Outhärdligt...

Det är fredag.
Det är inte på något sätt outhärdligt.
Men jag - efter en snart 400 dagar lång egentid, har tappat en del av vad många skulle beteckna som fredagskänsla.
Den är ju i sig ett slags konstruktion - en dygnsindelad belöningsform för att ha varit inlåst i ett slags allvarsbetonad vuxenlek där kontrollmekanismer i många fall tagit överhanden.
I fem dagar - en arbetsvecka med en arbetsgrupp bestående av x antal individer som någon annan bestämt skall göra x antal viktiga uppgifter för att ytterligare några okända skall ta hem viktig vinst på... (för att kunna inhandla de något dyrare räkorna och lite bättre vita vin till den viktiga fredagsmysbelöningen) ibland bestående av ytterligare några viktiga led till - lika obegripligt ogreppbart som den av energi förtätade svarta massan i de svarta hålen i Universum...
Eller där tog jag nog i ... att likställa arbetsmarknaden med rymdforskning och fysik...nja nje...
Jag försöker komma på namnet på någon av de där datoriserade varianterna av tidskontrollering dvs en i efterhand datoriserad stämpelklocka... men nej... Matador ... nej det var en dansk serie...
Usch - tänk att så många gemensamt kommit överens om att det där är alldeles nödvändigt - att allt alltid är alldeles nödvändigt att mäta,dela upp och strukturera för att ges ett värde.
En existensialist skulle säga att man då kanske har fastnat i det oursprungliga eller oäkta eller en del av essensen dvs det utifrån andra kommande innehållet...

Det kan kännas outhärdligt

Fredagskänsla kan vara frihetskänsla.

Fredagskänsla kan oxå vara framtidskänsla och förhoppningskänsla - ett halvt kilo räkor,fredagsdrink,vitt vin och att få vara avslappad och kanske kanske få närhet i belöning.

Det är mer outhärdligt sorgligt än något annat - när närhet blir en handelsvara och ett belöningssystem.
Där man byter kokta små havsdjur med sprilliga ben mot närhet...
En existensialist skulle be parterna i en sådan relation att självreflektera - resten av den helgen...

Jag skall låna av Maria idag också - Tack Maria Kuchen med prickar över U:et!
Jag tycker det är fint att låna och ge det vidare - det är värre att låna och krama på det och säga att det är mitt - det är det inte - så här får ni ett till litterärt compeedplåster för eventuellt fredagsskav på akilleshälen ... ha ha

OUTHÄRDLIGT

" OM DU VERKLIGEN SER DET DU TITTAR PÅ, hör det som låter runtomkring dig, luktar och smakar på det du äter och känner på saker 
när du tar i dem - alltid, inte bara när du har din schemalagda sinnliga kvalitetsstund - då finns det en öppning på riktigt mot närvaro i världen.
Det är riskabelt att närma sig den öppningen. 
Den som verkligen börjat använda sina sinnen kommer nämligen att upptäcka att mycket kring henne - saker hon förträngde, accepterade eller rentav gillade - är fullständigt outhärdligt.
Å andra sidan kommer hon också att upptäcka att mycket som hon aldrig la märke till är vackert och oumbärligt.
Att börja använda sinnena på allvar tar lite tid.
det är ungefär som att lägga om matvanor, man gör det inte i ett nafs. Men det är fullt möjligt.
Det kräver att du inte har bråttom, men när har du egentligen bråttom? 
Eller rättare sagt: Hur mycket av det du gör går verkligen fortare för att du gör det med känslan: " jag har så bråttom, jag hinner inte ta in något just nu?" ..."


Nu skall jag till Ikea - för inköp av servetter och ljus och glödlampor.

Inga kokta små havsdjur med sprilliga ben i påse och vitt vin idag - jag tar en lördagsmysing istället och återkommer imorgon med en betraktelse över den mysformen... och vad man eventuellt kan byta till sig ...