Kulturnatta ...igen -Göteborg och 1700-tal

ja så är det - vi dvs mitt jobb och jag slår ett slag för kultur och kulturhistoria.
Så ... vi beslutade oss för att helt sonika ha en halvdag imorgon och ses åter kl 18 på Göteborgs Stadsmuseum för att få ta del av 1700-talet.

Det var ett galet århundrade med en minst sagt skenande dekkadens  eller vad sägs om följande;

Ögonsmink förekom sällan. Istället markerades ögonbrynen, vilka färgades mörka genom att strykas med kol eller gnuggas med mogna fläderbär. Blandades kolet med harts eller mastix fick man därtill en färg som varken smälte eller rann vid svettning, något som tydligen var ett vanligt förekommande problem. Skinn från späda små möss kunde även klippas till och formas till lösögonbryn och klistras på plats. Löständer blev ofta en nödvändighet, men var ovanliga beroende på både dyrbarhet och bristande bekvämlighet. De kunde vara gjorda av trä, ben, guld, silver, emalj, pärlemor, porslin, elfenben eller människotänder. Små bollar av kork eller mjukt vax kunde också användas för att fylla ut insjunkna kinder där tänderna ramlat ut. 


Blir lite sugen på att pröva skinnet från späda små möss som ögonbryn ... låter ju alldeles underbart eller varför inte tandproteser i pärlemor... eller trä ? Furu ? Ek ? Mahogny ?


Jag återkommer med en mer utbroderad rapport - hårt snörd i korsett med valben ... för att framhålla min aristokratiska belägenhet med blåtonade ådror i mitt vitsminkade ansikte och rödmålade kinder ...

Betongutbud

Här kommer den. Den fastnaglade undulaten. Ja, här kommer utvalda delar av betongproduktionen. Temat är "Glada figurer som fastnat mitt i livet".

Ganska underhållande om jag får säga det själv.





Nu undrar förstås vän av kvinnlig frigörelse vad jag menar med att betonga fast tjejen. Om jag jobbar symboliskt. Mitt svar är enkelt... det är roligt.. eller konst.



förresten kan ni klicka på den och se att hon är både glad och kampberedd.



Sen blev det en bonus för den här figuren var med i samma leksakspaket som tjejen (som var den jag var ute efter, frågan är.. vad har dom ihop).
Den får iaf nu kommunicera med den rakubrända fågeln från 90-talet.



Jag har ett dinosaurie-idé på gång. Dinosaurier som får tala med tomtar.. nu som jultema.

Det är bara att beställa, tänk julklapp till nån du gillar ... eller inte.

Alphakurser och tack Gud för television

Japp jag började på en Alphakurs förra måndagen.
Och denna måndagen slutar jag på Alpha kursen.

Gud vad jag älskar TV1 och Tv2 mest av allt men också TV överhuvudtaget för man LÄR sig saker på TV.

Vad har nu detta med Alphakurs att göra kan man undra...

Jo just idag kl 18:00 trillade jag in i ett program som hette "Hitta Gud"
Vilket var ett alldeles utomordentligt reportage om just Alphakurser vilket visade sig vara ett slags kurspaket från en avstickare från den engelska evangelikanska kyrkan- ett kurspaket påhittat av en karismatisk herre med vissa sektledartendenser.
Uttänkt och utformat enligt en psykologisk strategi för att omvända till kristendom.
Modernt och snyggt förpackat...
Och jag hade en känsla redan i måndags av ett slags aningar om Ugglor i mossen och frikyrkostuk i upplägget.

Och tadaaaaa tack vare ett alldeles utomordentligt reportage på TV så trillade bitarna på plats och jag vet alldeles alldeles säkert att jag definitivt INTE vill uppleva en kursgårdshelg där man sakta men säkert under 8 veckor mjukt och snällt men ändock blivit inmanipulerad till tungomålstalande och uppfyllande av den helige ande o annat Pingstkyrko-Knutby- aktigt.

Jag har upplevt koktgrodavarianten förut - att som en liten glad frog först simma runt i en gryta där vattnet är ljummet och gott och allt verkar bara vara rätt schysst...
Där sedan värmen höjs lite i taget- nästan omärkligt... och till slut kokar vattnet men då är det försent - du kan inte hoppa ut längre - precis så funkar psykisk misshandel,brainfucking och att hamna i sektliknande upplevelser...

så jag säger Tack men NEJ Tack till Alphakurser.

och det jag tidigare gillat med Svenska Kyrkan och att den är en fristad från just den här typen av verksamhet verkar tydligen inte gälla längre...

Det tycker jag är sorgligt och beklagansvärt...

