Mer om våra goa kvinnor!

Wow, jag blev Kungsbacka-inspirerad av föregående inlägg (och för nytillkomna läsare kan jag berätta att det inte är mitt eget utan min medskribents).
Sangta Gättrud visste man ju lite vagt vad det var och nu vet jag massor! Vilket föranleder mig att berätta om en annan stor kvinna från trakten, Beda Hallberg från Onsala.

Jaha tänker nån.. Och? Jamen det är inte vilken Beda som helst utan DEN Bedan, Majblommans uppfinnerska. Majblomman, denna urtida terrorblomma som halvplågat mig hela livet. Först i unga år när blommorna skulle säljas. Eller när dom inte såldes. Om jag minns rätt orkade jag aldrig, eller om jag sålde nån gång men lyckades förskingra pengarna. Ordning och reda har aldrig varit en stark sida.... Sedan som uppmuntrande mor till barn som nog inte ville sälja egentligen och nuförtiden som trött medelålders som köper en för att det ser käckt ut / för att slippa alla mer eller mindre påträngade 11-åringar som kränger blomman på stan.

Detta har hållt på sedan 1907!

Och visst är syftet gott. Det började mot tuberkulosen och jag minns att min bror var på Majblommans kollo när vi var små och han hade inte tuberkulos utan var mer bara vanlig medellös, så det har säkert fortsatt med en väldig massa bra insatser för barnen.

Jag bara undrar och säkert Beda med mig.. vart går pengarna nu?

Blomman slutade att tillverkas i Sverige 1997, för då gick de två maskinerna sönder (!). Nu tillverkas blomman i Kina, där fabriken tydligen får 16 öre per blomma, sex miljoner blommor om året produceras som säljs i Sverige för 10:- styck, arbetarna tjänar 1000:- i månaden och fackets roll är att ordna aktiviteter på högtidsdagarna ... tjoho. Dom får ju ändå komma hem till byn en gång om året.

Beda lella.. vrid dig inte för många varv, för det känns redan snurrigt värre. Vi får helt enkelt koncentrera oss på att statistiskt försöka klura ut vilken färgkombo det blir nästa år.

Blårött och... grönrött?! Stentrött och småsprött?!