Listan

Jag lovade en lista och har funderat mycket på vad det skulle vara för saker/företeelser/händelser/katastrofer som jag skulle dela med av ur mitt liv för att sammanfatta ett år. Eller, varför nöja sig med ett år, varför inte decenniet eller livet?!
Så.. vad av listbara saker under ett liv är värt att lista...
Mina jobb, mina relationer, mina flyttar, mina vänner, mina ovänner, min avundsjuka sidor, mina segrar?

Ointressant... skriker den allvarligt sinnade lilla exhibitionisten inom mig och tvingar mig att lista mina svagare sidor, mina tillkortakommanden, för att skapa lite mer intresse kring min person.

Så alltså, här kommer mina obegåvningar som jag många gånger sörjt och kanske först nu, med femtio levda år faktiskt kan titta på utan att bli förbannad, sårad eller gråtfärdig. Som jag har kapitulerat inför och faktiskt kan känna att livet ju gick att leva TROTS alla såna här listbara olyckor.
Men det tog femtio år, så man kan väl säga att här kommer en lista med några av mina fem decenniers stora energislukare.

1 Jag kan inte sjunga rent. Kan inte ta en ren ton vilket jag har sörjt sen jag gick i småskolan. På högstadiet blev jag anklagad för att vara med i kören bara för att komma med i luciatåget. Ingen fattade att jag tyckte mycket om att sjunga. Det har varit väldigt tråkigt och något som satt min självdistans och förmåga att skratta åt mig själv på stora prov.

2 Jag har inte rytmen i blodet. Aerobic, step-up, flamenco .. så mycket som jag provat för att åter och återigen konstatera att jag inte kan röra ben åt ett håll om jag samtidigt svänga med armarna ska åt det andra. Det har varit väldigt tråkigt. En gång grät jag på ett aerobics-pass. Jag går inte längre på såna.

3 Jag kan inte härma dialekter. Vilket kan låta som en bagatell, men för mig hänger det samman med språköra, uttal på främmande språk. Lika mycket som jag faktiskt behärskar svenska lika dålig är jag på resten av världens språk. Väldigt tråkigt.
En gång frågade jag några grekiska lantarbetare på snobbig ful brittisk engelska; excuuuuse mii, can you tell where we can have a good baaaath. Dom tittade oförstående på mig och det bidrog inte på nåt sätt till en god kontakt med lokalbefolkningen. Jag skämdes men kunde inte bättre.

4 Jag har nu måst acceptera att 100% människor inte älskar mig. Jag har kapitulerat inför tanken att ingen är älskad av 100% människor. Det är inte ens eftersträvansvärt om behovet att följa egna idéer och känslor ska tas på allvar.
Inte så tråkigt utan mer skönt.

Nu blev jag så uppspelt av min egen lista, men trött och ingen orkar läsa för långa inlägg, så jag gör en paus här, men lovar att återkomma. Snarast!