del 5, där

jag funderar på vad som är intressant för andra att höra om.. om någons annan resa egentligen.

vad är det som är intressant i andras glädje, svårigheter, rädslor, skratt ... vad vill man ta del av, vad kan man avvara.

vill ni verkligen veta hur ett hotellrum i san francisco kan se ut? och varför vill jag berätta om det?

(här raderade jag just ett långt resonemang som blev mer än lovligt prettanschöst, så kan inte nån annan berätta om varför)

så, vare sig ni vill eller inte.. så här såg vårt rum ut i ett hotell där lokala konstnärer utsmyckar varje rum i sin egen stil. först blev man nervös, sen full i skratt och till slut orkade man se detaljer. ingen vidare konst men att sova i en konsthall tvingar en att titta... se alltså. ett nyttigt rum.




och så fick jag mycket att tänka på när vi åkte förbi många såna här skyltar.


klicka så ser ni hur många som bor i san simeon.

man undrar om dom ändrar siffrorna på invånarantalet så snart nån flyttar, föds eller dör. vem gör det. det är så härligt oekonomiskt och orationellt på nåt sätt. och varför är det viktigt att berätta för okända förbipasserande resenärer hur många EXAKT som bor i stan. jag blir upprymd av skylten. av att varje individ blir räknad som viktig och redovisad i sitt sammanhang. anonymt. en skylt redovisade sex invånare. så ska vi ha det tycker jag.