Igår kväll såg jag en mycket bra gjord och upplysande och belysande stark dokumentärfilm.
Ibland kan mediet TV vara fullständigt oslagbart ifråga om bildning.
Jag vill uppmana alla att gå in på svt Play och titta på filmen Geniet och pojkarna
Den handlar om Nobelpristagaren Carleton Gadjusek - Antropolog och upptäcktsresande och medicinforskare mm - ett geni som upptäckte prioner och det sjukdomsframkallande i kannibalism och Galna Kosjukan varianter. Han lade mycket av sin forskning på Papa Nya Guinea och adopterade xxx antal unga pojkar med sig hem till USA - han var också en mot slutet av sitt liv öppen Pedofil.
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga men det egentligen mest skrämmande är hur andra människors förnekelsemekanismer fungerar - också hos honom - men även i hans krets av högt uppsatta inom vetenskap och forskningskollegor.
Hur dessa i filmen hittar de mest otroliga ursäkter för en människas uppenbara och skadliga störning eller att det var Ok för de kunde hitta kulturella ursäkter då vissa former av sexuella handlingar mellan barn och vuxna ingick hos vissa av folken i Guinea - alltså ursäktades dessa handlingar rent vetenskapligt ...jävligt jävligt obehagligt... vad finns det mer en forskare kan ursäktas med ...eller kanske det är så att en vanlig sketen doktorand inte riktigt hade inspirerat till alla dessa vinklingar av "ett slags böjelse".
Det bästa av allt var att några av dem till slut avfärdade Carleton Gadjuseks grova bekännelser eller rättare sagt förklaringar till varför alla dessa 100 tals 8 -12 åriga pojkar så gärna ville ha sex med honom - mer eller mindre tvingade honom till det, enligt honom själv - Helt Enkelt Var Skryt ... Skryt ???!!!
En annan tanke som slog mig kan ju vara att vända på den Gode Carletons motiv ifråga om Nya Guinea och hans "antropologiska forskning" och "Genialiska passionerade" intresse i ursprungsfolken och övärlden?
Kanske var det hans "annorlunda böjelse" som fick honom att leta upp, detta för honom, smörgåsbord av kulturellt betingad sexualitet mellan vuxna och barn och sedan ha en 40 årig ensamrätt och belönas av en hel värld + en svensk nobelkommité...
Jag vill heller inte förringa att delar av hans forskning om prioner och sjukdomar varit människor till nytta - det är komplext.
Människor är komplexa - vi är komplexa - men ... förnekelse,förminskning och illusioner av människor och dess handlingar är förödande...
Jag känner djupt med de av hans offer som hade modet att framträda och berätta samt alla andra som blivit skadade.
Filmen är också ett intressant dokument ifråga om hur pedofiler "arbetar"... strategiskt, långsiktigt och målinriktat - nästan som en vetenskaplig forskningsrapportarbete...
...jag undrar hur GP-PsykologAnette hade förklarat den här Geni- mannens gärningar - och mina tankar och samhällsjävla trötthet på människors oförmåga att ifrågasätta beteenden och maktfullkomlighet ... inte ens när personen ifråga både erkänner och är stolt ...
Det som förvånade dokumentärfilmaren Lindqvist allra mest var människors vilja att ganska lättvindligt acceptera pedofili ...
det gör mig också jävligt oroad ... och förvånad...
ja jag såg delar av den. man blir.. förstummad, men det var en jävulsk inblick i pedofilers rättfärdigande av sin perversitet och medberoendes flathet. hujävlar
SvaraRadera