Playing for change...

Okey Kinnevik... jag är med...
Spontanbidragförslag inskickat - vilket går ut på att jag tycker alla borde göra små lergubbar som ett slags känslospaning.
Går det så Går det
Och den här lilla mumsingen är min bästa inspiration!
Håll Tummarna för min Idé och att jag får lön och hjälp och allt möjligt...

Morph Emo PlayClay

Han är den enda som vet, eventuellt har han meddelat kompisen längst till höger.

Förresten, tittar man noga så kan man tillochmed ana att det är hon som bett honom.

Jag tycker det är en fin bild av en lycklig stund.

det är mer såhär ... just nu...

Jamen nämen

ett precist uttryck som uttrycker i stort det som är viktigt att uttrycka..

jamen nämen..

att dra sitt strå till stacken

... det gör jag nog inte precis just i detta nu.
Inga strån.
Ingen stack.
Bara snö.
Och OS och vuxna som leker lekar på allvar.

Jag hittade en liten (platt) söt,röd och oanvänd bok i min bokhylla som hette Essens Visionsbok - den fick jag av en rar o gullig väninna som jobbar på en reklambyrå och den söta lilla Visionsboken var nog en hitta-på-nåt-inspirerande-till- alla-anställda-present...
Det behöver nämligen reklamanställda emellanåt för det jobbet knådar fram det värsta och det bästa ur människor - oavbrutet...
Och några böcker blev nog över och jag fick en av dem.
Och den satte jag i min bokhylla och glömde bort...
För just då när jag fick den boken snurrade min tillvaro fort - alldeles FÖR Fort.
Snurrade och KNÅDADES...
Så fort så stråna till stacken flög runt som ystra pilar och gjorde mer skada än nytta och tiden var helt galet ur led...

Nu går det mesta mer långsamt.
Jag tror det kan bero på ett dagligt intag av Linfröolja 1 matsked morgon och kväll.
Omega 3 som gör en massa nytta inuti hjärnan,ett slags finfin smörjolja för minnesmaskineriet och alla små synapser och bärare och hela den kemisk-elektriska soppan som skvalpar omkring däruppe.
I en annan bok läser jag om några maträtter som man kan äta som stressbrytare.

Vad sägs om följande: Rökt makrillpaté på knäckebröd, Mandelsmör på rågbröd, Spenatsallad med solroskärnor, Sojamilkshake med färska bär, Potatissallad med inlagd sill, Jordgubbs- och Kiwisallad med sojagrädde samt en Mangodryck med sojamjölk och solroskärnor...?

Stress sliter på kroppen och på hjärnan och på Binjurar - C-vitamin,magnesium och B5-vitamin är bra att stoppa i sig då stressnivåerna känns höga.
Att springa runt och hela tiden vara stressad gör oss alla helt dumma i huvudet - på riktigt.
Och Immunförsvaret lägger ner...
A-C-E vitaminer samt Zink och Selen oskadliggör en del av de fria radikaler som alstras under stress.


... Ät Drick och bli Glad och Lugn och fokuserad men hoppa socker och kaffe och sprit är budskapet...

Boken heter Ät dig frisk - välj Rätt mat av Vicki Edgson och Ian Marber - kan tänka mig att den dyker upp snart på en Bokrea.

I visionsboken läser jag små sagor om att andas eller om vad ett hem är eller om ledarskap och förändring...
...sedan finns det tomma blad och där kan man skriva själv efter varje saga...

Och Långsamt är det nya svarta åtminstone för mig med hjälp av Rökt makrillpaté, stärkande B-vitaminer, Omega 3 och andning - Långsam andning med att räkna till tio med start 1 på utandning ...
 - phuuuuuuuuuussssssssttttttt!!!

Jamen snön ska man väl blogga om

I går var jag ute och intog snön, kastade mig i drivorna, tvingade ner de stora högarna, plattade ut, åkte pulka i den, klev, änglade, ålade mig.. ja jag gjorde allt för att göra den mindre klaustrofobisk, för att kontrollera den, förvandla den till nåt mig jämbördigt. Jag försökte helt enkelt bli kung i mitt eget snöh-e för att vara mäktig att bannlysa den. Tränga ur den ur min trädgård.

Idag när jag vaknade såg man inte var jag utkämpat min tappra strid. Alla spår var utplånade. Snön låg där igen och skimrade i solen, som om jag aldrig lagt min kropp där. Snön vann.

Men jag vinner i längden... med solen.. mmhhoooaaaaaa

... jobba på Botaniska...

... Det hade minsann varit härligt...
 Vill gärna tro att det vore okey att sälja sin dyrbara tid till västra Götalandsregionen med en god GRÖNt Frodig känsla i maggropen...


