Gud och jag

eller jag och gud.
Vi har träffat på varandra på två ställen den här veckan.
Eller det är väl att ta i.
Någon frälsning handlar det inte om - vad jag vet men ibland vet man ju inte riktigt.

Däremot har jag hälsat på där vissa menar att det är där man kan få kontakt eller kanske hellre en chans till bättre kontakt.
Masterna är uppe och med en bättre täckning- so to speak.

I måndags var jag i ett församlingshem och lyssnade på ett föredrag.

Idag var jag i en synagoga och fick uppleva sukkot dvs lövhyddehögtiden.
Olika sätt att hylla och helga historien om ett väldigt gammalt folk som frigjorde sig från förtryck och helt enkelt tågade ut.
Tack och hej och rätt ut i öknen och där bodde man i lövhyddor under en period.
Det är intressant att följa en helt annan liturgi- ett helt annat sätt att hylla och helga.

Tora-rullarna är tunga och den unga mannen som är en konvertit med ortodoxa korkskruvslockar  kämpar med att orka hålla dem upprätt- armarna skakar och han får ta några steg bakåt för att behålla balansen.
Samtidigt så är det flera män som läser och samarbetar om att hålla mässan.
Det finns ingen symbolisk självklar och utpekad ledare, även om Rabbinen är med, utan det verkar fungera som en mer demokratisk teamkänsla där även andra ur församlingen bjuds upp och medverkar i vissa delar av bönerna.
Kvinnan som bjudit med mig läser också ett stycke.
Folk på läktaren pratar lite med varann och det är en ganska avspänd stämning och så sjunger man med lite till.
Idag använde man sig av ett slags knippe med kvistar - en myrten,ett palmblad och ett pilträd tillsammans med en citron för att symbolisera lövhyddotiden.
Lokalen är vacker och jag får lite ont i fötterna för vi står upp - nästan hela tiden.

Samtidigt så tänker jag på hur kulturen läggs in i oss tidigt. Hur dess yttringar och symboler ligger i vårt omedvetna och liksom bara finns där och av någon outgrundlig anledning börjar jag tänka på Rotaryklubbar.
Hur Gud förvandlas till en Rotarypresident.
En Som betalar med rikskuponger.

Jag tror att min egen antenn inte hade riktigt rätt frekvens - jag och min själ och hjärta som operatör synkade inte riktigt in på den här gudsfrekvensen.
Det gör inget - det var fint att uppleva ändå.

För övrigt är veckan snart slut.
Det är bokmässajippo under hela helgen.
På ett sätt vill jag gå dit - för jag ÄLSKAR böcker.
På ett sätt vill jag låta bli - för jag ÄLSKAR INTE jippon.
Tema Afrika i år.
Smygstartade med att se på BABEL från Bokmässan och Nähä - det var ju inte så bra.
Förvånat konstaterande - vad var nu detta  ? - Babel är ju bra ... i stort sett alltid...
Men det är dålig energi genom rutan- och tekniken fungerar inte.
Och vad har egentligen hänt med UNNI ?

Så jag tror minsann att jag stannar i lilla staden och plockar godbitar ur kulturnatta imorgon.
Förra året var det riktigt Bra - Augustifamiljen med gäster...mmmm mumsigt energifyllt braaaaa
I år blir det balkantoner från Andra generationen och det kan bli bra det med.

Och kanske är det i morgondagens kontext - som i bra musik, ett vackert konstverk eller en dikt som jag möter Gud...