En felläsning idag i GP får mig att inse hur barnslig jag är.
Satt vid köksbordet med frukost. Ögnade GP. Ögonen föll lite håglöst på en annons för Magnus Ugglas revy, med underrubriken på medverkande; Världens viktigaste kvinna.
What!! Hela mitt intresse hoppade till, äntligen nåt att fundera över - vad gör världens viktigaste kvinna för konster i en revy?! Det tog inte många mikrosekunder innan min hjärna spelade upp en film av technicolorkaraktär, en kvinna gör entré - taket öppnar sig och såna där gudsstrålar ersätter vanliga strålkastare, belyser henne och det är dödstyst i salongen. Alla tänker, vad ska hon göra, världens viktigaste kvinna.... vad gör en människa som är världens viktigaste?!
Där, rättar ögonen till sig och jag såg att det stod ju Världens vigaste kvinna. Så besviken jag blev. Nu får jag ju aldrig reda på vad världens viktigaste kvinna gör för revy-konster, för filmen stannade direkt, alla bilder försvann. Hur jag försökte fick jag inte fram en enda bild till. För Världens vigaste kvinna kan ju gå ner i spagat baklänges och klia sig i hårbotten med tårna.. det vet ju alla, det behöver man ingen technicolorfilm till.
Hjärnan föll åter ner i det halvhjärtade tillstånd av bordeengageramig som den ofta intar när GP hamnar i mina händer. Och jag sitter nu och längtar efter fler felläsningar. Felläsningar är underskattat. Felläsningar är det som skapar mänsklig utveckling.
Vill bara dela med mig av mitt avancerade undermedvetna. Ska man ge sig på att försöka analysera det så kanske man kan säga att det lilla barnet är högst närvarande på gott och ont. Idag bara på gott.
Jaa, vad ska man säga...spänningen kan vara olidlig en vardagsmorgon med GP. Hela dagen är räddad (nästan).
SvaraRadera