...annars kollar jag på curling och stör mig på Katarina Hultings röst - hennes stämband känns tvinnade som ett bungyjumprep och inga stenplaceringar i boet blir förklarade och jag försöker förtvivlat få ett grepp om regelverket... medan Katarina och hennes bisittare sitter o pratar kodspråk om vad som händer på isbanan med varann. Och skrattar och har det lika mysigt som väninnor brukar ha det på en lattefikastund...
Jag vill ha förklaringar - Tack !
Så tråkig är jag. För jag gillar curling - en lek från 1500-talets Skottland...

Läser en bok om känslor av Anna Kåver - den är bra.
Jag vill tro mig om att ha någorlunda koll på känslor - men jag blir tveksam ju längre jag läser.
Sedan blir jag förskräckt (är det en känsla ?)
och så tittar jag mig omkring och ser att det nog är ganska få av oss människor som blir känslomässigt bekräftade... fast det är DET vi alla längtar innerligt efter.
Eller så har jag helt fel.
Att egentligen vet man ingenting - det enda jag vet är att jag ingenting vet sa Sokrates

... ungefär som att titta på Curling med Katarina Hulting som kommentator och nu ligger de svenska herrarna under med 2-1 mot Canada...

Överskattat

Skaffade mig en sån där liten maskin som man kan "skära" bort noppor på kläder med.

Nu har jag en bomullströja full med små hål och en ullkappa med halvnoppor.

Ska det vara så?

VAMmar

VAM... är motsvarigheten till VAB. Alla som jobbar vet att kollegor ibland/ofta vabbar, det vill säga dom är hemma för vård av barn. Jag är hemma för vård av mage.

Min mage kör ett enträget bedjande efter fyrtioprocentig grädde. Jag hör den tydligt. Gärna med mandelmassan och kardemummabullen. Den saknar krämfräschen, äggochbacon, vinsås och röda biffen och de fyra kopparna kaffe om dagen som jag i ett svagt ögonblick lovat att alltid leverera. För sisådär 30 år sen. Kontrar med att det för f-n är preskriptionstid på sådana löften och håller den inte käft snart så kommer att jag svälja hela kamomilltepåsar. Nån måtta får det för h-e vara på kraven, nu när vi ska försöka .... storstäda. (kära nån, inte visste jag att veganer svär så mycket)

Hur det går? Jotack. Det går bra tycker jag. Tycker vi, min mage och jag. Vi har väl båda två varit lite ... luriga mot varandra under vår gemensamma levnad. Det här tål jag nog inte, har jag ibland tyckt mig höra nerifrån och jag har kontrat med att.. va, är det inte gott nog åt dig? Ofta när jag erbjudit skitgoda grejjer som smågodis och rostat bröd har det ryats högre men jag har låtsats som jag inte fattar. Då blir magen.. sur. Och kastar sig ut i alla väderstreck, över alla linnings-hinder, som vore den på rymmen. Finns inte en knapp den inte forcerar. Jag hämnas med en Plopp lakrits, vaniljmuffins, tre Plopp lakrits till och en stor latte. Och så har det hållit på. Just nu förhandlar vi om vapenvila. Den är på gång.

inteätainteätainteäta

Och blir man inte lite debil av att avstå kött och vin? Det känns så efter det här inlägget.

Två GULD

...till Sverige !!!
Heja heja
Och jag blir sådär barnsligt fylld med glädje då de skidar in i mål...
Precis som jag kan bli alldeles pirrigt nervös då det är dax och de står vid starten och man vet att nu fan ...nu ...gäller det...!!!
Jag börjar bli lätt oroad av min förmåga att leva mig in i saker ... t o m genom Tv-rutan...
Sist fick jag nervöskänning då jag råkade zappa in på mästarnas mästare och P.Sjöberg och någon skrinnarmänniska Gustavsson hade kvällsduell och skulle fånga nedfallande svärd!
Allvarligt!
Ett nöjessportprogram med hittepågrenar och gamla fd sportmänniskor i ett slags mer sportinriktat Big Brotherkoncept... ger mig lätt stirrig vollyboll -match-mage!
Det är oroande och att sportmänniskor tycks vara fyrkantiga och torrt inrutade som ett träningsschema ända ner i personligheten är också oroande...
Det handlar om mina spegelneuroner - vilka tydligen är på gränsen till överfungerande.
Å andra sidan är det spegelneuronerna som gör att medkänslan och empatin fungerar ifråga om  medmänniskor och den vill jag få ha kvar.

För övrigt är jag mycket glad över min randiga handmålade vägg min käraste gav mig i present.
Lila - Brunt- Beige i jordtoner typ 50 tal - Snyggt!
Hela rummet förändrades och blev bättre på ett alldeles oväntat positivt sätt.
Och hallen är fint lila och känns härlig att kliva in i - som en violpastill!

Violpastill is the shit !

          

Detox eller Botox?

