Men vad är det egentligen för fel på bilden?! Eller inte bilden men torget. I förgrunden ser man Livets träd av Kungsbackakonstnären Lars Stocks. Den är fin tycker jag. Utslängd på det likt utdöda dinosauriers tomma stäpper, för visst har det nåt urtida över sig. Men så ensam. Inget/ingen kan komma till sin rätt som är så styvmoderligt behandlad, så helt och hållet skiten i. Vem har bestämt att vad vi ska ha, är ett så här tomt och öde torg? Man kan få torgskräck för mindre.
Visst, en gång i månaden fylld med stånd där man säljer livsnödvändiga plastpåsar, syntettunikor och fårullstofflor men annars så ensamt. Man riktigt hör hur de tre utslängda bänkarna ropar till förbipasserande... snälla, sätt dig hos mig! Den nya italienska glassvagnen med de gladfärgade stolarna gör sitt bästa för att skapa sommartorg men eftersom dom fyller upp ca 12 % av asfaltängen så är risken att man istället för att känna glassglädje får moderskänslor inför försöket. Vilket väl iochförsig också ger inkomst.
Med jämna mellanrum debatteras torget i småstadstidningen men man förstår aldrig riktigt varför det måste se ut som det gör. Mer än att bilarna behöver nånstans att stå när dom är i stan.
Nää.. hörni.. nu gör vi så här.. Riv upp asfalten, gör slingor och gångar med lättgådd och lättrullat material för rullstolar, barnvagnar och trötta ben, plantera träd för skugga och skydd mot lätt duggregn, bygg en liten träpaviljong med scen för folk att öva sig i att bli sedda på eller sjunga körsång från, låt prisbelönade Kungsbacka trädgårdsförening få planera rabatter med tema av olika slag, perenner och sommarblommor, nyttoväxter och olika sorters gräs, placera ut grupper av stolar och bord att fika vid, kanske ett litet rosarium. Man kan säga att Livets träd kan komma att hamna i ett sammanhang där namnet kommer till sin rätt. Varsågod kära kommun, jag tar inget för denna idén, det är bara att sätta igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar