är det torsdag idag... shit det är torsdag.. sen fredag sen lördag sen söndag.. osv... i regn. regnet gör mig lika dagvill som dagarna gör under semestern.. jag vet inte vad dagen vill att jag gör med den.. och det är nåt med färgerna ute när det regnar som skapar inre stress.. antar att det är för att det är sista torsdagen i juli. snart är det jul.


förövrigt har jag klippt mig idag. jag gick till en oerhört försiktig turkmen från irak. himla gullig och duktig, men för lyssnande. på mig. så nu sitter jag här med en försiktig page.

regnskadad.

näää, nu ska vi va påssetiva. solen finns i sydost. i morron åker jag dit.

Livet är inte rättvist,men det är gott

... är det så ?
Jo så är det nog ... vid närmare eftertanke är jag nog benägen att hålla med.
Fast det beror nog på i vilken situation man är i ... och vilka val man precis insett konsekvenserna av... och allt annat som kan påverka det där gottiga.
Som pengar
Att ha dem
Och
Att inte ha dem

Som hälsan
Att ha den
Och
Att inte ha den

Som Vänner
Att ha dem
Och
Att inte ha dem

På sid 9 i dagens GP -28/7 2010 står det om vänner i en liten artikel uppe i vänstra hörnet;
BRIST PÅ VÄNNER
FARLIGT FÖR HÄLSAN-
att vare sig ha släkt eller vänner är livsfarligt. Lika farligt
som att vara alkoholist,röka 15 cigaretter om dagen eller att inte motionera...

Det är alltså nu klarlagt vetenskapligt.
Ensam är inte ett dugg stark - ensam blir kass ...till slut...

Och då vore det väl trevligt om vi alla slutade upp att berätta den där kollektiva grejen om att vara sig själv närmast och the lonesome hero och sköt dig själv och skit i andra som ligger där och skvalpar i vår kultur.

Vi flockar och det är ju löjligt att lägga ner massa energi på att intala oss att vi minsann klarar oss bäst själva...

Jag gör det inte ... även om jag tycker om att vara själv ibland, men det är nog en annan sak...

Så Nej ...eller Ja - livet är sällan rättvist - men det blir godare när man delar med sig av det till fler...

Och missa inte INTE In Treatment - 22.30 TV2 Mån-Fre
Helt klart beroendeframkallande...

Varberg

Varje år, vid den här tiden särskilt får jag behov av att åka till Varberg. Det är nog för att jag har en historia med Varberg.

Jag var ett kollobarn när jag var barn. Eller då hette det koloni. Man anmälde sig via en lapp hos fröken om man ville åka på koloni några veckor på sommaren och det ville alltid jag. Jag hade inget begrepp om vilka som fick åka och varför, att det på nåt sätt hade med att man var sämre bemedlad att göra, även om jag väl visste att det var det vi var. Jag ville bara åka på koloni. Till Södra näs. Varje år under... tre, fyra? år var jag där. Jag var en av dom som aldrig längtade hem. Ville jag åka hem?

Iallafall. Södra näs låg alldeles vid havet, ett stort hus och två mindre varav ett var en lekhall. Inga gräsmattor utan något som måste ha varit gamla spannmålsodlingar.. stubbrester som man inte kunde gå i för det gjorde så ont. Vi gick nog där ändå.

Där lärde jag mig pussas, lärde mig att det fanns vuxna som verkade ha roligt. Jag har doftminnen - en blandning av tandkräm, kallt vatten och många barn som spottade skum samtidigt i plåthon. Varje lördag kar-badades vi. Det var nånstans runt 1967, 68, 69. Nu vet jag vilken sorts unga idealister det var som sommarjobbade där, då kände jag bara mig glad och omhändertagen. Inget hände som inte skulle hända.

Iallafall. Runt hela kolonin låg en mur. Hög, dit vi klättrade upp på kvällarna och tittade ut. Som fågelungar satt vi där på rad. Som maskrosfrön som vind för våg hamnat där. Som en slump kunde det se ut, vilket jag tror att det inte var. Men vi satt och satt. Och tittade. Säkert hade vi roligt och planerade rymningar. Men mest kommer jag ihåg horisonten och alla tankfartyg som gick därute. Tror inte jag tänkte nåt om frihet och sånt. Då.
Nu har jag ett behov av att någon gång varje år komma till Varberg och titta på den horisonten. Och fortfarande inte veta jag vad jag tänker. Jag bara känner mig trygg.



Japp.. min horisont.

bärfundering

går omkring och plockar de små röda mytomspunna bären som växer lite här och där i trädgården. plockar, äter och får en insikt om varför man aldrig stöter på smultronglass, smultronsaft, smultronpaj, eller nån annan smultroningrediens, för jag har aldrig ätit nåt som smakar så mycket artificiella tillsatser i sig själv. hur tänkte naturen här? dags att skapa lite parfymerad smågodis när det är som sämst, för människan att plocka, trä på nåt skitigt strå som inte funkar för bären ramlar av hela tiden och får ungar att gråta och resten kan dom äta tillsammans med strårester... rätt åt dom.?



näää, tacka vet jag blåbär, går inte att trä på strå, finns i mängder och är den svåraste bärsmaken att framställa industriellt. och man måste inte ens vara lycklig när man plockar dom. eller av att plocka dom

jaja, liten fundering medan jag försöker hitta i hemmet.

Ledighet = böcker

att vara ledig är att få läsa - helt utan hämmningar ...
jag vaknar vid 06.15
läser i 45 minuter om Rosemary Alteas väg till att bli medium ...rare... nej...skämt... alltså en som pratar med andar...
somnar om
vaknar vid 9.25 och läser GP om allt möjligt - just idag om ICA Stig som i verkligheten heter Hans Mosesson och gammal Nationalteatermedlem...
blir avundsjuk på att han bor i en gammal ombyggd lada i Brottkärr - för jag vill också bo i en ombygd lada - kanske inte i just Brottkärr men ändå...
Blir lite glad för Stig/Hans har inga bokmärken eftersom han aldrig kollar på nätet - istället räknar han upp sina favorithamnar och jag blir sugen på att få se Lilla Kornö på riktigt - ..." det är så vackert:den lilla hamnen,de dramatiska bergen och husen ..."

Igår beställde jag en bok via nätet som en gammal barndomsvän tipsade mig om då vi sprang på varandra på Zara och blev stående vid ett bord med rätt snygga byxor i en lite urtvättad pastellvariant av jeanstyp och Grace Kelly inspirerade 50 tals koftor - diskuterandes ledarskap och hur bra det kan gå samt hur jävla illa det kan gå ...också ... ifråga om gruppdynamik.
Boken heter Ledarskap på apstadiet.
Det är en bok som blandar friskt mellan gruppdynamik och chimpansforskning och den blandningen kan man nog bara älska... dessutom går en del av bokens intäkter oavkortat till apforskning...
Jag kommer återkomma med rapporter om detta inom 2-3 leveransdagar...

För övrigt är det två böcker som dagen kommer ägnas åt :

Livets små omvägar - 50 råd från en som tagit dem av Regina Brett - det är en mysig och god bok ... kanske kommer jag att låna hennes 50 råd här i bloggen och utveckla dem efter mitt förvirrade liv...

Alla goda ting är tre av Robert Moss - att se kraften i drömmar,sammanträffanden och fantasin ... och nog kan jag behöva hjälp här eftersom drömmen inatt bestod av en rätt stel gammal älg som bara stod rätt upp och ner samt en flock med harar eller kaniner som var direkthämtade ur den långa flykten... Briiiiiiiiiiight eyeeeeeeeeeeeeees ...buuuuuuuuuuurning likeeeeeeeee fireeeeeeeeeee

jag hoppas jag slipper springa på den där älgen - universiellt sammanträffande eller ej...

Pax vobiscum alla ni därute  - jag återgår nu till de magiska ordens värld ...

jag är en lånare/inspirerad av...

andra
så är det...
Men inget är väl egentligen Brand New
Det mesta verkar snurra runt i tillvaron likt atomer
Allt finns från början men uppenbaras olika.
Same same but different.
Dinosauriebajs ena dagen blir balkonglåda eller en kofta i viscouse nästa...