Och det blev detox.. så nu håller en köttätande sockerberoende koffeinist med vinkaraktär en kopp kamomillte i handen. (vart ska man annars hålla den hö hö) . Vegankost, vilket inte innebär att man får äta veganer utan att man inte får äta små söta kycklingar eller äggen, inte det goda baconet med vin till, inte morronkaffet, inte sockerkringlor eller pastaskruvar och absolut inte torra kakor med härdat fett i. I en månad.

Hur det ska gå?

Den som lever får se.

Frågan är

... på tal om blogvännens inlägg.. vad ska man med jobb till?!

Folk trivs, älskar det, missbrukar det, utvecklas av eller bli blir avvecklad.. alla varianter finns... men jobb är och förblir tid man säljer för att kunna göra det man hellre vill göra. Och man säljer det oftast åtta timmar om dan, kanske 9-10-11 timmar om man har långt till jobbet....(och måste sitta i bilköer), tiden som blir kvar behöver ägnas till att tvätta kläder så man kan gå till jobbet hel och ren nästa dag, laga lunchlåda eftersom parkeringen är så dyr och kanske hinna läsa ett blad i boken. Och då har sällskapsdjurens behov antagligen inte tillfredsställts.

Vart tog sextimmars arbetsdag vägen?? Vart Medborgarlönen vägen?! När slutade vi kalla det Löneslaveri!?!?!? Togs friåret bort? AV VEM?! Arbetslöshet anses vara människans största fiende i Sverige eftersom mantrat - Du har inte ditt jobb du ÄR ditt jobb - har spridit sitt virus och gör iaf mig sjukt osäker på om jag egentligen vet, kommer ihåg, vad det är jag är här för att göra. Egentligen. Vad jag egentligen längtar efter. Vad som ger mig odelade känslor av tillfredsställelse.

Jag jobbar gärna. Jag gillar att jobba .. (jaja.. oftast iaf.. när jag väl kommer igång), men jag har svårt att stå ut med att min utmätta tid inte är min att bestämma över. Jag får mig tilldelat en sådär 3-4 timmar om dan att härska över. Och i perioder där jag fått tiden tillbaka (ja kalla det gärna arbetslöshet) har jag haft fullt upp med att hantera min känsla av värdelöshet.

Godkänd medborgare, helindoktrinerad, det är jag det.

Här ligger en hund begraven. (och det är inte min)

att jobba gratis... eller inte ...

Tilltryckt
kan man bli
och det är trist.
Att "provjobba" gratis tycker jag är att bli tilltryckt.
I Restaurangvärlden har det ofoget tydligen blivit ett vedertaget begrepp.
Det gör mig förbannad - i mina ögon handlar det om att manipulera in människor i en känsla av att bli värderad, och att bli väldigt lågt värderad.
Och är man ung och gärna vill in på arbetsmarknaden och känner sig svajig i sin självbild för det ingår liksom i paketet ung då tror jag att risken blir att man fastnar på ett obehagligt sätt i en sådan arbetsgivare.

Alla människors tid har ett värde.
Jag är övertygad om att 99% av dem som är villiga att pröva på ett jobb gör detta med en god intention.
Jag känner att jag börjar bli mer än trött på en männsikosyn som hela tiden handlar om att trycka ner eller trycka till sina medmänniskor...
Va fan är det frågan om?
Komplex?

Och nu var det min tur !

Jag blev mest irriterad och irriterad på mig själv som inte tog upp diskussionen direkt.
45 år och provjobba gratis i 5 timmar. På ett café - dvs plocka disk.

Tack Tack MEN NEJ Tack!

För mig handlar det här om att få skam lagt på sig - att jag skall känna mig lite dum och kanske inte säga något för om man inte vill betala för ett utfört arbete så borde det betyda att jag inte var värd att få betalt.
Därför måste jag upp till bevis nu och vara tacksam för de små smulor som på nåder kommer slängas åt mig.

En gång i tiden var jag Restaurangchef - Alla som provjobbade hos oss fick betalt.
De som man förstod direkt att detta inte riktigt var deras grej fick betalt och ett tack för hjälpen den dagen.
De återkom också som gäster och talade förmodligen gott om stället och oss som jobbade där.
Goodwill kallas det på managementspråk.
Idag verkar alla vara så inbakade i sin egen individualitet att det där med ringar på vattnet tycks vara helt borta ur medvetandet... dvs att det jag gör eller säger påverkar andra som gör eller säger osv ...

OCH som den jobbiga idealist jag är så fortsätter sökandet efter ett jobb där hjärtat och hjärnan överenstämmer, där det man säger och vill inte bara är en fasad...

Och då ... kan jag överväga att jobba gratis...med glädje !

