Myten om att alla minsann gör så gott de kan...

 

...utifrån sina förutsättningar.

Som ett från en Absolut Högre Makt nedsänt statement och lika absolut Tabubelagt ifråga om Ifrågasättande

Jag undrar var den kommer ifrån och jag undrar när den slog rot i vårt samhälle.

Eller är det en utbredd önskan om att vi människor innerligt gärna vill tro på att vi människor gör så gott vi kan utifrån de i stunden rådande förutsättningar?

Eller är det en utbredd kombination?
Jag tror också att det kan bli en barnslig och feg tro som lägger sig likt ett skimrande fantasinät kring en verklighet som ofta innefattar att en del människor gör det direkt motsatta - dvs ... gör så illa de kan och att den här klicken av existenser får ett alldeles väldigt stort spelrum då de kan skratta och trampa sig ända upp till en toppkarriär eller styra en familj eller driva andra människor till vansinne med att spela på det här minst sagt verksamma påståendet.

Om jag frågar mig själv om jag alltid gör så gott jag kan så undrar jag om jag verkligen gör det ...
Sanningen handlar snarare om en glidande skala... allt från; inget försök alls till helhjärtat engagemang.
Men om mitt engagemang är helhjärtat så skulle jag aldrig säga att jag gjort så gott jag kunnat - jag skulle säga att jag gick in för något till max...

Igår i ett samtal fick jag en smärtsam insikt ifråga om att en gång ha varit barn i ett sammanhang där själva barntillståndet i sig var en omöjlighet.
Där hoppet stod till en önskan om att en dag få bli räddad bort från det där omöjliga.
Men där de som borde gjort så gott de kunde minst sagt underpresterade för de var så totalt infångade i sina egna problem och egon och som idag försöker förklara med just de där orden
- jag gjorde så gott jag kunde...
Eller människorna runt omkring som var helt övertygade om att vederbörande ...iallafall gjorde så gott de kunde...
Jag köper det inte- det är att ursäkta sig och be om medlidande och att avsäga sig sitt ansvar.
Det är ett sätt att säga att man var väl medveten om sakernas tillstånd men valde det som var minst jobbigt för en själv just då...

Myten om att alla minsann gör så gott de kan är myten om att ursäkta sitt och andras egon och undvika att ta sitt eget och andras ansvar för verkligheten...

Testa att ifrågasätta nästa gång någon (eller du själv) brister ut i frasen -..." ja jag gjorde iallafall så gott jag kunde..."

Vad? När? Hur ? Varför? På vilket sätt?

Läskigt ... eller hur ?