ingen dans i glashus

Det finns ju saker man önskar att man gjort, att man haft begåvning för, att man orkat, att man satsat på, att man engagerat sig i... alternativt hunnit med, fattat att det var vad man ville och framförallt, kommit ihåg vad det var man skulle göra - egentligen.

Ja jo nää det är inte försent för mycket, men för en del.. till exempel är det för sent att uttrycka sig med dans.. på riktigt.. med ett annat sätt att vara verbal, kroppsligt verbal, tala med ett annat uttryck, som Ana Laguna. DET önskar jag att kan nästa liv.



Och livet efter mitt dansliv vill jag uttrycka mig i glas, i det genomskinliga. Om det går vill jag sjunga samtidigt. Och om det inte är för mycket begärt vill jag vara med i en grupp som gör konstiga skruvade föreställningar.

Det räcker med ett avsnitt av SVTs bästa program Kobra så blir man påmind om sina drömmar. Utan det med glas, det vet jag inte vad det kommer ifrån.

Och går inte nåt av allt det andra så vill jag jobba på Kobra.