Som Julklappar! Och en kalkon! Och en Stinas örtkyckling ... att ha till vanlig ojulig middag med ris och sallad.
Jag undrar varför jag skjuter upp julklappshandlingen till nästintill sista tickande minuten ... varför jag överhuvudtaget i mångt och mycket skjuter upp saker till over the deadline.
För att sedan med adrenalinet pumpande som en tour De france cyklist i serpentinbackarna klistra o limma o måla en snabb tavla och vira ihop en ,två,5 broscher- springa in på Pressbyrån och rafsa ihop ett amerikanskt bilmagasin och tre påsar Chinachokladgodisar till ett käckt litet kit + sf-biocheckar samt ett hundra kort i ett annat minst lika käckt klapparrangemang...
Kanske att jag helt enkelt är funtad att i mångt och mycket fungera som bäst under någon form av stressande (imaginärt) dödshot...
Därför att ... när det inte föreligger någon yttre press så tar jag det minst sagt lugnt... och jag trivs med det. Jag går omkring och tittar på saker och förstår mig inte alls på människor som rusar omkring med tom blick på köpcentran... tre veckor innan jul...
Jag vet att jag brukar tänka; ... efter ruschen... när det ligger på håret att detta kommer jag nog inte klara ... alla affärer är stängda ...fan fan fan...jag måste ha något med mig o så kadang ... kommer någon idé eller lösning ... att jaaaaaa jaaaa jag klarade det- ett slags känsla av att trots allt gå i mål eller bättre ta sig i mål.
Undrar om det finns någon slags diagnos på den här typen av beteénde eller strategi.
Jag undrar om de människor som kan planera och stressa upp sig tre veckor innan jul är lyckligare... för utifrån ett slags empirisk erfarenhet, som jag har upptäckt, är att många av de planerande strukturmänniskorna blir stressade av både planeringen och att leva upp till sin planerade utgång samt irritationen då den planerade varan exempelvis har tagit slut...
Och hur irriterande är då inte en sådan som jag med en näst intill obefintlig lust att detaljplanera tillvaron och som lustfyllt väntar in sin deadline för att i sista skälvande minuten spurta in resultaten...
Och hur reagerar jag då jag misslyckas - för jag upplever nog ganska sällan att jag egentligen misslyckas kanske mer att det inte blev så där bra men ganska bra ändå med tanke på den korta tiden det hela fick på sig... hmmm hmmm ...förvarsmekanismer i sin guldigaste/förnekande form.
Igårkväll efter jag sett den otroligt bra och tankeväckande filmen The squid and the Wale surfade jag in och lyssnade på Steven Pinker på Big Think.
Jag tycker att han är intressant mycket pga att han blandar tvärvetenskapligt - språk och psykologi och neurologi... ta en titt eller hitta någon annan intressant person som tänker...
eventuellt Tänker STORT : http://bigthink.com/stevenpinker
imorgon skall jag skriva om våndan med elefanter i vardagsrum...
precis! preciiiss mitt i pricket..
SvaraRadera