onsdag 6 januari 2010

en trettondagstanke



Det här är en väldigt rolig bild tycker jag. Många skulle inte hålla med, så man kan ju undra vad som skiljer mig från många. Humorn kanske.
W säger;
"Humor är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik sak rolig. Bland de mest avgörande variablerna finns geografisk plats, kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, och kontext. Barn föredrar generellt sett fysisk humor, såsom slapstick (en stundom våldsam typ av humor), medan satir kräver en djupare förståelse för det som humorn riktar sig mot, ofta samhällskritik, och därför ofta kräver en mer vuxen publik"

Jag skulle vilja lägga till, till wikipedia att en annan avgörande variabel är hur man är socialiserad, mänskligt försvar, överlevnadsstrategi. Hur många gånger har man inte läst om komikers berättelser om en usel barndom med mobbare och vuxna som inte förmått tillfredsställa basbehoven hos det lilla barnet. Om hur man blir komisk, spelevink, clown och ståuppare redan i småskolan för att skapa sig en plats, ett värde eller helt enkelt slippa stryk. Många gånger. Tjatigt många gånger. Men det är ett av många sätt att överleva. Inte nåt konstigt alls eller ens unikt.

Och som vuxen måste man ju inte förhålla sig till omvärlden med ett humorfilter, det är inte nödvändigt, ibland inte ens önskvärt, det kan till och med vara sjukt. Men det är ofta roligt.

Och roligt har definitivt inte mycket att göra med med sanning, kunskap, intellektualism eller nåt annat hjärn-ord eller ens känslo-ord utan det är nåt annat svårförklarligt. Nåt lustfyllt - kanske är en väl levererad oneliner motsvarigheter till ruset en missbrukare känner när den får till det. Och suget efter att göra det .. igen och igen.. och att vara beredd att avstå både sanning, åsikt och anseende för att ... just .. leverera. Det ingen egentligen bett om. Lite halvtragiskt. Men skoj.

Ja jag vet inte jag.

Men det här är oxå roligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar