Val-frid

Söndagar skapar ibland söndagsångest hos mig. Det är alltid nåt konstigt söndagsljus som gör världen mindre synbar. Men det är ju hos mig det, många kan säkert njuta bättre.

Idag, var det dock valsöndag. Var det skillnad att vakna? Nej.

Nåväl. Dags att rösta. Funderar länge på vad, inte längre på vem. Och om jag röstar ut eller in. Jaja, hopp in i (miljö)bilen, på med läppstift och gummistövlar. Man vill ju vara fin denna allvarens dag.



I handen; Kuvertet. Det är ju inte längre nödvändigt, men det känns tryggt att hålla i. Då vet jag ju att jag finns. I rullarna.



Hoppla .. precis utanför vallokalen, nån vill mig nåt. Barnen.. har jag glömt barnen!!? Nä.



Mot entrén. En modern skola i ett valdistrikt som heter nåt som klingar som från fjärran.. från Odalbondens tid. Helt rätt alltså.




Sån tur att det finns manualer. Jag blir glad över att någon animatör lyckats ge söndagsångesten ett ansikte. Och överraskad över att det var just här!



In bakom gröna skynket. Överraskning 2, hur lyckas jag skapa samma oreda på 14 sekunder i valbåset som jag har på mitt skrivbord på jobbet? Och av någon anledning blev jag nervös, Fick trippelkolla den gula, den vita, den blå. Tvångsmässig. Med hjärtklappning. Jag kanske börjar bli gammal, orkar inte med såna här spänningsmoment.



Så jag tog rullatorn och åkte på bilpromenad till Fjärås Bräcka. Det är fint det.. dom har tårta att lugna nerverna med.



Utsikten .. från Bräckan. Allt detta har legat under havsnivån. Varit hav. Nu är det land. Med kaffeservering och hembakt. Och vi är iaf inte som fisken på torra land. Det ger finfin tröst denna söndag.



Nu är det väl bara att vänta och se. Men jag sätter 50 kronor på att det senast på tisdag kommer att debatteras vilt om mediernas makt och ansvar över utgången av det här valet. I medierna.
Och alla inblandade kommer att drabbas av eftertankens kranka blekhet. Eller inte.