Ditt och datt från veckan som spratt ... iväg

Bilköer... jag kör bil till Göteborg när jag ska till nya jobbet. Tänker som så att om jag tar med lunch hemifrån så parkerar jag för lunchpengarna så går det på ett ut. Det är nog många som tänker som jag för det är jag och tusen till ungefär som slåss om vägrenen.. OM inte jag åker före dom. Vilket jag gör. Senast 07.00 måste man starta om man ska vinna bilkön, så jag blir en tidig flexare. MEN.. när jag sitter där i bilen i lugnan ro kan jag inte låta bli att fundera över inflyttningen till Kungsbacka och på vart alla ska vägen när dom ska till jobbet. Fler bostäder, fler människor, många med två bilar, kommer vägen att räcka? Kommer det att bli en enda lång rullbana till slut, där man snabbt kör på, parkerar, stänger av motorn, får tid att sminka ögat eller dricka medhavt kaffe och det enda man behöver göra är att vara beredd att glida av vid rätt tillfälle. Eller hur tänker stadsplanerarna... Bilköfunderingar.

Barnkalas ... jag har varit på två barnkalas. Alltså i betydelsen mitt och en till mig närståendes barn som fyllde 25 och 26. Sånt som föranleder tillbakablickar. Den 11 februari 1984 var det lika kallt som det varit dom här veckorna. Ja, jag skulle säga att det har varit 26 år mellan köldknäpparna. Då, när man bar hem en liten gulsotig varelse, en 2,9 kilos fantasisk liten älskad människa visste man inte hur det skulle bli. Nu vet jag hur det blev så långt, men jag vet fortfarande inte hur det blir om 26 år. Ständigt lika ovetande med andra ord, det spelar ingen roll hur gammal man blir.. Men om jag får önska.. kanske ännu en köldknäpp... helst ännu fler av oss... och obegränsat med livsglädje. Tack.

Köttklister ... pressen larmar och gör sig till. Köttklister minsann. Men visste vi inte alla att skinkan är limmad. Fast då, förr i tiden, alltså förra veckan, hette det köttlim vilket inte låter riktigt lika ...väl? Nu har pressen döpt om det till KLISTER.. hur mycket Karlssons är det inte i det. Klisterkött, limmad julskinka.. same same.. Jag vet inte jag, ska man äta kött, spelar det nån roll om skinkan eller filén är limmad?

Fredag! jobbajobbajobbaheltid.. åtta till femmmmmm .. så kommer fredag... räkor och vitt vin..
HURRA.. fan vad jag gillar det. Och har man som jag turen att dela detta intresse med man.. så kan det så ut så här...




Överraskningsräkor på sängen, med sprattel i vinet (finns ett väldigt prisvärt i champagneklass.. Rotari, 99:- på systemet) Vittbrödsmulor far runt. Det är värt det. Och klockan är bara 18. Frukost på sängen är såååååå 1993.

Nu, lördag eftermiddag. Pälsen är tränad efter alla konstens regler och det blir ett förtidigt zappande. Det gör inget. För på lördagar har mellan8och5 andra betydelser än på vardagar. Det betyder.. GÖRVADDUVILLKÄRADU.

Februari - en avdomnad transportsträcka

... känns det inte så ?
Den här månaden - som något nästintillliggande mer eller mindre meningslöst.
Jag tror aldrig att något riktigt roligt positivt upplyftande hänt mig i februari.
En gång trodde jag att jag blivit riktigt kär i någon men det visade sig vara ett av mina mer gigantiska missbedömningar någonsin inom den sfären...
Dyrköpt erfarenhet som för evigt borde sänkas med betongklump i minnenas djupaste mörker.
Ja jag vet ... det fungerar inte så ... och att vara bitter är ju såååååååå Bbbbbbbbbeeeeee...
Man skall förlåta och sedan raskt och käckt skutta vidare på livets februaristig och inte hysa Agg mot någon och trallande önska sig alla man mött som vägledare ...ja t o m tacka dem för erfarenheterna man fått lära sig! Jo just det ... den där personen mådde nog väldigt dåligt ... i sig själv... stackars ...snyft snyft!
Jag säger NEJ till det där från och med nu.
Därmed inte sagt att det är eftersträvansvärt att gå och i evighet släpa på olika patologiska idioter och smärtsamma händelser men jag tror att det är precis det som händer om man lurar sig själv med att förlåta Allt och Alla Allting som att det egentligen inte spelade någon roll... på en gång.

Jag vill nog få lov till att simma runt i livets sjö tillräckligt länge och flyta på Mitt Bbbbbeeeee som en nödvändigt skön bitter simdyna.
Och varför är vi kvinnor så fruktansvärt rädda för att bli kallade bittra?
Vill en man eller människa... ja... ja ... verkligen sätta sig på en kvinna så säger han att hon är bitter - det får vem som helst att rulla ihop sig till en liten ynkkula och skamset rulla iväg och gömma sig...
Jag har själv gjort det så jag vet vad jag talar om- alltså skamset rullat min väg...
Så idag fredag vill jag slå ett slag för bitterheten, den måste få ingå annars hade den inte funnits.
Att stå upp för sin bitterhet tror jag är kontraproduktivt på ett positivt sätt.