Jag har varit utan uppkoppling i snart 2 veckor.
Ingen blogg
Och ingen blogg på arbetstid.
Och det är nog tur
Mitt arbete är som en surrealistisk fransk film.
Det är overkligt.
Det är fantastiskt roligt
Det finns inslag av tragik
Det är teknik
Det är språkförbristning och kommunikativa utmaningar
Det är research och jag har tillexempel precis lärt mig att mellan 1860 och 1890 bar svenska soldater en vapenrock med dubbla rader förgyllda knappar och en skärmmössa i lack...
Det är katalogisering och det är indexering; skillnaden mellan dessa är att... katalogisering bygger på sökbarhet med hjälp av numrering medan indexering bygger på sökbarhet med hjälp av ord.
Det är photoshop och bilddjup
Det är scannerprogram
Det är 1783 stycken negativ tagna av en Herr Hasslöf som var en fiskarpojke som blev maritimetnolog som blev etnologiprofessor i Köpenhamn

Det är att försöka vara inspirerande och trovärdig och kolla närvaro på 30 vuxna människor,svara på 1000 frågor varje dag som jag har sisådär halvbra svar på, att bekräfta och lyssna och jonglera ifråga om Arbetsförmedlare,försäkringskassa,programenheter,hembygdsföreningar samt museum + lite hantverkare,fastighetsförvaltare samt städbolag och några till som jag nog glömt bort...

Jag skrattar ofta och förvånas och gläds för det mesta vilket blandas med små skvättar förtvivlan...

Nu har jag 8 dagar ledigt.
Mrs Bates klättrar runt på min balkong
Och bladlössen har hittat till tredje våningen
Snygga balkonglådor i zink är totalt opraktiska
Imorgon skall de bytas ut till Hammarplast självbevattnande - fula men bra
Mina drömmar är tillbaka efter tre år och sex månaders frånvaro
jag dricker en Sommersby ekologisk cider
Livet är synnerligen GOTT

del 7, en konversationsutveckling

affärsinnehavare 1, - Hi, how are you
jag, - Ehhh ?

affärsinnehavare 2 - Hi How are you!?
jag, - eehhh fine.. or

affärsinnehavare 3 - Hi, how are you!
jag, - fine, good, thanks

affärsinnehavare 4 - Hi how are you!
jag, - FINE!! wonderful, thanks

affärsinnehavare 5, Hi how are you !
jag, - fine, nice, good!! how are you??!
affärsinnehavare 5. - doing well, thank you!!

affärsinnehavare 6, - Hi how are you!
jag, - very well thanks and you!
affärsinnehavare 6 , - doing well, thank you!
jag, - good ! what nice store you have, really good stuff, how much då you take for this?

Ja ni fattar, så höll vi på. Man får frågan varje gång man går i en affär och till slut så har den svenska chocken lagt sig, och man kan börja utveckla sin svengelska till fullo. Dom är inte på något sätt mer påträngande där än här, bara mindre blyga och lite mer närvarande. Tycker jag. Man kan gilla det eller inte, jag gillar det. Men, säger de flesta här hemma, det blir ju väldigt ytligt!! Ingen menar väl nåt med det!!!
Herregud, jag ska inte bli bästekompis med varje människa jag möter, jag vill inte ens ha ett "möte", jag vill bara se nån i ögonen och bekräfta att just det, nu gick jag in i din affär. Hellre artig ytlighet än surmulen tystnad. Tycker jag.

Och säkert fyrafem barservitriser och affärarbeterskor kommenterade ett väldigt blått halsband jag har... -Ohhh, what nice necklace! Beautiful! Ytligt kanske, men väldigt väldigt snällt. Nästa gång nån på HM, NK eller nån på nån restaurang här så mycket som kastar ett gillande öga på det (halsbandet) lovar jag att berätta det. (kanske inte NK då, där är jag ju aldrig). Jag gillade deras attityd och generösa inställning (jag vill gärna sälja till dig men jag kan vara trevlig under tiden). Nästa inlägg kommer nog att handla mer om attityder. Där och här.