Och min misstänksamhet mot gruppdynamikens avarter och dysfunktionella yttringar har återigen förstärkts så ...
Go vänner - tänk själva och IFRÅGASÄTT och lita på intuitionen ... As always !
Och en sak till - känns något fel - så KLIV AV...
Kokta grodor tar tid att reparera...

Betongkurs

Ååhh.. åh vad det var roligt! Ett tag hade jag hjärtlappning.. eller kanske två tag. Först när vi startade och fick sitta i en grön soffa med kaffe och ballerinakaka och betongfröken pratade om material och möjligheter. Då fick jag hjärtklappning av förväntan. Sen kom klappningen även när jag pillade dubbelhäftande tejp på halvcentimeterstora oregelbundna spegelglasbitar. Med blodsockerfall.

Men jävlariminlillalåda vad det materialet passar mig. Snabbt och slarvigt är min melodi och det är precis de sidor man kan utveckla i betong. Nu har jag starka funderingar på om jag inte ska kasta ut alla lerverktyg från friggeboden och hiva in betongblandare, frigolitskärare och dubbelhäftande tejp. Nån som är intresserad av el-drejskiva, brännugn, cavaletti och glasyrer?

Så här såg ett mina projekt ut i planeringsstadiet. Man kan tro att det är en riktig undulat. Men den är direktinflugen från leksaksaffären. Numera fastbetongad vid undulatmidjan för all evighet, stirrandes mot dig när du tänder ditt värmeljus. Nån som vill beställa?

Lovar att lägga ut bilden på den färdiga produkten.

Lördag och Allt är Lugnt

Läst en bok om Kvantpsykologi.
Ja den var precis lika underlig som det låter. Någonstans i Bortom Jag ÄR och Bortom Essensen tappade jag Bort Både Mig och intresset...
Att uppgå i den stora tomheten bortom Tomheten blir lite to much.

Igårkväll satt jag och halvt lyssnade på CarlJan som pratade om mat,smaker och sinnenas betydelse på biblioteket.
Innan hade jag mindre än halvt lyssnat på två kvinnor som sjöng med händerna om frukter ?!
Jag såg inte själva handsången så jag kan inte säga något om det - kanske var väl det själva huvudingrediensen som fattades men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den typen av kulturyttringar...

Det var kulturnatta och jag verkligen verkligen gillar den.
Massa olika kulturupplevelser och orkestern som spelade slowfoxmusik på den lilla dansbanan vid ån i ett varmt strilande höstregn med fyra fem dansande par var som en filmscen i en Pedro Aldomodovarfilm.
Drömsk,vacker och hoppingivande.

MEN

Heltidsarbete med människor i kris gör att jag inte orkar ta in.
Jag är så att säga uppfylld till brädden av ...intryck ...tankar och information.
Det finns ingen plats... inget utrymme... glaset är fullt och rinner över...

Handsånger om frukter skvalpar över och blir till en pöl av energibrist...

det enda jag önskade mig var Lugn och Ro och Tystnad

Jag gick hem i regn.

http://denallieradejournalisten.blogspot.com/

VAD VAR DET JAG SA.. eller för all del SKREV!!

http://tyckerochtankerom.blogspot.com/2010/09/grattis-mediekonglomerat.html


det är väl fan att man alltid ska ha rätt

Gud och jag

eller jag och gud.
Vi har träffat på varandra på två ställen den här veckan.
Eller det är väl att ta i.
Någon frälsning handlar det inte om - vad jag vet men ibland vet man ju inte riktigt.

Däremot har jag hälsat på där vissa menar att det är där man kan få kontakt eller kanske hellre en chans till bättre kontakt.
Masterna är uppe och med en bättre täckning- so to speak.

I måndags var jag i ett församlingshem och lyssnade på ett föredrag.

Idag var jag i en synagoga och fick uppleva sukkot dvs lövhyddehögtiden.
Olika sätt att hylla och helga historien om ett väldigt gammalt folk som frigjorde sig från förtryck och helt enkelt tågade ut.
Tack och hej och rätt ut i öknen och där bodde man i lövhyddor under en period.
Det är intressant att följa en helt annan liturgi- ett helt annat sätt att hylla och helga.

Tora-rullarna är tunga och den unga mannen som är en konvertit med ortodoxa korkskruvslockar  kämpar med att orka hålla dem upprätt- armarna skakar och han får ta några steg bakåt för att behålla balansen.
Samtidigt så är det flera män som läser och samarbetar om att hålla mässan.
Det finns ingen symbolisk självklar och utpekad ledare, även om Rabbinen är med, utan det verkar fungera som en mer demokratisk teamkänsla där även andra ur församlingen bjuds upp och medverkar i vissa delar av bönerna.
Kvinnan som bjudit med mig läser också ett stycke.
Folk på läktaren pratar lite med varann och det är en ganska avspänd stämning och så sjunger man med lite till.
Idag använde man sig av ett slags knippe med kvistar - en myrten,ett palmblad och ett pilträd tillsammans med en citron för att symbolisera lövhyddotiden.
Lokalen är vacker och jag får lite ont i fötterna för vi står upp - nästan hela tiden.

Samtidigt så tänker jag på hur kulturen läggs in i oss tidigt. Hur dess yttringar och symboler ligger i vårt omedvetna och liksom bara finns där och av någon outgrundlig anledning börjar jag tänka på Rotaryklubbar.
Hur Gud förvandlas till en Rotarypresident.
En Som betalar med rikskuponger.

Jag tror att min egen antenn inte hade riktigt rätt frekvens - jag och min själ och hjärta som operatör synkade inte riktigt in på den här gudsfrekvensen.
Det gör inget - det var fint att uppleva ändå.

För övrigt är veckan snart slut.
Det är bokmässajippo under hela helgen.
På ett sätt vill jag gå dit - för jag ÄLSKAR böcker.
På ett sätt vill jag låta bli - för jag ÄLSKAR INTE jippon.
Tema Afrika i år.
Smygstartade med att se på BABEL från Bokmässan och Nähä - det var ju inte så bra.
Förvånat konstaterande - vad var nu detta  ? - Babel är ju bra ... i stort sett alltid...
Men det är dålig energi genom rutan- och tekniken fungerar inte.
Och vad har egentligen hänt med UNNI ?

Så jag tror minsann att jag stannar i lilla staden och plockar godbitar ur kulturnatta imorgon.
Förra året var det riktigt Bra - Augustifamiljen med gäster...mmmm mumsigt energifyllt braaaaa
I år blir det balkantoner från Andra generationen och det kan bli bra det med.

Och kanske är det i morgondagens kontext - som i bra musik, ett vackert konstverk eller en dikt som jag möter Gud...

P A S S I O N

P A I N

PL E A S U R E

Det är inte jag som säger det. Det är en människa som format de orden med hjälp av vita plastmuggar instuckna i viltstänglset uppe på höjden strax innan Linnéplatsen. Och jag som sitter på bussen på väg till jobbet får varje morron en märklig konstupplevelse. Tack människa.

Jag har en egenlek som jag ofta roar mig med som handlar om vad jag skulle välja om jag måste. Eller välja bort. Och just nu kan jag inte sluta försöka välja bland de orden. PAIN... kan jag ju välja bort direkt. Men om jag måste välja mellan PASSION och PLEASURE.
Passion, lust, lidelse ... mot välbehag, glädje, vällust... Och jag MÅSTE (det är det som är leken). Men det funkar inte. För båda de orden innefattar ju i alla sina betydelser också PAIN, och det har jag ju redan valt bort ... så då måste det ju med igen.

Ja, så har jag det. Inte konstigt att jag är helt utmattad redan när jag kommer till jobbet kl tidigtpåmorronen

Vårdpessimism och redigering

ett nytt ord...
Jag läste det första gången i en blogg som är kritisk till Fas 3.
Det är en bra och välformulerad blogg som jag önskar att alla som hamnat i jobb och utvecklingsgarantins rundgångar tar en titt på ibland.

Vårdpessimism drabbas nog vi alla av ibland. Tyvärr.
Det är sorgligt.
Jag är inte sådärvärstvidare förtjust i mig själv då det inträffar.

Det sorgligaste som finns är att tro att en människa aldrig kommer till att förändras eller växa.
Att utvecklingen avstannat, lust och glädje försvunnit ut genom en dörr som gått i ett evigt baklås.

Ibland skriver man kass - och det här var väl inte så bra .
Det är en av de där bra grejerna med en blogg - det är bara att ändra.
Jag redigerar,
redigerar lite till

och sedan en redigering till...

Ibland när jag jobbloggar så blir det pressat för jag vet att det finns en massa andra saker som jag borde ägna mig åt.
Som att sätta mig in i scannerprogram
Katalogiseringar
eller fylla i närvarolistor...

Istället går jag en runda och frågar hur folk mår och menar det.
Överallt kommer små historier som jag tar in och lägger till allt annat insamlat material i minnesbanken.
Det är guldkorn i min tillvaro.
Varje dag blir mina medmänniskor och alla dessa berättelser,tankar och drömmar till ett collage.
Ett vackert collage. Mustigt. Lite som en film av Emir Kusturica (kanske inte stavas så) han med Svart katt, vit katt...

Men jobbrollen gör att blogginläggen blir annorlunda - frampressade och rediga.
Vem skrev det där tänker jag ...
Fru duktig och tillrättalagd klev fram ur någon vrå inuti och slog sig ner och tog över tangentbord och dator.

