Förutom att en del av domarkåren måste skrika när de pratar - de/hon måste bevisa vilken extremt hög energinivå de har...hela tiden ..i alla lägen ... lika hög som de som dansar...ja t o m HÖGRE och ibland ställer de sig upp och skakar i hela kroppen och skriker OOOOOOOOOHHHHH MYYYYYYY GOOOOOOOOOOD!!!!
men
förutom det så blir jag lätt om hjärtat av att se människor som dansar och svettas och vill något och vill träna på att förbättra sin teknik,sitt uttryck och faktiskt verkar vara någorlunda hyggliga och stöttar varann fastän de tävlar...också...
Inga pakter- inget huggande i ryggen- ingen direkt påtaglig dysfunktionell gruppdynamik.
Det är som balsam trots konkurrens och Tv kameror och en chans att få bli både känd och erkänd.
Så jag vet inte...
Vad är det i dansen som gör att flocken plötsligt fungerar?
Är det den gemensamma nämnaren i att göra en uppgift - tillsammans?
Dessutom verkar det ju som att de har genuint roligt och är glada...
Mycket frågor
och därmed dansar denna dagen vidare...
... i en rumba ...
... i engelska parken ...!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar