Hur man dödar delfiner

Jag avskyr kedjemail.

Brukar berätta för mina vänner som håller på med sånt okynne att för varje kedjemail som dom skickar ut så dör en delfin. Det hjälper inte. I alla fall, kategoriskt raderar jag alla utan att läsa dom för jag vet att om jag så bara läser en enda rad så börjar jag tveka... tänk om TÄNK OM.. jag får cancer, förlorar pengar eller förstånd, tappar mina nycklar, blir av med alla vänner.. tänk om.. allt detta faktiskt kommer att hända om jag inte skickar mailet vidare till fjortontusen nya människor. Eller för all del då, kanske tolv vänner.

Men jag tror inte ens att jag har tolv vänner i min mailbox som skulle uppskatta kedjemail.

Ibland funderar jag på om jag har några vänner alls. Men det är såna funderingar som jag hoppas att jag delar med resten av mänskligheten... annars är det synd om mig.

Häromdagen fick jag ännu ett sådant mail, denna gång från en vän som inte brukar vara så flitig med sånt. Så jag blev nyfiken och läste.... om jag skickade till tio vänner så skulle något roligt hända mig om fyra dagar. Jag skulle önska något samtidigt. Önska innan jag läste resten av texten.. göra allt i rätt ordning.

Amenvafan... varför läser jag sånt... jag vet ju att jag blir livrädd. Det är värre än värsta skräckfilm. Jag var tvungen att vidarebefodra...

Nu har det gått fyra dagar och jag kan lova att idag har det jävlariminlåda inte infriats några önskningar eller hänt nåt överroligt. Tvärtom. Och trots att dagen började som värsta oredan så slutar den ok, men det tillräknar jag inte kejdemailets förtjänst. Kanske är det tillochmed tvärtom. Det är vad jag tror.

Jag säger det bara en gång till.... SLUTA DÖDA DELFINER!