Det som är lätt är rätt...

säger Kay Pallock...
Nej... nej... fel Kay Pollack skall det vara och så skrattar han sitt långa skrattandeskrattskrattskratt hahahahahohohohohahahahahahoho ... ha ha ..ho ..ho...!!!
Och jag vrider mig lite för det där skrattet från radion är ett på-gränsen-skratt - inte ett skratt som man hjärtligt skrattar med i - för det brukar ju skratt göra - liksom smitta av sig på ett fint sätt... till andra...
Kays skratt gör att åtminstone jag nervöst harklar fram några ha ha ...öhummm och får lust till att kasta mig fram och stänga av radion för att få slut på det här långa upp-in-övade-skratta-för-ditt-jävla-liv-skrattet!
Hu vilken upplevelse!
Sedan såg jag Kay gå förbi på gatan här i den lilla staden Kungsbacka några dagar senare...
Och då känner jag mig glad för att jag inte behöver träffa honom - jag är absolut 100 % säker på att jag skulle bli tvångsrolig.
Få lov att Gå in i rollen som tvångsrolig bara för att på riktigt få lyssna igenom det där skrattet en gång till.
För jag är lika säker att det inte är så svårt att trycka på Kays skratta-så-du-nästan-går-sönder-för-jag-har-lärt-mig-att-skratt-är-att-mötas- skrattknappen är lättåtkomlig.

Och är det som är lätt alltid rätt ?

Å andra sidan kan man ju undra om det som är svårt är bättre ?

Eller att lura någon att skratta ett skratt bara för att få analysera det en gång till och fundera över vad som väcktes i mig. Utifrån ett teoretiskt perspektiv för jag har ju inte träffat Kay - på riktigt.

För övrigt idag Lördag förundras jag över att alla förundras över en viss fd. polischef vars absolut största intresse var etik, moral och jämlikhetsfrågor.

Det är bara att backa bandet så hittar man i historien exempel efter exempel på inre motsatsförhållanden hos personer med makt och som tagit hjälp av verkligheten till sin egen i-scensättning av det där motsatta.

Och är motsatsen till god verkligen ond?

Det kanske borde bytas ut till likgiltig!