Kan det ha med mitt skrivbord att göra ?
Eller de helt osannolikt fula visitkorten i sitt lilla plexiställ?
Eller whiteboarden med veckoplaneringen som ingen direkt följer?
Leken att vi,jag, leker arbete.

Viktig sitter jag med telefonen och leker viktigt samtal - precis som jag gjorde som 5-6 åring...

Ja - ja - jo - tack - javisst - Naturligtvis - jag förstår ... En återkoppling- ja - ja - naturligtvis- tack - javisst - vi hörs - tack - hej

Imorgon bitti skall jag på lövhyddefest i Synagogan.
Det blir intressant.
En vacker del till collaget.

I söndags läste jag om Nuvarande fru De Geer - så himla stimulerande.
Hon blev konstnär sent i livet.
Hon berättade om sina depressioner och känsla av att inte ha gjort något viktigt som 36- åring.
Sedan harvade hon runt och bara hittade på något i hörnet av sin mans atelje.
Kan det vara så enkelt?
Om man kan övertyga alla med en historia om att det man gör är ett slags konst - då blir det konst.

Jag tänker på motsatsord - som Vårdoptimism - ett fint ord.
Det borde användas oftare.

Och vissa redigeringar är minst sagt riktigt riktigt ... bra att de blev av.

Grattis mediekonglomerat!

NI vann. Ni sålde ut möjligheterna till en demokratisk debatt för att sprida det budskap som gynnar de två, tre ägargrupper som styr tredje statsmakten i det här landet. DET är mer livsfarligt än Jimmie och hans tjugotal politiska vildar som nu ska få sitta i riksdagen. För säga vad man vill om Jimmie, men makten han har i SIN hand är av övergående art.. men makten över medierna ser inte ut att vara övergående. DET är så nära mediediktatur man kan komma.

Svenska Dagbladet: Schibsted 99,4%; Stiftelsen SVD 0,4%; Övriga 0,2%
Aftonbladet: Schibsted 49,9%; LO 50,1%

Dagens Nyheter: Bonnier
Expressen: Bonnier
Kvällsposten: Bonnier
GT: Bonnier

Stockholm City: Bonnier
Metro: (Uppgifter från 2004-07-07) Kinnevik kontrollerar 37% av kapitalet och 30,3% av rösterna, Modern Times Group 28% av kapitalet och Invik 2,8% av kapitalet samt 5,5% av rösterna. Men notera att både Invik och MTG i sin tur ägs av Kinnevik, vilket förtydligar ägarkoncentrationen.

TT: Ägs gemensamt av "de största tidningarna och mediebolagen" vilket i praktiken innebär att de därmed domineras av Schibsted och Bonnier.

Så är det. Vem vill spekulera vad det betyder för möjligheterna till de demokratiska samtalen, ifrågasättandet, öppenheten, en kritisk analys av samhällsutvecklingen.

SEN är det en annan sak att Sverige har blivit en del av en europeisk utveckling, men det är också där en stor del av diskussionen måste tas; hur, var, när ska vi våga leva tillsammans. I Europa. I Sverige.

Och nu handlar det ju inte längre om att äta eller ätas, utan äga eller ägas. Inte bara medierna alltså.

Valen valen valen

eller ValEtt.
Jag gjorde min plikt - tog med mitt röstkort och traskade iväg och gjorde ett val.
Jag gjorde t o m ett personval.
Jag tror att en psykolog kan göra nytta i politiken. En kvinna... och psykolog.
Varför ?
Därför.

Jag har egentligen inget parti som helt stämmer in på det jag tycker är viktigt.
Men jag måste erkänna att en liten film spridd på Youtube där Herr Skarsgård håller ett enkelt men kärnfullt och underbart tal, fick mig att verkligen tänka till om grundläggande saker ifråga om ägande.
Varför ?
Därför.

Tyvärr tycker jag att just de där grundläggande sakerna försvinner i mediakletigheten med sitt eviga fokus på detaljer detaljer detaljer.
Procentenheter hit och procentenheter dit.
Djävulen bor i detaljerna...
Helheten försvinner om man stirrar sig blind på delarna.
Varför?
Därför.

Valvakan håller på som bäst - SD har 6,5 % - en vågmästarroll
Helt okända ansikten dyker upp från deras valvaka - och media verkar inte riktigt veta på vilket ben de skall stå.
Tänk om SD:s resultat är ett resultat av en reaktion på media.
Och det är ganska många människor i Sverige som i sann demokratisk anda har röstat fram ett öppet främlingsfientligt parti som tydligen längtar  tillbaka till ett slags nationalromantisk illusion som aldrig funnits...
Vikingar var inga svenska hjältar som ville bevara det ariska - och förr i tiden höll man absolut inte på med att hissa och hylla den svenska flaggan i tid och otid.
Det var förmodligen lika rörigt och svårgreppbart att vara människa då som nu.
Men historierna vi berättar om och för varandra - berättelserna som till slut börjar leva sina egna liv och förvandlas sakta men säkert till oemotsagda sanningar - som att  "vi ska inte släppa in fler för att kunna ta hand om dem vi släppt in" Alltså ett slags very scary objektifiering.
Och sagor som blir sanning och tvärtom...
Varför?
Därför