Förövrigt gillar jag svenska Ballerina Kladdkaka, DEN är god! Det står på paketet att man ska doppa den, dock inte i vad. Den är godare odoppad tycker jag.

jo då

det kommer en del 7, var så säkra.

problemet är bara att jag kör på inspiration, inte på disciplin. Det är därför jag inte skriver böcker, är i min keramikverkstad, bakar nyttigt bröd, är oknubbig, lagar mat och kläder... och allt annat jag inte gör eller är. För min inspiration och jag går ofta åt olika håll, ser världen ut olika vinklar - jag kan känna en liten gnutta energi nångång och tänka.. jaaa, NU går jag ut och drejar den där 50årspresenten till den där vännen. men då säger inspirationen ... nonono.. vi måste vänta LITE till, till SNART. DÅ kommer det att bli ännu finare... DÅ kommer du att skapa det där underverket du har den där superklara bilden av...SNART vill rabarberpajen från trädgården skördas, OM ETT LITET TAG har storyn för din stora roman kommit till dig.... ta dig ett glas vitt så länge!

det är du värd.

så, sålänge.... håll till godo!



ja, det är jag. också.

21 grader

och det inträffar just i detta ögonblick det som kallas tropisk natt. Sitter och väntar på den nu, utomhus och med dansbanebelysningen tänd. Med kaffe, glass och jordgubbar. Så jag säkert vet att jag inte kommer att sova inatt. Kaffe och duntäcke är kanongrejjer en sommarkvällnatt när tropikerna hälsar på. Och så lite socker på det.

Var var vi nu då.. del 6 kanske? Det är många teman kvar att avhandla, som tex storleken på amerikanerna och på deras portioner.



Amerika är fullt av tjockisar. Så är det. Men det är roligare att prata om hur fantastiskt amerikanskt amerika är. Hur glad jag blev att bli kallad Honey av servitriser som hela tiden fyller på tunt kaffe i för tjocka muggar när man sitter i dom där röda plastläder-båsen och väntar på frukostpancakesen. Och man blir som ett barn, säger yes please och no thanks, på en sån usel amerikanska att servitrisen glatt påpekar att man har en "charming" accent och måste fråga; varkommerniifrån (whär do jo cåmm fråm)?!?! Och man svarar artigt och plågsamt generat Swiideen (för det fattar ju jag oxå, att dom har roligt åt uttal, grammatik och konstig språkmelodi) och dom ler ännu större och säger.. OOhhhh.. Och man undrar om dom vet vart det ligger, för det vi ju, att amerikaner generellt är obildade och inte har en aning om europeisk geografi. (hämnden är ljuv)

Men fy fan va härligt det var.

det här är fint...

Kantareller och VM finalen oväntat tillsammans...

Spanien vann 

Kantarellerna var goda

önskar mig en sommarstuga

typ den här:
I Åsa
550 000 tusenlappar...

Jag intalar mig att det är tyst och lugnt där.
Jag har läst en bok om önskningar.
Att det man önskar sig kan man få- att önskningar är ett slags krusningar på energibanor men att alla former av önskningar fungerar som kedjereaktioner och därför alltid påverkar andra på något sätt...

Läste en intervju med Karin Alvtegen - hon med böcker som Skuld; Skam,Svek.
Bra och välskrivna psykologiska deckare.

En dag såg hon ett program på kunskapskanalen om att vi människor egentligen inte VET någonting.
Att det finns precis hur mycket som helst att upptäcka ... till
Hon tyckte det var trösterikt...
Det tycker jag också...

Nu har jag upptäckt att jag längtar efter en sommarstuga...

Fullt upptagen

med att njuta av det som är mina försök att skapa en trädgård. Mottot har med tiden blivit learning by bying knopps, planting, killing by okunskap and bying new... knopps. Jag tänker att det som återkommer är det som trivs och att det blir bäst så. Men jag sörjer ändå en vit lilja.



Tanken är det ska vara en plats vilja vara i. Sitta runt i. Ligga i. Nånstans där man inte känner att livet nog håller på nån annanstans och därför måste dit, nånannanstans. Mer ett ställe att skingra den återkommande rastlösheten. Den smygande livsledan som ibland dyker upp och kanske hör till livet? Tänker att jag kanske kan gunga bort den.

Hur det går? Jo men tackar som frågar. Och så är ju trädgårdar av den art att de skiter i om du är rastlös eller inte, den bara finns där. Och återkommer. Med eller utan de knoppar man förälskat sig i, impulsköpt och planlöst grävt ner.



Huller om buller tycker jag är finast. Utan eftertanke, eller iaf inte så mycket eftertanke. det blir som det ska. Typ.