Fast frågan är om det funkar i en arbets-intervjusituation ...

- Helena, vilken anser du tillhör dina lite mindre bra egenskaper?
- Jo, jag är nog faktiskt ganska bitter - egentligen ...just nu !

Så i denna den bittra månaden februari känns det bittert att icke längre kunna mumsa i sig en hetvägg - dvs semla med varm mjölk som jag nu hastigt o lustigt kom på vara en både God Och Rolig sak med transportsträckan/månaden Februari...

Men det kanske finns glutenfria semlor med laktosfri grädde... eller att en klick mandelmassa med liten hatt med varm soyamjölk... kanske är... mums...igt !

tänker grönt

... hastigt o lustigt har mitt avdomnade intresse för växter och odling och kryddor i synnerhet vaknat till med ett glädjetjut!!! 

Yeeeeeeeeahaaaaaaaa!!!!

Min balkong ... planeras för att få återuppstå som en slingrande djungel några månader framåt i tiden!

Gamla böcker och Allt om Trädgård letas fram ur gömmor - mina fingertoppar skiftar i grönt.

En gång i ett gammalt liv satt jag djupt nedsjunken i skrifter om Austinrosor och underbart ljuvliga mossrosor och rosor med tusen välveckade doftande tusenblad och jag var LYCKLIG.

Det är stort. 

För det är inte alltid så lätt att veta vad som gör en Glad - Glad som i Glad och tillfreds.

I ett annat liv arbetade jag med att sälja rosor och perenner och kryddväxter och Klematis - denna slingrande kärlek i blomsterform - en italiensk rosalila vårblommande klematis som möter en bergssida är vackert så man plötsligt börjar andas ytligt eller den lilla vita minisorten white swan...som lätt  får andningen att övergå till hyperventilation... och växtYrsel

Varför jag lät någon annan kliva in och härja runt i mina intressen och kalhygga min hjärna och definiera den sortens kunskap och kompetens som mindre värda är sorgligt....eller rent för jävligt -egentligen

Växtkunskap som slängdes på en livskompost...

Efter jag hade planterat o rensat och fixat trädgården ...

men men ... nu har min hjärna börjat återhämta sig och att börja tänka grönt igen är som att komma hem och jag startar med min balkong

Det blir del i ett projekt - rostigt armeringsjärn och 3 Klematis

Jag hoppas hitta den här lilla fina;

eller denna:

Italiensk - vårblommande...

seså

Ryktet om min död är betydligt överdrivet.

Snart är det dags för Ditt och Datt

fint med fåglar

Att Jämföra Barn Och Hundar

Ett av världens mest minerade områden är Barn.
Mina barn - dina barn - barn som definition - barn som människor på tillväxt - barn som konsumenter - barn som begrepp - barn som heliga - barn som oskyldiga- barn som ansvarsbefriade - barn som tillgång - barn som problem - barn som arbetskraft - barn som grupp - barn som individ - barn som ett fint tillbehör - barn som spegling etc etc

Varje århundrade har sin begreppsapparat.

Ett annat av världens mest minerade områden är Hundar.
Min hund - din hund- hund som barn-stand- in - hundar som problem - hundar- med delad vårdnad - hund som definition - hund som tröst - hund som tillgång- hund som fint tillbehör - hund som spegling - hund som sällskap - hund som hundindivid etc etc

Varje århundrade har sin begreppsapparat.

Ibland känns det som att begreppet barn fungerar som begreppet hundar eller djur.
De måste älskas annars blir man betraktad som i bästa fall suspekt och i sämsta på gränsen till störd.
Men att bara älska en hund vad den än gör är att göra den en otjänst -allt som hundar gör är inte bra, i en flock blir hunden tillrättavisad av flockledaren - flocken har vissa regler för sin överlevnad...

Det kanske är så att just den synen på system går att överföra till familjer för familjen är ju en flock...
Jag har min uppväxt i två flockar - en som fungerade väl - med regler och uppgifter och ansvar för att få systemet att rulla runt på ett bra sätt för alla.
En som var totalt kaotisk utan kontinuitet och alltför mycket ansvar och med växlande regelsystem efter dagskänsla och ledargestaltens egen agenda...
Naturligtvis har det präglat mig.
Naturligtvis blir jag oerhört frustrerad av organisationer där man säger en sak och gör det motsatta, där de flesta beslut grundas på dagsform från ledargestalten och endast handlar om just det dagsbehovet...

