men frågan är hur det skulle bemötas med tanke på att jag precis börjat på ett nytt jobb ...
och där jag undrar en aning vad fasiken jag gett mig in i ...
ja så är det
och så är det väl alltid
åtminstone med mig...
jag tvivlar väldigt ofta - jag är kvinnornas motsvarighet till Tomas Tvivlaren
å andra sidan slipper jag min värsta fiende besvikelsen - The disapointment shit thing.
Nya människor plockas in i mitt liv - strida strömmar av människor som kommer och går - en del gör avtryck - en del trycker bara till - en del irriteraR - en del gör en pissed off - en del glädjer-förvånar-inspirerar -en del manar fram ilska och att få ge en jävla smäll (har bara en sådan som borde få stryk - jo då ...fortfarande kan jag för min inre syn se mig själv, ta sats för att träffa mitt i plytet med min vackert knutna hand )
Det är många som blir förfärade över att en kvinna kan hysa den typen av ur-aggressivitet.
Men jag har den - jag erkänner.
Och en del människor som är strategiskt elaka fattar bara den sortens språk.
Jag är mig själv evigt tacksam över att den finns där, kraften - utan den hade jag nog varit en blöt fläck i
tillvaron ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar