...alltså att vara svår
...på rätt sätt
... att balansera det svåra med det pretentiösa!
Fast varför vilja vara SVÅR - egentligen ? Varför inte bara nöja sig med VANLIG ? Eller BANAL ?
Eller som VEM som HELST?
Typ Mänsklig!
Jag har tittat lite på Hollywoodfruarna som nu går i repris på 3:an - det finns ett talesätt som säger att djävulen bor i detaljerna... och just den meningen ... att djävulen bor i detal
jerna... slår mig varje gång dessa tre damer dyker upp i rutan...
Deras liv tycks handla till 300 % om ett evigt petande i detaljer.
Allt från naglar och guldansiktsmasker till vad Lionel Richie eventuellt s
kulle ha för åsikt ifråga om en rabatt med tre ogräs i ... eller hur man tar död på sniglar- in och ner i detalj med att vända dem på rygg och saltet och hur det fräter dem sönder och det sadistiska skrattet, en personlig sminkös som tycks stå jourredo att jämna ut ojämn foundation med en liten svamp, hakar upp sig på nyansen på tofsarna vilka pryder frottehanddukarna... ?!!! i gästbadrummet, att hajar kan vara väldigt intresserade av blingsmycken o komma farande när man badar... etc etc eller att man gör utflyktsmörgåsar i femtielva olika specialvarianter och lägger dem i specialpåse med tillhörande specia
l- lapp... osv osv
Jag blir trött av deras eviga detaljpetande- trött och fascinerad och utmattad och beklämd för detaljeriet känns på något sätt mer än ganska ointelligent.
Som att hjärnan bara får ägna sig åt små små
yttepyttepixlar med en väldigt snäv omkrets ...knappt 1 millimeter ifråga om helhet.
Inga intressanta vidarekopplingar- inga intellektuella krumsprång ...som att kanske ge fan i vad Lionel Richie skulle säga om en garageuppfart med 3 ogräs i eller kanske köpa 6 meter höga cypresser o sätta dem i en ring eller skita i att smeta in ansiktet i Guld för 7000 kronor... eller att ta reda på hur den mesta guldhanteringen är en miljöbov utan dess like ...att kanske eventuellt våga titta kanske en meter utanför den d
är snäva snäva ramen som tycks uppstå så fort någon har råkat överskrida sin årsinkomst med en miljon...
För jag undrar faktiskt vad det är som händer med människor som plötsligt får en hel penningpåse med guldpengar över? Vad denna yttring av värde iscensätter? Vad det är i själva bankvalvet som gör att referensramar plötsligt snävas in så till den milda imbecilla grad...
Och jag kan se Carl Barks Joakim Von Anka:s uppenbara likheter med Anna Anka.
Och visst är hon liksom honom ett slags affärsgeni men med ett litet barns känsloliv och vars drivkrafter är en riktigt gröngallafärgat avund - vilken i seriestripform är klart underhållande ... i verklighet minst sagt beklämmande sorgligt!
... Och skadligt
... och SVÅR
- för med den här typen av Scrodgemänniskor tappar man liksom perspektivet, och man blir antingen eller och förvandlas till ett lika svart vitt perspektiv som deras och plötsligt är man indragen i deras nät av halvsanningar och egenfokus och detaljpetande...
t o m när man sitter i sitt hem och tror sig vara i säkerhet så drar det lite i drömlängtan ... tänk att kanske få ha det så ... tänk att få åka omkring i en mercedes för 1 miljon och gå omkring i rätt fula illasittande träningskläder hela dagarna och skälla ut trädgårdsmästare för att de inte vattnar golfbanegräset 15 ggr om dagen...
Drömmen om det där andra livet... livet badande
s i pengar!
Det som förvånar mig är att de verkar ha så jävlans tråkigt - att vardagen med pengar är småsint,gnidig, bitter och TRÅKIG och full med idiotiska petningar av och i detaljer...
Naglar som bryts blir till katastrofer och hundar som klipps och fönas fel och gräsmattor med lite brunt ÄR FAN ...inte så himla roligt att råka ut för...
This is a big PROBLEM... NOT!
Jag hade skrattat hela tiden - det är jag säker
på !
Imorgon skall jag kanske summera ett eller tio år eller så låter jag bli...
Och här kommer ett släktträd :
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar