Läser en bok...

om skam.

Den nakna skammen -grund för depression eller väg till ömsesidighet av Johan Beck-Friis.

Jag tycker den är bra - den ger ett annorlunda perspektiv och har ett drivet språk.
Lättläst!
Fastän titeln kan skrämma bort vem som helst.

I boken skriver han om anknytning och om att vara barn - att det som barn, är viktigt att få känna sig behövd.
Att kärlek skulle handla om att bli sedd som vi fokuserar så mycket på idag ställer han sig något tveksam till - sker en utveckling av en människa bara för att vi ser på dem?
Det kanske är viktigare att se på det som en liten människa gör och vill göra - den lilla uppgift som någon kan få lov till att bli duktigare och duktigare på, det som gör att man har en plats och en uppgift i sin flock.

Och så tänker jag på hur det ser ut i dag - vad de flesta unga vill.
De vill bli sedda - de vill jobba med media och bli programledare eller vara med i dokusåpor eller radio eller bara få synas...

...men att bara bli sedd för att bli sedd är ju egentligen meningslöst.

Lever vi i ett samhälle där vi bara går omkring och tittar på varann och sedan berättar vi vad vi vill göra och berättelserna är viktigare än det som verkligen blir av?

Vi kanske lever i visionsamhället/Matrix - och att ha visioner är en del i ett ständigt pågående imageskapande och att vara sitt eget varumärke är något av det mest visionära man kan åstadkomma...

Är det därför jag ibland längtar så innerligt efter att få hugga ved eller gräva ett dike eller såga ner ett träd?
Att få blåsor i händerna och avbrutna naglar?
Att få känna i hela kroppen att jag GÖR något - att jag tas i bruk.

Är det därför mina 9 år bakom ett skrivbord och med visitkort känns mer eller mindre meningslösa för det liksom ingår i själva skrivbordsupplevelsen att vara totalt utbytbar...
Alla kan skriva mail och summera ihop information... efter en redan förutbestämd mall...
Och vilka andra blir glada för min mall? Skall min mall uppmärksammas behöver den vara den bästa eller den snabbaste!

Sågar jag ner ett träd så kan jag gå förbi stubben och varje gång tänka - vad ljust och bra det blev av att jag sågade ner det där trädet - nu kan jag plantera lavendel här ... nu när solen har en chans!

Och andra kan gå förbi och tänka - vilken härlig plats - vad fint det är med lavendel !

... på något sätt finns det en skillnad.

Ömsesidighet kanske ?