onsdag 11 november 2009


Jag vet inte jag.. på ett sätt ser det ut som väldigt mycket jobb för att få stå där på glasröret...eller?

Fast jag tycket gesten är helt oemotståndlig. Man kan testa att ta emot en partner, vän, unge, ja nån som man gillar med en sån gest med ett HEJ... jag gör det ibland och jag blir j-t glad av det. Armarna vill gärna vara där uppe..iaf ibland. Och den som kommer blir lätt överraskat påhoppad. Möjligtvis chockad. Men glad. Så slutsumman är alltså glädje. Vad kan vara bättre...

Hittade denna offentliga utsmyckning i en liten provencalsk by i somras. Jag blev betagen.

En lättolkad på gränsen till banal installation som fick mig att stanna upp och titta en gång till. Och då är det är väl god konst. Om nu nån vill sätta igång en konstdebatt här alltså.. så är jag på!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar