tittar just nu på P3guld-galan och har så gjort en liten stund. Under den stunden känner jag inte igen nästan nåt namn, nån grupp, nån sång, nån nånting.
Jo, Kent känner jag igen. Och Robyn ochTimo som är programledare.
Johan Rheborg delar ut pris och sen är det slut. På igenkänningen. För sen är alla under 12 år och sjunger sånger som jag aldrig hört, heter saker som jag inte känner igen, applåderar åt musik och åt varandra som jag antagligen aldrig kommer att komma ihåg.
Det känns som om jag övertagit min mammas generation. Blivit dom som inte orkar/kan/vill/harförmåga/tid/intresse av nyttnyttnytt och ny musik. Som nynnar på keeponrockinginthefreeworld för att Neil Young forfarande känns mest aktuell. Han är min motsvarighet till mammas Elvis. Och Johnny Cash.
Samtidigt på tv: allt är sjuuukt braaaa skriks det .. folk sitter utplacerade på ett konstigt sätt, ser dom nåt eller är det bara konstigt och de epileptiska ljusinstallationerna sveper ut ur rutan och får mig att blinka irriterat.
Och när exakt skedde generationsväxlingen? Antagligen i samma sekund som alla läkare kunde vara mina barn och tandläkarna utexaminerades direkt från dagis.. känns det som. Jag är chockad.
JAAAA hurrraaa... nu kom Amanda Jenssen!!! Henne känner jag igen från Idol! fan va bra hon är.
Jag håller handen bakom mitt vänstra öra för att höra mer nyanser i musiken.. men.. men hööör jag dåligt?!
Får antagligen beställa tid hos en öronnäsahals-specialist. Och jag vet hur det blir. Den kommer att vara 24 år och dunigt fjunig och jag kommer att få lägga band på mig för att inte skratta lite moderligt och kalla den lilla gummangubben. Specialisten alltså. Och jag kommer att fundera på om lilla gummangubben möjligtvis varit klasskamrat med dottern och nån gång under barnens mellanstadietid ätit min korvstroganoff i mitt kök... och om gubbengumman då den ska operera in öronimplantat verkligen vet att det inte är indianpärlplattor på dagis den leker med.
Timo Räisinen är iallafall underbar. Det är min kille det.
Jag träffade en gång en läkare som faktiskt varit klasskompis med min systerdotter.. Som dessutom skulle göra en lumbalpunktion och ta prover för borrelia. Ont som f--n gjorde det och möjligen minskade tilliten pga åldern.. Tittar man sen på sport och ser att alla kraftmänniskor och motiverade kämpar egentligen är födda samtidigt som mina ungar så börjar man undra. Sötnosarna..
SvaraRaderaMen det är inget fel att vara en i en vuxengeneration, det är inget fel på oss: Det är det som är generationsskifte.
Eva P