - hundar- med delad vårdnad - hund som definition - hund som tröst - hund som tillgång- hund som fint tillbehör - hund som spegling - hund som sällskap - hund som hundindivid etc etc

Varje århundrade har sin begreppsapparat.

Ibland känns det som att begreppet barn fungerar som begreppet hundar eller djur.
De måste älskas annars blir man betraktad som i bästa fall suspekt och i sämsta på gränsen till störd.
Men att bara älska en hund vad den än gör är att göra den en otjänst -allt som hundar gör är inte bra, i en flock blir hunden tillrättavisad av flockledaren - flocken har vissa regler för sin överlevnad...

Det kanske är så att just den synen på system går att överföra till familjer för familjen är ju en flock...
Jag har min uppväxt i två flockar - en som fungerade väl - med regler och uppgifter och ansvar för att få systemet att rulla runt på ett bra sätt för alla.
En som var totalt kaotisk utan kontinuitet och alltför mycket ansvar och med växlande regelsystem efter dagskänsla och ledargestaltens egen agenda...
Naturligtvis har det präglat mig.
Naturligtvis blir jag oerhört frustrerad av organisationer där man säger en sak och gör det motsatta, där de flesta beslut grundas på dagsform från ledargestalten och endast handlar om just det dagsbehovet...

Jag tycker om hundar men jag tycker inte om alla hundar.
En del raser har jag svårare för - schäfer till exempel, vet inte riktigt varför men å andra sidan om jag träffar på en välvårdad schäfer som känns lugn o klok o fin med sin husse eller matte så tycker jag om precis det exemplaret pga den hundens personlighet,energi och läggning...

Å andra sidan så tycker jag mycket om rasen Wippet
men skulle jag träffa på en wippet som hoppar på mig och hugger mig i ansiktet och skäller som en galning om jag bara lugnt gått förbi den så tycker jag inte att det exemplaret av Hund är speciellt vare sig fin eller direkt älskvärd... trots att det är min favoritras.

Egentligen är nog inte jämförelsen mellan Barn och Hundar så så dum!

Dessutom klappar jag mig själv och ger mig själv vacker tass för att jag åtmistone haft en liten gnutta förmåga att bjuda min egen flock på motstånd då de betett sig mindre bra för vår gemensamma överlevnad... och tvärtom naturligtvis...
Det är ingen lätt sak att balansera!
Och Det där med kärlek och ledarskap är inte så himla lätt - det är minst sagt evigt slitsamt !

Vov !