Och glas är fint. Överallt.

nu blev det kanske lite tjatigt

jaha.. tänker kanske nån, har hon bara amerikat, pancakes och maple syrup i huvudet.

nej säger jag. jag har mina knoppar också. som jag bevakat med ett galet grönt amatöröga hela våren. som jag har glott. och väntat. och bevakat. och snigelmördat för och ömt klappat på. och som jag nosar i, njuter av och pratar med.



nu är dom här.



och som vanligt delar vi samma intressen, pälsen och jag.

del 5, där

jag funderar på vad som är intressant för andra att höra om.. om någons annan resa egentligen.

vad är det som är intressant i andras glädje, svårigheter, rädslor, skratt ... vad vill man ta del av, vad kan man avvara.

vill ni verkligen veta hur ett hotellrum i san francisco kan se ut? och varför vill jag berätta om det?

(här raderade jag just ett långt resonemang som blev mer än lovligt prettanschöst, så kan inte nån annan berätta om varför)

så, vare sig ni vill eller inte.. så här såg vårt rum ut i ett hotell där lokala konstnärer utsmyckar varje rum i sin egen stil. först blev man nervös, sen full i skratt och till slut orkade man se detaljer. ingen vidare konst men att sova i en konsthall tvingar en att titta... se alltså. ett nyttigt rum.




och så fick jag mycket att tänka på när vi åkte förbi många såna här skyltar.


klicka så ser ni hur många som bor i san simeon.

man undrar om dom ändrar siffrorna på invånarantalet så snart nån flyttar, föds eller dör. vem gör det. det är så härligt oekonomiskt och orationellt på nåt sätt. och varför är det viktigt att berätta för okända förbipasserande resenärer hur många EXAKT som bor i stan. jag blir upprymd av skylten. av att varje individ blir räknad som viktig och redovisad i sitt sammanhang. anonymt. en skylt redovisade sex invånare. så ska vi ha det tycker jag.

del 4

Handlar inte om något annat än hur verkligheten överträffar förväntningar och fördomar...

typ...

Vi var på Venice beach i Los Angeles. Ett "hippt" ställe med långa stränder, en strandpromenad med de vanliga turistfällorna, de man hittar överallt - från smögenbryggan till gågatan i nån italiensk hamnstad... försäljning av t-shirtar, solgalsögon, solklänningar med batik, barer, restauranger.. osv osv... men så plötsligt händer det... verkligheten...


(klicka på bilden, se att doktorn är inne)

Yepp.. Botox on the Beach granne med Medical marijuana. Två "läkarverksamheter" vägg i vägg. Snabbt och lätt lyfter man både humör och ögonlock.. på ett ögonblick. Mellan bad och lunch kan man lyfta bikinilinje till oanade höjder. Ingen upprörs, ingen reagerar, det bara finns där, mellan glass- och tåringsförsäljarna.

Jag som dock fortfarande kommer från Borås blir som förstummad och det klokaste jag kan tänka är... eftersom det finns en sång för varje tillfälle borde det väl finnas ett för detta oxå.

del 3

här skulle jag bevisa hur klok jag är genom en smart spaning... om det amrikanska kynnet.

så, vad hände.. jo, jag har sovit i hammocken hela dan, när jag inte har vattnat eller köpt fler knoppar. sen tog vitvinet över som avslutades av danskefyndet baileys och tv. det blev som en mental whiplash, fast i slowmotion.

men vi återkommer, jag och obama

Det är varmt

... lite väl hett om både öron samt ben för mig.
Höger underben förvandlades till ett jättelikt och kliande nässelutslag rätt som det var...
Så är det att lära känna sig själv.
Vilket innebär att jag kommer bejaka den här värmeskygga engelska ladysidan hos mig som helst vill sitta i skugga under en parasoll.
Mina dagar som knaperstekt och puttrandes i sand och kokosfett är över...
Nu blir det heltäckta linneballongkläder och brun utan solvitrol.

Längtar en aning efter höst och luft med stålklirr...

För övrigt är ambivalensen stabil. Gruppdynamik är INTE riktigt min grej.
Jag har väldig dålig lust att dynamika grupper.
Jag gillar frihet. Frihet att inte behöva hålla på att styra och ställa med någorlunda vuxna människor.

däremot

håller ett stigande intresse för foto på att växa fram.

