HEJ mEn NEJ

... den sköna konsten att säga NEJ Men Hej
precis den konstarten är jag dålig på - rent ut sagt urusel...
Jag tror att livet blir roligare av att säga JA eller rättare sagt Jag har trott att livet blir roligare av att säga JA.
Nu omvärderar jag detta och säger att livet har blivit fan så mycket roligare för alla andra då gratispositivitetsJAsägaren har haft svårigheter med tre bokstäver.
Att tvångsmässigt säga JA är NEJ ...
Jag tänker lägga mig i NEJ-träningsläger, Nejrehab, Tack men NEJ- tackintensivkurs...
Nej är det nya svarta...
Dessutom är det ett makttrick - Människor som alltid säger NEJ får ofta gratis berättigande-touch...
Så löjliga är nämligen vi flockdjur att vi tror att de som säger NEJ har mer makt och mer power...
Visst blir man lite rädd för någon som man vet nästan alltid säger NEJ och visst blir man lite extra glad och upprymd då denna person kanske skulle vilja slänga ner ett Ja till en där längre ner i näringskedjan.

Idag läste jag en intressant artikel i GP - den handlade om att vi människor,just nu, i rasande fart utrotar andra arter - mycket på grund av ett slags djupt rotat tankefel och föreställning om människans exklusivitet.
En sk ROTmetafor dvs en i kulturen djupt rotad rätt enkel men osynlig föreställning vilken formar alla andra tankar och föreställningar...
En av dessa handlar om tillvarons stora kedja - där allt är en kedja eller en trappa - från det lägsta till det högsta, där varje länk är till för nästa länk och allt är välordnat enligt den gamle greken Aristoteles.
MEN ...
Det finns inga hierarkier i Naturen. Ingen ordning - det är vardagskunskap för moderna biologer och andra naturvetare...
Det kanske snart är dags att revidera den gamle greken och börja tänka på att vi inte alls står högst på någon inbillad stege utan är en del i något som oxå är delar av liv och helheter och jorden och ett slags utplattat kaos.

Just nu är jag lite matt på mina kognitioner - hur jag tänker och hur jag känner.
Tänker jag på ett sätt så känner jag.
Känner jag något så tänker jag.

Ibland lyckas jag åstadkomma ett mellanrum - ett slags sinnesro och inuti vila i knappt 3 sekunder - jag önskar mig fler och längre sådana stunder och kanske är NEJ ett slags väg att gå...

...sedan tänker jag på att det man håller på att skjuta upp är det man borde sagt NEJ till på en gång för annars håller man inte på med att skjuta på det...

...eller att lura sig själv

...nästa vecka blir rik på händelser - avrunda Folkhögskolan och säga hej då och nytt jobb som jag egentligen inte vet något om - slänga sig ut - igen !

hej men hej  nej men nej ...