Jag tycker om hundar men jag tycker inte om alla hundar.
En del raser har jag svårare för - schäfer till exempel, vet inte riktigt varför men å andra sidan om jag träffar på en välvårdad schäfer som känns lugn o klok o fin med sin husse eller matte så tycker jag om precis det exemplaret pga den hundens personlighet,energi och läggning...

Å andra sidan så tycker jag mycket om rasen Wippet
men skulle jag träffa på en wippet som hoppar på mig och hugger mig i ansiktet och skäller som en galning om jag bara lugnt gått förbi den så tycker jag inte att det exemplaret av Hund är speciellt vare sig fin eller direkt älskvärd... trots att det är min favoritras.

Egentligen är nog inte jämförelsen mellan Barn och Hundar så så dum!

Dessutom klappar jag mig själv och ger mig själv vacker tass för att jag åtmistone haft en liten gnutta förmåga att bjuda min egen flock på motstånd då de betett sig mindre bra för vår gemensamma överlevnad... och tvärtom naturligtvis...
Det är ingen lätt sak att balansera!
Och Det där med kärlek och ledarskap är inte så himla lätt - det är minst sagt evigt slitsamt !

Vov !

Detta har hänt...

1... min hall är nu Lila, viol för att vara exakt och jag är mycket nöjd.

Det blev finfint, efter att ett tag mitt i målandet ha fått illavarslande känningar av ett kvarglömt scenario från Lukas Moodyssons Tillsammans - och mer som en 1970 tals hall i ett Grön och Ull kollektiv i Ulricehamntrakten än trendig 2010 variant i Härliches Kungsbacka...

Jag borde naturligtvis tagit före och efter bilder för det går minsann rysligt fort att glömma en lindblomsgrön svampad tapet med tillhörande bård med pastellfärgade geometriska former á la´1989. Nu pendlar jag mellan att köra på en avskalad industrikänsla med 50-talsinslag eller att svulsta iväg i guld och orientaliskt vilket var en tanke från början... Jag tror det lutar åt industrikänsla och det gör mig förvånad.
Men det är minsann Intressant att göra sig själv förvånad också.
Glädjande på något vis för då finns det spännande outforskade inre landskap att studera närmare... bland annat inom inredning...

2... jag har fått muskler - spirande överarmsmuskler och kroppen känns fastare och mer stabil.
Stadigt stående på jorden och detta endast efter 6 gånger på gymmet.
Det är en tillfredsställande känsla - speciellt när man som jag känt mig i ett ganska obehagligt svävande lååååååångt fritt fall ifråga om det mesta...

3... fick Tara i brevlådan och drabbades av en känsla att det är akut brist på kända människor i Sverige  - det bör väl finnas fler än dessa ständigt recyklade kändisar som gifter sig,skiljer sig, drabbas av magsjukdom eller panikångest,hittar Ayur veda eller Yoga och en ny man och sedan skriver en bok för att sedan göra om hela cykeln igen ...
 Allvarligt ... Det måste finnas människor som ritar saker,forskar,utvecklar och lever på andra sätt och tänker i andra banor än Ytlighet-in-Absurdum.
Varför nöjer vi kvinnor/människor oss med så futtigt och likartat från tidningsredaktioner...
Min stora behållning av Tara denna gången var en artikel om Barbara Ehrenreich som gör uppror mot Tänk Positivt - hysterin.
Hon vill Upprätta det skeptiska tänkandet och jag säger ÄNTLIGEN! TACK!
Jag har själv varit något av en fånge i det positiva tänkandet och det kan slå över... tro mig ... att måla verkligheten rosa och svepa in den i fluff kan bli en dyrköpt läxa - och fluffet gör ingen som helst nytta då man slår i verkligheten... nästan bara ännu mer smärtsamt smärtande...
Destruktiva relationer skulle bli kortare och mindre plågsamma om de inte sveptes in i vår vilja att tänka positivt om relationen och den andra parten. Alla är inte fina och goda och gör sitt bästa - en del är faktiskt helt enkelt bara dumma i huvudet...
Barbara bok heter Bright sided och finns ännu ej översatt. Hon har även skrivit "Körd - uppvaknandet ur den amerikanska drömmen" samt "Barskrapad - konsten att hanka sig fram."

Men...
för att inte avsluta som en bitter men muskulös svävare finns det 3 saker som vi kan påverka genom positivt tänkande;
1 Vårt Humör
2 Vår omgivning
3 Vårt Sexliv
                                         Tadaaaaaaaaaaaaaaa.....!!!

jag vet Vem som leder Melodifestivalen...