Och digitaliseringen
Och katalogiseringen
Och historien om foto i stort
Och att det var ett av få yrken som kvinnor kunde ägna sig åt för att försörja sig under början av 1900-talet och framåt...

Imorgon blir det växtförsäljning ...

en resa, 2

Del två kan vi kalla... kulturimperialism. Eller "jag kan ge dom som är uppfödda på amerikansk tv/film och inte kan hjälpa det" ett ansikte. Sällan har jag blivit så förvånad över min egen uppspelthet som när turist-turen med buss som vi bokat i LA, sveper förbi


Rodeo drive, det var här Julia Roberts handlade sina kläder efter att hon prostituerat sig i Pretty woman.. (jo, jag rodnar, skäms över att jag vet det, över att jag grät i slutet av filmen, men handlar detta om kulturimperialism så gör det)

Efter den skylten fanns det ingen av mina reaktioner som förvånade mig längre. Och inget jag behöver skämmas mer för. Tror jag.



Hollywoodskylten ja. Men det är ingen idé att "get starstruck" för det fanns inte en stare i närheten. Förutom möjligtvis MJ. Eller, rättare sagt, Michael Jacksons ande. För nog fanns han där nånstans bland fans som sittdansade i amerikanska raggarbilar bredvid stjärnan, för tredje dagen i rad. Det var efter årsdagen av hans död. Fansen fick inte komma in i gravkammaren så dom firade helt enkelt på Hollywood boulevard, på hans stjärna. Och det kändes som att han själv stod bakom drösen av försäljare av vita högerhandskar och cashade in ... nåt. Kärlek? På Hollywoodvis?



Och på tal om Hollywoodskylten så finns det (enligt initierade källor) krafter som vill ta ner skylten men Hugh Hefner som sponsar renoverandet av Y:et sätter sig emot det. Hö hö.



Men sinnebilden för Amerika i Amerika är nog flaggan. Och den är vanligtvis stor. Och överallt. Flaggstänger kan se ut som tandpetare som agerar hållare för sänglakan. Och då menar jag inte symboliskt. Det är helt fel proportioner för en svensk lite tillbakahållen estetism och nästan obefintlig patriotism.



Flaggor flaggor flaggor som man blir glad av.... Hela San Francisco flaggade. Men blev liksom kär i stan. Skit samma om det är kärlek till stan eller till folk av samma kön, sa stan på nåt vis. Och jag gick såklart på det, för att jag vill det. För att jag vill att det ska vara så, att en mytomspunnen stad ska hålla den fanan som sin högsta, inte paradgator, hjul, byggnader eller nöjesparker. Jag tror att det var cirka 156 874 flaggor i de färgerna. Och den lilla boråsgöteborgaren inom mig tänkte.. gôtt mos.

Nää.. det gjorde den inte. Men jag åker gärna dit igen.

Nästa avsnitt kommer nog att handla om integritet, eller amerikansk blygsamhet. Som jag uppfattar det.

En road trip och vad man kan få syn på, 1

Nu är jag återkommen. Välbehållen om än inte välhållen. Har många bilder och många filmer från det förlovade landet. Ett skojigt land. En roadtrip innebär med automatik mycket vägar. Och upplevelser från vägar. Jag tänkte att jag skulle ge er en smakbit lite varje dag. Som en följetong typ. Som "Sommarpratarna" fast bara jag. Eller bara min upplevelser.

Ett bilburet land. Som sagt var. Detta är en av miljoner vägar genom Los Angeles


Alla som klimatkompenserar räcker upp en hand!
................ nähä.. nänä..


Det finns överfulla vägar. Och det finns vägar som är tomma. Som bara är.




Natur och kultur. Och man behöver inte välja. Eller.





Så finns det övernaturliga varelser som bara ligger och ligger. Rätt som det är. Som sjölefanter. Längs vägen på en roadtrip.

hello ...hello ... is there anybody out there

jahapp då var det juli...

ingen ledighet i sikte

jag arbetar arbetar arbetar

men

har hunnit med att hitta en nästan ohyggligt god choklad...

Anthon Berg Seasalt Almond - fairtrade Chocolate Dark

köp ät njut !