Samtidigt kan man ju undra varför Sverige tror att vi skulle komma undan främlingsfientlighet som finns i hela Europa, ja i hela världen.
Och ytterst få människor är intresserade av historia och att ta reda på hur det egentligen var "förr i tiden".
För historia är ju så tråååååååkigt och så himla ooooooointressant.
Och titta bakåt är ju fult - man ska leva framåt- i framtiden...
Varför?
Därför

Ack ja
och jorden fortsätter snurra...
Och imorgon kommer vi älska,skratta,gråta,jobba handla mjölk och titta på Idol eller Babel - livet går som alltid vidare...
Varför?
Därför

Val-frid

Söndagar skapar ibland söndagsångest hos mig. Det är alltid nåt konstigt söndagsljus som gör världen mindre synbar. Men det är ju hos mig det, många kan säkert njuta bättre.

Idag, var det dock valsöndag. Var det skillnad att vakna? Nej.

Nåväl. Dags att rösta. Funderar länge på vad, inte längre på vem. Och om jag röstar ut eller in. Jaja, hopp in i (miljö)bilen, på med läppstift och gummistövlar. Man vill ju vara fin denna allvarens dag.



I handen; Kuvertet. Det är ju inte längre nödvändigt, men det känns tryggt att hålla i. Då vet jag ju att jag finns. I rullarna.



Hoppla .. precis utanför vallokalen, nån vill mig nåt. Barnen.. har jag glömt barnen!!? Nä.



Mot entrén. En modern skola i ett valdistrikt som heter nåt som klingar som från fjärran.. från Odalbondens tid. Helt rätt alltså.




Sån tur att det finns manualer. Jag blir glad över att någon animatör lyckats ge söndagsångesten ett ansikte. Och överraskad över att det var just här!



In bakom gröna skynket. Överraskning 2, hur lyckas jag skapa samma oreda på 14 sekunder i valbåset som jag har på mitt skrivbord på jobbet? Och av någon anledning blev jag nervös, Fick trippelkolla den gula, den vita, den blå. Tvångsmässig. Med hjärtklappning. Jag kanske börjar bli gammal, orkar inte med såna här spänningsmoment.



Så jag tog rullatorn och åkte på bilpromenad till Fjärås Bräcka. Det är fint det.. dom har tårta att lugna nerverna med.



Utsikten .. från Bräckan. Allt detta har legat under havsnivån. Varit hav. Nu är det land. Med kaffeservering och hembakt. Och vi är iaf inte som fisken på torra land. Det ger finfin tröst denna söndag.



Nu är det väl bara att vänta och se. Men jag sätter 50 kronor på att det senast på tisdag kommer att debatteras vilt om mediernas makt och ansvar över utgången av det här valet. I medierna.
Och alla inblandade kommer att drabbas av eftertankens kranka blekhet. Eller inte.

inte alls viktigt... mer i väntan på utröstningen...

Det har hänt nåt med gräsmattan. Det började förra året och i år fortsätter det. Som inget hänt. Som om det inte spelar nån roll att jag blir galen av äckel.



Någon av alla mina 5 600 läsare måste väl ändå vara trädgårdskunnig... va i h-e har gräsmattan för problem?!?

Nåväl. Trädgården ger mig inte bara rysningar. Just nu skriver jag en inköpslista.. glasburkar, ättika, socker, salt, .. och vad det nu var mer. Kanske ska man hälla på lite ouzo!!! Det gillar jag ju, och har kvar en hel flaska efter Kretaresan för flera år sen.



Inlagd ouzogurka. Jaminsann. Det får det bli.

Serendipitet

Fint litet ord.
Väl värt att bejaka.
såhär beskriver wikipedia ordet som härstammar från Serendip på Sri Lanka:

Serendipitet är ett ord myntat av den brittiske författaren Horace Walpole, i ett brev till Horace Mann skrivet den 28 januari 1754. "Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett väldigt uttrycksfullt ord." Ordet hade han fått från vad han kallade " en enfaldig saga med namnet 'Tre prinsar från Serendip' (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter".







Den ursprungliga betydelsen av ordet var förmågan att ta tillvara upptäckter som man kommit över av en tillfällighet när man varit ute efter något annat, men idag avses ofta själva föremålet för upptäckten.






Serendipitet är nära förknippat med innovation...