Jaha hur gick det till när Buzz Lightyear blev programledare för den svenska melodifestivalen... I do wonder...
Visserligen kallar han sig Dolph men mig lurar han inte...
Roligt som bara den ...
Mot oändligheten och vidareeeeee....

vinterbloggning

Jag blir hela tiden påmind om att det är kallt. Mer påmind ju latare folk är. Här måste man nämligen bära in ved hela tiden för att elda i den supereffektiva kakelugnen. Den är den stora värmekällan i huset, det finns några fler men då måste man lägga sig på golvet för att få i sig lite värme.

Så vi bär ved. Vi är oftast inte jag. Nästan aldrig jag faktiskt. Men påmind blir jag. Så nu tänkte jag hämnas och påminna mina läsare om kylan. Håll till godo. (och ja, det är torka på intelligenta, genomtänkta, bildande blogginlägg, jag vilar mitt hövve efter en veckas heltidsjobb)


det som göms i snö kommer upp.. som lavendel..


och mer lavendel




liten fågel hittar gammalt bröd.. not, men den har gjort en fågelsnöängel!


(känner ni här hur kallt det är..)


Jag har som policy att inte plocka undan sommaren..



så sant som det är sagt..

Klädkod ... svarrrrrrrt... och tankar kring att sälja

Jag ska jobba extra på cafe`.
Vi klär oss i svart.
Svart är en rätt idiotisk färg.
Alla fläckar syns.

Jag var små obstinat och gick och köpte mig ett par lilafärgade bekväma Sköna Mari tofflor.
Så jag är Svart nästan hela vägen som vilken kultur-elit-person som helst med avslutande lila fötter ... likt precis vilken kultur-elit-person som helst...

Jag söker jobb.
Jag pendlar mellan att återgå till säljeri som kan vara mycket roligt och en utmaning och säljeri i form av butik.
Det ena är uppsökande och det andra är mottagande.
Jag har svårt att bestämma mig.

Jag är ett jobbigt stycke människa - jag måste nämligen tro på det jag säljer,jag måste tro på det hela vägen och det får inte vara något som gör andra människor illa och det måste hålla en någorlunda hög kvalité och de som köper skall bli nöjda.
Win-win heter det på managementspråk.

Jag tycker att det är en ganska bra grundinställning ifråga om sälj.
Någon behöver något. Jag berättar om att det finns och det som är bra med just det där är bl a annat ditten och datten och hitten och hatten ... Sedan kan man köpa till den här filifnatten och därmed öka på funktionen så att det i det långa loppet genererar x antal inbesparade timmar, frustration samt kronor...
Vad tror ni ? Låter det intressant ?

Att sälja är att fråga.
Eller att våga fråga ?
Och att Återkoppla - ÅTERKOPPLA är dagens absolut största mänskliga bristvara.
Väldigt få återkopplar fastän alla i stort sett blir djupt glada av återkopplingens sköna känsla...
Efter några sköna återkopplingar köper vemsomhelst vadsomhelst...
Japp... så enkelt är det !

Sedan blir alla som håller på med sälj itutade att de måste lära sig x antal metoder med olika bokstavsbenämningar AIDA t ex ...
Det där är krångligt och gör att säljare svettas och blir oroliga och får magsår.
Och om man måste ta till olika strategier så blir det underförstått som att andra människor skall luras in i ett köpmoment.
Det pratas om att skapa behov.
Jag tror inte på det.
Jag tror på att uppfylla ett behov som redan finns eller att så ett litet frö där jorden redan är gödslad och klar eller det har påbörjat en liten kolonilottstanke men den behöver få gro till sig...

Sälja är som att odla ! Visst var det en fin och annorlunda tanke! Lila på något vis !

Val i livet

Man kan sova, gå promenader, blogga, slipa trappor, träna, städa, laga mat, läsa, keramika, skotta snö, vila, surfa, slöa, sortera, stryka, gräva, fika, luncha, se film, lyssna på radio, göra utflykter, gräla, älska, äta, hälsa på, duscha, sova middag, pynta, pyssla, planera, hitta på, vara spontan, tvätta, sticka...

eller så kan man jobba.

Läser en bok...

om skam.

Den nakna skammen -grund för depression eller väg till ömsesidighet av Johan Beck-Friis.

Jag tycker den är bra - den ger ett annorlunda perspektiv och har ett drivet språk.
Lättläst!
Fastän titeln kan skrämma bort vem som helst.

I boken skriver han om anknytning och om att vara barn - att det som barn, är viktigt att få känna sig behövd.
Att kärlek skulle handla om att bli sedd som vi fokuserar så mycket på idag ställer han sig något tveksam till - sker en utveckling av en människa bara för att vi ser på dem?
Det kanske är viktigare att se på det som en liten människa gör och vill göra - den lilla uppgift som någon kan få lov till att bli duktigare och duktigare på, det som gör att man har en plats och en uppgift i sin flock.

Och så tänker jag på hur det ser ut i dag - vad de flesta unga vill.
De vill bli sedda - de vill jobba med media och bli programledare eller vara med i dokusåpor eller radio eller bara få synas...

