Jaha

vad var det för märkligt inlägg, det där med samtal med en hund.. undrar säkert vän av icke-projiceringar. Jo ser ni.. det var ett test på att skriva repliker. För min del är hela den här bloggen ett test. Ett test på vad som händer i fingrar och hjärna när man påbörjar en tanke. Hur kan tanken formuleras, är den intressant, rolig, allmängiltig, plump, skitnödig eller kanske helt skrämmande bra och underbart unik? Oftast är den det sista

Jag testskriver alltså. Och vad som händer är att jag ibland får syn på mig själv. Hoppla, vilken liten fegis jag var här som raderade just den där formuleringen som nån kanske kunde reta sig på. Typ. Ja ett ryggradslöst djur är man ibland. Och ibland inte.


illustration ryggradslösa djur

Jag har aldrig förr letat ämnen att formulera mig kring, utan mer hittat formuleringar i ämnen som diskuterats och inte visste jag att det var så stor skillnad. Det har fått mig att känna mig dum. Tom. Obildad. Tänkt att herregud... tycker jag inget om nåt aktuellt. Och jag har riisöörchat, vad bloggas det om. Vem skriver och vad skriver dom om. Och varför?

Jaha, det... jamen det har jag ju inga åsikter om. Borde jag det? Alternativt, Jaaaa DET är ju så jävla smart tänkt och intelligent berättat.. fanfanfan det skulle varit jag.... som skrev det. Typ.

Jag har några bloggar som jag följt under lång tid och jag har haft bloggar som jag läst ett tag och sedan släppt. Och jag ser att de som fortfarande ligger i bokmärkesmenyn är de "litterära" bloggarna. Dom som även skriver böcker. Inte journalisterna, ståupparna eller bevakarna. Utan dom som berättar historier. Jag gillar hela blogg-grejjen. Korta texter, ofta uppdaterade av begåvade människor. Härmar för att lära mig om att skriva, skriver för att lära om mig. (och nån annan gång ska jag analysera min besatthet av cancer-bloggar)

Testa själv.