Nu tycker nog jag att den gode Horace var väl njugg i sin tolkning av sagan som enfaldig.
Det får bli en uppgift till kommande blogginlägg att läsa sagan och återkomma med en utvärdering.
Jag gillar ordet Serendipitet skarpt.
Osannolikt sällan tycker jag att Serendipitet uppmuntras i våra liv och i vårt samhälle...

För övrigt är det fredag och mitt huvud är som vanligt fullt med olika återkopplingar - ibland undrar jag hur virrvarret däruppe är kopplat... egentligen.
Om det inte är några för många kopplingar och vad i hela friden alla dessa egentligen generar rent kapitalmässigt.
Rika människor verkar ha mer eller mindre i runda tal någonstans mellan 3-4 st.
Eller så är det en fördom ...till ... för vad vet jag om deras varianter av synapser ...egentligen...
(fast lite vet jag allt efter det där äventyret med Mr snorrikadelsvonanka,vilket inte var så kul när verkligheten gjorde att den tjusiga ytligheten föll som kulisserna på High Chaparall)
Men i ljuset av serendipitet så lärde jag mig en hel del om te x adel och rika människors programmeringar som jag inte riktigt hade räknat med...
Som Att de ofta är jävligt tråkiga och liksom dryga och fastnar i ett evigt ältande i detaljer och schematiska beskrivningar av sig själva och omvärlden som ett flödesschema eller en aktieuträkningstabell och forskningen menar att humor har med antal kopplingar mellan höger och vänster cortex att göra...

Samtidigt ger det mig en innerligt stor glädje att kunna sitta och tänka på den lilla flugan i Indonesien som efter sin kläckning klättrar upp på en gren och börjar blåsa upp sitt huvud med luft - fortsätta fylla på luft för att likt en ballongkonstnär förlänga sina ögonskaft så att dessa ger uttrycket, brett mellan ögonen ett ansikte eller kanske hellre en insekt.
Den som har bredast mellan ögonen får kyssa de vackraste flugdamerna...
Bara en sån sak !
Det fyller mig med en slags absurd glädje i hur förunderligt världen och framförallt naturen och LIVET är.
Och det kan nog ha med min sladdhärva med högervänsterkopplingar mellan cortexhalvorna att göra...
Jag är barnsligt förtjust och tacksam över mina hjärnhalvor och hur fantastisk konstruktionen är och vilken glädje den frambringar i stort sett varje dag
Ett tips - Titta på programmet LIFE torsdagar kl 21.00 på TV1 - naturligtvis.
Eller läs Jorden de ärvde av Björn af Kleen

Tiden tiden

nähä jaha joho

den räcker inte - skit samma om jag tror på den eller inte.
Den konstruerade tiden som är indelad i dygn,timmar,minuter och sekunder pga av vänstercortexfiltreringen i världen.

Jag gjorde en livscirkel uppdelad i 24 st tårtbitar och där fyllde jag i med en färg min jobbrelaterade tid.
röd färg för jobb inklusive resor.
6.40 går jag ut genom min ytterdörr för att åka buss- tåg-buss
vara på jobbet klockan 7.50
kliva ut från jobbet 17.10 - promenera 25 minuter- tåg- promenad
hemmavid 18.40
Vad blir det ? 12 timmar någonting
När gick jag med på det här ?
Och hur kliver jag av med mina rödfärgade fötter.

Jag har det inte på något sätt dåligt på jobbet.
Jag är trots allt ganska fri
Jag kan säga att jag behöver göra ärenden
Jag har ingen stämpelklocka som styr mig eller någon direkt sekundindelad tidstapportering som många andra stackars människor lever under.
Men
...varför går vi med på det ?
Varför låter vi andra diktera vår tid...

Och är det en konspiration jag anar ...
Att någon tillåts jaga oss sönder och samman så vi inte har tid och ork och förmåga att inse - att det är precis så här det förhåller sig...

Och Vem är Någon ?
Och att det är denne NÅgon jag tänker skylla på att jag knappt hinner skriva på den numera fint mönstrade bloggen...
Och denne Någon kan nog styra sin tid till att vara ledig mitt i veckan- spela golf - njuta av att arbeta måndag-till onsdag och även njuta av livskvalitén på sitt lantställe... Något denne Någon känner sig förtjänt av efter år av slit - bakom ett skrivbord. Ansvar gör faktiskt människor trötta - eller rättare sagt förmågan att delegera ut ansvar sliter ...
You tell me !!!

Sedan har jag gjort en livsplanering för allra första gången i mitt liv - på natten drömde jag att jag blev instängd i en veteranbil som sakta sjönk mot havs- botten.
Jag tror inte jag tog mig ut...
Men
 att dö i en dröm är oftast inom drömtolkning så himla bra.
Något gammalt dör och något NYTT börjar...

 Nähä jaha joho

Amen.

Jimmie Åkesson har svans. Såg den idag.

Jag signerar min bok på lördag. Dunkers kulturhus i Helsingborg. Jag ser fram emot presenterna. Ofta är dom ekologiska, när man är författare. Kom dit. Dyk upp. Säg hej, jag är inte farlig.


Nä. det var på skoj. Jag härmar lite Bodil M och lite alla andra bloggare jag läser som signerar böcker. Men det var j-t härligt att skriva det, när jag nu inte skrivit en bok, sällan har berömmelsen känts så nära!!
Finns det inga genvägar, jag älskar genvägar. Kanske ska min bok heta det... Genvägen till ... eller kanske.. En genväg till.

OJ

så wildandcrejsigt .... Jag tror jag hade en byxdress i detta mönster och färg och att jag var 11 år och markerade midjan på byxdressen med nåt skärp som var som en kedja. Året var 1970 och det var inte bättre förr. Nu känns det som höst. På bloggen alltså.


Helena, du får ändra.

aldrig städar man så bra som när man är bakis. det handlar bara om läge på kroppen. så idag ligger jag och städar.

Veckan som gick,..

eller för all del, går .. i siffror, så som man gör när man inte förmår använda formuleringskonsten .. är jag månne inspirerad av en valrörelse?


5 arbetsdagar - .....
1 veterinärbesök - kostar som en tandläkarundersökning fast är mer prisvärt, för det ingick smärtlindring.
1 förmodat diskbråck - vilket föranledde veterinärbesöket. Och jag ryser av fasa/vällust över min välutvecklade humor, när jag hör min kommentar till diagnosen - va, han som aldrig diskat ..
1 personalfest - under vilken jag var en av 10 som bar vit hög 1700talsperuk. Min var dock den enda som satt på sniskan av sig själv och gjorde att jag verkade onykter. Vilket var ganska skönt för då slapp jag bli det.
1 återupphittat Göteborgsparaply, dvs sönderblåst. Måste köpa nytt.
2 dagar av melankoli - en odefinierbar känsla av något ... en längtan?
2 veckor sedan någon överhuvudtaget rörde vid ett enda städinstrument i hemmet.
0 träningspass, om man räknar bort cyklingen till bussen 2 ggr
2 barn som saknas mig.
0 dagar i hammocken, 0 dagar av trädgårdsarbete ... det är för mycket nollor.
1 fredagskväll uthälld i 1 soffa, pendlade mellan sömn och vaka. Av någon anledning vaknar jag alltid till i tv5s reklampauser.
1 valrörelse som gör mig skräckslagen. Har jag den debatt och de politiker jag förtjänar?

solsting

Har bränt mig. I ansiktet. Jag fick hybris av det fina vädret och tänkte att nu jävlar ska färgen tebax till kinderna, efter att dom blivit uppblötta av augustiregnet. Kinderna alltså. Så vi åkte till Särö Västerskog, satt nära havet, där jag försökte prata med i intressanta samtal med ansiktet smygvänt mot solen. Oavbrutet. I blåsten.

Nu säger jag helt tiden till mig .. Skyll mig själv!

Och det är känns inte ens triumfatoriskt. Så som man tänker att det ska kännas, den gången man tillåter sig att uttala det där med att skylla sig.

schhhhhhhhhhhhh

smygbloggar på mitt jobb...
det är fredag
och allt är lugnt
än så länge
senast igår var jag jävligt upprörd över regelverket ifråga om Fas 3
Vad ni gör gott folk
Hamna aldrig i fas 3
Det är både Kafkalikt och Moment 22

jag läser i Ann Heberleins snygga svarta lilla bok :
En liten bok om ondska
Den är nyttig - skrämmande, men absolut nyttig.
Vi vill väl helst egentligen inte diskutera ondska
Och det i sig är till viss del ont
Att titta bort
Att låtsas
Att undvika
För det är ju obekvämt
Likgiltlighet är onda handlingars allra bästa vän
Tillsammans med lögnen
Men jag blir upplyft av hennes resonemang och sätt att betrakta från olika håll.
Problematisera utan att bli tung men hon tar ändå ställning utifrån sig själv.
Ann Heberleine är den direkta motsatsen till Anette Utterbäck - the- one- and- only- Gp-psykolog
Så läs den
I say !

http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.431261-ann-heberlein-en-liten-bok-om-ondska

saker som slår mig del 1

* bristen på riktiga brev - de kuvert som dyker ner i mitt brevinkast kommer oftast från Nordax som vill låna ut pengar eller Collectum som vill att jag ska placera några av alla dessa pensionsfonder som jag inte riktigt har koll på ...
Jag vill ha mer av riktiga brev - från någon som vill lägga den tiden och kraften på mig.
Det vore så fint!