...men att bara bli sedd för att bli sedd är ju egentligen meningslöst.

Lever vi i ett samhälle där vi bara går omkring och tittar på varann och sedan berättar vi vad vi vill göra och berättelserna är viktigare än det som verkligen blir av?

Vi kanske lever i visionsamhället/Matrix - och att ha visioner är en del i ett ständigt pågående imageskapande och att vara sitt eget varumärke är något av det mest visionära man kan åstadkomma...

Är det därför jag ibland längtar så innerligt efter att få hugga ved eller gräva ett dike eller såga ner ett träd?
Att få blåsor i händerna och avbrutna naglar?
Att få känna i hela kroppen att jag GÖR något - att jag tas i bruk.

Är det därför mina 9 år bakom ett skrivbord och med visitkort känns mer eller mindre meningslösa för det liksom ingår i själva skrivbordsupplevelsen att vara totalt utbytbar...
Alla kan skriva mail och summera ihop information... efter en redan förutbestämd mall...
Och vilka andra blir glada för min mall? Skall min mall uppmärksammas behöver den vara den bästa eller den snabbaste!

Sågar jag ner ett träd så kan jag gå förbi stubben och varje gång tänka - vad ljust och bra det blev av att jag sågade ner det där trädet - nu kan jag plantera lavendel här ... nu när solen har en chans!

Och andra kan gå förbi och tänka - vilken härlig plats - vad fint det är med lavendel !

... på något sätt finns det en skillnad.

Ömsesidighet kanske ?

Vill bara

meddela att första dan på jobbet gick bra.

Första dagen på jobbet är alltid inte den bästa. Nu är den gjord. Skulle inte kalla den samhällsnyttig men nu är den gjord.

Tack för det.

28 en alle`n...

alla de övriga 31...

Jahapp då var det Februari 2010.
Snö ute och gråvitt - en beige dag.

Jag sitter på kanten av min inre krater och kikar ner.

Det ligger några sanningar där och skramlar.

Eller skall jag kalla dem skavigheter eller antaganden eller soppåsar eller som buddisterna säger om de inre rösterna - de tjattrande aporna...
Tycker jag är ganska modig som vågat mig genom min egen djungel för att nu sitta här och titta ner i mitt inre hålrum och krater.
Den som jag jobbat hårt med att täcka över på olika sätt - jobb,böcker,mat,träning,studier,självhjälp,terapi,information,upplevelser,pengar,titlar,roller,vin, ilska,humor mm mm...
Jag dinglar med benen och slänger ner några bananer till de ivrigt hoppande och tjattrande aporna.
De är lite söta - och jag tänker på den där dagisramsan "...fem små apor hoppade i sängen ..."


Jag är glad över att den ser ut som den gör - att den har en botten och inte känns hopplös eller avgrundsdjup och att den kan visas upp såhär i en blogg - fastän ni som läser det här kanske vrider er och tycker:
- Å nej ...vill jag verkligen veta att hon har en krater inuti sig? ... nej ... det vill jag inte känna till...
Usch - hur gör man med människor som tycker sig gå runt med inre kratrar fulla av apor ...
- Nej ..det blir jobbigt ...konstigt ... om inte annat!

Men jag tänkte testa och se vad som händer då man inte längre till varje pris täcker över sin krater utan låter den få vara med - ingå- kanske gör en liten fin vårträdgård av någon del - matar de små aporna med bananer och lyssnar på deras tjatter - antingen säger de något eller så säger de ingenting utan bara tjattrar på...

Såg Robinsonfinalen och måste säga att jag tror det är trots allt en rätt bra spegling av vårt samhälle, vilka uttryck som mänsklighet kan ta sig i gruppsammanhang.
Jag tror och hoppas innerligt att jag själv INTE hade förvandlats till en manipulerande och intrigerande kappvändare som oavbrutet skulle skylla ifrån mig på allt och alla andra och till sist på att  mitt eget beteende handlade om att det är ju en tävling - den här gyllene grejen om att allt är tillåtet till slut bara för man gett sig in i en tävling...

Och att överlevnad bara skulle handla om ett socialt spel och att ett utpräglat konkurrenstänkande skulle hjälpa en själv Och de andra på en öde ö - Hur ? undrar jag ...

Och sedan undrar jag hur det känns att heta Anders eller Jimmy idag - i kroppen och i själen!

Och att den här otäcka vinnarskallementaliteten doftar taktfasta stöveltramp och ism...

Igår i söndagens Gp var en artikel om Bengt Göransson där han säger;
 "... den som bara är beslutspotent utan att ange några referenser är den farligaste av alla. Han kan fatta beslut i vilken riktning som helst..."


Läs den! Det är en klok man som talar !