* De stackars stylade människorna i nyheterna på TV 4. Underliga kavajer som ser för små ut, färgblandningar som visserligen går igenom rutan men måste kännas som ett straff att bära, knytblus och brokadväst ??? Blanka matrial blandas med ännu blankare - som om alla var lackade med högblank båtlack och Anna Lindmarker är liksom helt stel - kan det vara högblank båtlack blandad med 1 del halvmatt Botox...

* Sverigedemokraternas lilla romantiska blomma - söt och näpen som en liten tusensköna... men men - det är väl inte riktigt den kopplingen man gör - Sverigedemokraterna är väl mer en köttätande växt med klibbiga flimmerhår eller varför inte en svamp typ en gallsopp

* Det här med att vara vänlig- inte översvallande käck eller nyriksartig utan bara vardagsvänlig.
Ni vet ord som; Hej, Hej då, allt väl,varsågod, Tack, TACK, TACK...


* Behovet av sömn - att verkligen verkligen behöva sova minst 8 timmar och så tänker jag på Margreth Thatcher som sov 3 timmar per natt - Varför ? Var det på grund av sömnbrist som hon tog sig själv på så stort allvar? Var det därför hon pratade om sig själv i tredje person?

* Elgigantens reklam - de skulle ha sig en smäll - tillbaka - Utan tjafs  !

September

...ja det här är alltså det nya inlägget
Det som skall få lov till att handla om september
Den bästa av månader.
Så är det.
Jag tycker mycket om september.
Luften som doftar äpple och har stål i sig.
Klar och jolmfri.
Alla atomer är där de skall vara.
I september kan man andas- andas fritt o lätt...
Och naturen tar det lugnt, det finns tid kvar innan det är dags att stänga igen för denna gången.
Ibland skojar den till det lite och kanske t o m satsar på en andra blomning - som pense`er eller en vårblommande klematis eller en magnolia ...! eller en ros... bara för att...

September är årets nionde månad i den gregorianska kalendern och har 30 dagar. Den innehåller årets 244:e till 273:e dag (245:e till 274:e vid skottår). Trots att september är den nionde månaden enligt vår gregorianska kalender betyder namnet den sjunde månaden. Det beror på att man år 153 f.Kr. flyttade årets början till januari istället för mars, där den tidigare legat.

September kallades förr i Sverige för höstmånad, i Danmark fiskemåned.

Det här är några andra former av September ;http://www.youtube.com/watch?v=hy-huQAMPQA


alla har riktigt fina gympakläder och visst är väl den prickiga toppen jättefin till vita latexbyxor med hög midja och ett litet lackskärp - jag blir riktigt uppiggad av + 60 åriga män i denna utstyrsel... det blir jag...  varje dag vore mer färgglad om Dressman tillhandahöll mer ... 70tal... typ ...såhär


eller den här : http://www.youtube.com/watch?v=pxu6iQ28arw&feature=related


höstdisco som svänger... från Sverige


och jag avrundar med ... "wake me up when september ends..."


men jag tänker minsann inte sova mig igenom Månaden med stort S - jag skall njuta av alla 30 dagarna- allt vad jag kan...

och nu hoppas jag vara i fas med inläggen 
och jag ska skärpa mig med bloggandet - ety everyday i mitt liv är som en fransk film och då bör man dela med sig ...

skriver ner mina drömmar

Alltså mina nattdrömmar i en av Pocketshops färgglada anteckningsböcker
Det är inte att leka med vilka krumsprång mina synapser håller på med där högst uppe i fettmotorn nattetid.
 Ett slags Skräckblandad förtjusning över Cirkus Soleil uppe i knoppen.
Häromnatten var det baconkriget i boxningsringen... stora skivor bacon vilka man slängde på varann.
Och Bacon gillar jag skarpt - så känslan var att slåss med något jag gillar...
Inatt var det någon Roomserviceliknande man som helt enkelt bara var så himla GOD och fixade till hela min lägenhet och jag var sådär hissnande överförtjust tacksam.
Att det var overkligt att bara få mycket hjälp bara sådär - helt utan gentjänsttvång
Avrundade med att jag kunde prata med små barnspöken och t o m krama om dem i min nystylade lägenhet.

jag vet inte om det kan vara dax för In Treatment IRL ?
eller om stressnivåerna av kortisol stuckit iväg mot oanande höjder
eller om jag bara skall vara tacksam för ett rätt rörligt intellekt som minsann klarar av att associera så det står det härliga till...

För övrigt är veckan nu slut och det här inlägget startades för fyra dagar sedan.
Nähä för det här inlägget startades för mer än fyra dagar sedan ...
och nu tänker jag låta det få komma ur sin redigeringslåda här i bloggersfären
och sedan kommer jag skriva ett till som kommer handla om ....